Traditionalisten
Firar: Så som vi alltid har gjort. I alla tider.
Äter: Risgrynsgröt till frukost. Med mandel och rim. Gröt ställs så klart även ut till gårdstomten. Med smör. Och änglaöl till änglarna. Sedan julbord, med skinka, sill, grynkorv, Jansson, omelett, prinskorv, köttbullar, ål, lutfisk, rödbetssallad, sylta och dopp i grytan. Grishuvud. Till det snaps och mumma. Och alla sorters julkonfekt. Här ska tabberaset i Katthult framstå som en slarvig Finlandsbåtsbuffé.
Ser på: Julottan och Kalle Anka. ”Karl-Bertil” är modernistiskt larv, liksom allt annat som uppfunnits efter 1960. Och så blir det förstås ”Ritsch ratsch”-dans, puss under misteln och hemstöpta ljus i granen.
Julklappar: Få, men noggrant utvalda. Samtliga snörade, lackade, rimmade och levererade av den sprallige julbocken.
Utmaning: Grisen ska slaktas, korven ska stoppas, fisken ska lutas – se upp så att du inte tar ut dig fullständigt redan innan fjärde advent. I ”Gamla tiders jul” står det inget om vare sig utbrändhet eller matsvinnsrekord.
Dagen efter: Brandsanering. Så mycket hemstöpt på så liten yta leder ofrånkomligt till katastrof.
Sista-sekunden-firaren
Firar: Med andan i halsen, och cirka tre timmar efter alla andra.
Äter: Ett par tuber risgrynsgröt, panikinköpta på närmaste mack. Sköljes ner med nån gammal påskmust från i våras.
Ser på: Kalle Anka, som alla andra. Fast på SVT play framåt 16.30, eftersom det blev lite sent med jullunchen.
Julklappar: Reflexväst och första hjälpen-kit till frugan. Ficklampa, Pringles och Kalle Anka-tidning till barnen. Eller nåt annat som går att få tag på på Shell en julaftonsförmiddag.
Utmaning: Att få folk att förstå att det går att glömma bort när julafton infaller, även i år. Och att förnya sig på julklappsfronten – Pringles finns ändå bara i ett begränsat antal smaker.
Dagen efter: Börjar fundera på om man borde planera den där nyårsfesten… Äh, det kan vänta nån dag. Eller vecka.
Den rättrogna
Firar: Till åminnelse av Jesu födelse.
Äter: Ungefär som vanligt. Julafton är ju mest en förfest.
Ser på: Klockan 15 läser pappa ur Julevangeliet, den gamla översättningen, medan mamma skildrar händelseförloppet med hjälp av familjekrubban. Sedan är det midnattsmässa, följt av några timmar sömn.
Julklappar: Guld, rökelse och myrra. Eller kanske Carola-skiva till mamma och Annica Hällzons ”Full fart i Betlehem” till lillasyster.
Utmaning: Att stå emot det profana trycket och att reda ut mischmaschet av sann kristen tradition och gammal hednakultur. Vad sa Jesus om skinka och vörtlimpa egentligen?
Dagen efter: Upp i arla morgonstund för att åka till julottan. Hem för en snabb frukost innan det är tillbaka för högmässa. Sen är det party resten av dagen, med julmat, allsång och dans kring julkorset. Och så tidigt i säng för att ha krafter kvar till den helige Stefanos dag.
Antifiraren
Firar: Inte. Absolut inte. Löjligt kommersiellt Svensson-pk-tjafs.
Äter: Kebabpizza. Till det öl. Pripps blå.
Ser på: Nån rulle på Netflix.
Julklappar: Vaddå? En dosa snus kanske, om det är slut.
Utmaning: Att få folk att sluta ömka och bjuda in till glöggmys, julklappsspel och annat trams. Säkrast är att flytta ner i källaren, spika för fönstren, stänga av mobil och Facebook och gömma sig till trettondagen.
Dagen efter: Kebabrulle, kanske? Eller Capricciosa …
Bling-bling-firaren
Firar: Ljusstarkt. Mycket. Överdådigt. Började pyntandet i oktober för att vara säker på att hinna klart till dopparedagen. Har alltid ett genomgående färgtema på pyntet, familjens julkläder och klapparna, och vet av erfarenhet att det aldrig kan bli för mycket glitter. Behöver julgästerna inte solglasögon är det misslyckat.
Äter: På de silverglänsande jultallrikarna i sällskap av 77 prydnadstomtar, färgmatchade bordsdekorationer och tunga glittergirlander. Vad som ligger på tallriken är inte så noga, bara det matchar färgmässigt.
Ser på: Grannarnas trädgårdar. Allt är en tävling, och att bli slagen på fingrarna i ljusstyrka vore en nesa större än något.
Julklappar: Innehållet är oviktigt – vilken Aladdin-ask som helst är okej. Allt handlar om förpackningen – och där finns ingen gräns för hur bländad man kan bli.
Utmaning: Att på ett tydligt men skonsamt sätt få barnen att förstå att deras undermåligt glittersprayade kottar och handklippta änglar håller alldeles för låg kvalitet för att ens komma över tröskeln. Och att inte få strömavbrott före klockan 9.
Dagen efter: Upp med alla julklappar på Blocket för att ha råd med elräkningen.
Förväntningsfiraren
Firar: Som det alltid har varit. Och blir det inte EXAKT som det alltid har varit är allt förstört. ALLT!
Äter: Allt som familjen alltid har dukat upp på julafton: gröten, julbordet, knäcken, kolorna, farmors specialmarsipan, glöggen. Allt. Efter julbordet samlas familjen kring pianot där de sjunger ”Stilla natt”, ”Jul, jul” och ”Bereden väg”. I den ordningen. Med stämmor.
Ser på: Den bandade ljuständningen med Arne Weise från 1996 sätts igång exakt klockan 15. PÅ SEKUNDEN! Sedan Kalle Anka. Också i gammal bandad version, med svarta dockan och Ferdinand.
Julklappar: Exakt lika många som förra julen. Och exakt lika många som storasyster. Och exakt det som står på önskelistan. Och utdelat av exakt samma tomte i exakt samma tomtekläder exakt klockan 16.30. Annars är allt förstört. ALLT!
Utmaning: Om någon råkar gifta sig, få barn eller på något annat sätt rucka på julaftonskonstellationen blir allt mycket besvärligt. Plötsligt kanske någon vill göra på något annat sätt. Vaddå ”det är ju ändå ingen som tar av brysselkålen”? VI HAR ALLTID BRYSSELKÅL! Vaddå ”mormor dog ju i somras”? MORMOR TÄNDER ALLTID FJÄRDE ADVENTSLJUSET!
Dagen efter: Precis som det alltid har varit. Gråt i besvikelse över att julafton blev som den brukar: spänningshuvudvärk redan till julstrumpan, stresskräkning strax före Kalle Anka och fullständig låsning vid julbordet så inte en enda sillbit gick ner i magen. Men på annandagen är allt glömt.
Utlandsfiraren
Firar: På en solstol, med ”Nu är det jul igen” på Spotify i hörlurarna. Och så lite dopp i poolen på det.
Äter: Helgrillad gris med aioli på resortens julbuffé, tillsammans med en rad andra skandinaver, som ledda av en överentusiastisk dansk musikalungdom med pepparkakssolbränna och tomteluva men utan helgtillägg dansar kring plastgranen. Till det några medhavda pepparkakor och glögg.
Ser på: Lollos och Bernies julshow vid poolkanten.
Julklappar: Små, små saker som får plats i en resväska. Kanske något genuint skamprutat turisthantverk från den lokala marknaden. Omsorgsfullt inslaget i det medhavda paketpappret.
Utmaning: Att få plats med glöggen, russinen, mandlarna, lussekatterna, pepparkakorna, adventsljusstaken, den bärbara dvd-spelaren med Kalle Anka och Karl-Bertil, klapparna, den lilla plastgranen och sillburkarna i väskan. Och att ta allt förbi tullen. Dagen efter: Dags för valfri förnumstig facebookuppdatering. ”Jaså, jul? Så himla skönt att fly det inrutade svenska och strunta i alla traditioner. Här har vi det gött i solen. Soliga kramizar och carpe diem, losers :)”
PK-firaren
Firar: INTE till åminnelse av Jesus, coca-cola-tomten eller nånting annat USA-imperialistiskt i alla fall.
Äter: Griljerad kålrot. Närodlad och ekologisk. Grönkålssoppa. Inlagd senapstofu. Fars hemystade fair trade-getostkaka. Pepparkaksgubbar är för Sverigedemokrater.
Ser på: Klockan 15 tar mamma som alltid fram den hemtovade juldockteatern, och berättar om hur mammon kommer och slår split i den icke kärnfamiljsnormativa storfamiljens okommersiella gemenskap.
Julklappar: Träd i Vi-skogen till far, freecyclade tofflor till mor, och två par fair trade-fikon till lille lillebror. Eller kan det kanske, kanske bli en köpeklapp i år... Något från Emmaus till far? En trevlig ylletrosa från Ruskovilla till mor? Nya eurytmiskor till alla barnen? Allt utdelat av den godmodiga tomt-hen med skägg och rosa tyllkjol.
Utmaning: För eller senare märker barnen att det finns annat än soja och hemstöpt och kräver prinskorv och Barbie som alla andra. Då gäller det att ha laddat med argument. Dagen efter: Delar hela familjen ut hemtovade sockor och överbliven jultofu till bättre behövande på stadens härbärgen.