En eftermiddag i början av november 2012 färdas ett par i 60-årsåldern med bil på den regnvåta riksväg 23/34. Strax söder om Brokind kliver plötsligt en dovhjort upp på vägbanan. Kollisionen gör att bilen hamnar på fel sida av vägen och frontalkrockar med en personbil.
Två personer skadas allvarligt. Kvinnan i bilen som först kolliderade med dovhjorten avlider.
Det är en av 30 trafikolyckor med dödlig utgång som skett i Östergötland under vintermånaderna åren 2008 till 2012. Correns kartläggning visar att omkring 93 procent av dessa olyckor sker på vägar utan mitträcken.
– Att mötesseparera trafiken är en effektiv åtgärd för att förhindra allvarliga olyckor. Beräkningar visar att antalet svårt skadade minskar med ungefär 50 procent och antalet dödade med 70–80 procent, säger Anna Vadeby, forskare i trafiksäkerhet vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).
Trafikverket har som mål att 75 procent av vägarna med stora trafikflöden och en hastighetsbegränsning på minst 80 kilometer i timmen ska utrustas med mitträcken innan 2020. Utfallet hittills är 71 procent, så det finns goda förhoppningar om att lyckas.
Trafikverket Region Öst, där Östergötland ingår, har varit ännu flitigare. Redanunder förra året var 77 procent av denna vägtyp utrustade med mitträcke. Den sista etappen av riksväg 23/34 (Rimforsa-SkedaUdde), där den tragiska frontalkrocken skedde, beräknas vara klar 2017.
– I länet är 14 mil väg mötesseparerad, om man inte räknar E4:an. Det sparar ungefär tre människoliv per år. Det kostar mycket att rusta vägarna på det här sättet, men med tanke på effekterna är det samhällsekonomiskt lönsamt, säger Britt Lisra, trafiksäkerhetsstrateg på Trafikverket Region Öst.
Utöver det mänskliga lidandet beräknas varje dödsfall kosta samhället omkring 30 miljoner kronor, bland annat i form av sjukvård, administration och produktionsbortfall.
Correns kartläggning visar att många av dödsolyckorna i Östergötland har skett på mindre vägar. Eftersom de har relativt låga trafikflöden är det sällan lönsamt att bygga mitträcken.
– Vi utreder alla dödsolyckor och tar tillvara kunskapen som kommer fram. Men det är inte säkert att vi gör någon åtgärd direkt. Vi har många vägar i regionenoch måste prioritera de insatser som har störst effekt, säger Britt Lisra.
Men det finns en mängd billigare metoder för att öka trafiksäkerheten. På det vägnät i Sverige där hastighetsbegränsningen sänkts från 90 kilometer i timmen till 80 har antalet dödade och svårt skadade minskat med 24 personer per år.
– Ändrar man skylten på detta vis så sänker trafikanterna farten med runt tre till fyra kilometer i timmen. De flesta moderna bilar klarar att skydda trafikanter vid frontalkrockar i 80 kilometer i timmen. Så en liten sänkning kring denna nivåkan vara livsavgörande, säger Anna Vadeby på VTI.
En annan metod är räfflade mittremsor, för att uppmärksamma trafikanter som är på väg över i fel körfält. Det minskar antalet svåra singelolyckor med omkring 15 procent.
I Trafikverkets djupstudier ser man även att trafikantens beteende har stor betydelse. Många olyckor beror på höga hastigheter samt onyktra och obältade förare.
För några år sedan beslutade riksdagen att dödsfallen i trafiken bör halveras under perioden 2007 till 2020, vilket innebär högst 220 omkomna. För Trafikverket Region Öst är motsvarande mål att gå från omkring 72 till 36 dödsfall.
– Tack vare att vägarna blir säkrare och bilarna får bättre hjälpsystem känner jag mig trygg med att vi ska klara det målet, säger Britt Lisra.
Correns kartläggning visar även att årstiderna har stor betydelse för trafiksäkerheten. Under perioden2008 till 2012 har 77 personer omkommit i Östergötland, varav 47 under sommarhalvåret. Dessa månader innebär mer trafik, högre hastigheter och fler oskyddade trafikanter.
– Omvänt medför vinterväglag och låga temperaturer minskad trafik och lägrehastigheter. Vintrar med riklig nederbörd medför mycket snö i sidoområdet, vilket leder till färre svåra singelolyckor, säger Anna Vadeby på VTI.