I veckan öppnade en ny vårdavdelning på US (IMA) för att ta emot patienter med covid-19 som behöver avancerat andningsstöd, vilket vi tidigare har berättat om. Även på andra avdelningar som annars används till annan verksamhet förbereds vårdplatser för att ta emot patienter som blivit sjuka av coronaviruset. Men det är ont om personal och därför snabbutbildas nu sjuksköterskor till intensivvården. Till den nya IMA-avdelningen används sjuksköterskor som vanligtvis jobbar inom regionens personalpool, Resurs och kompetens.
Vårdförbundet i Östergötland får nu signaler från medarbetare att det finns en stor oro. Det berättar avdelningsordföranden Emma Klingvall:
– De är jätteoroliga och känner oro för sin egen hälsa. De är rädda för att de inte ska klara av att vårda de här patienterna för att de är så sjuka, säger hon.
Regionen förbereder sig för att betydligt fler smittade kommer att behöva vård. Toppen räknas komma i slutet av april eller maj. På sjukhusen sjösätts regionens pandemiplaner steg för steg. Planerade operationer som kan vänta ställs in. Avdelningar slås ihop för att frigöra nya vårdplatser. Allt i ett raskt tempo.
– Platser finns men man hinner inte utbilda och instruera medarbetarna så att de känner sig trygga med de nya momenten och patienterna. Man kan vara specialiserad på ett helt annat område och ska sedan vårda infektionspatienter med andningsproblem, det är någonting helt annat, säger Emma Klingvall.
Marie Yngvesson är en av dem som jobbar på den nyöppnade intermediäravdelningen (IMA). Vanligtvis jobbar hon i regionens interna bemanningspool (Resurs och Kompetens) på halvtid och jobbar fackligt den andra halvan. Sedan vecka 13 ska hon och kollegorna i bemanningsresursen vårda patienter med misstänkt covid-19 och som behöver andningsstöd.
Beskedet fick de i form av ett sms om att de skulle börja på den nya avdelningen. De nya arbetsuppgifterna skapade stor oro i personalgruppen.
– Ja, vi kände att vi inte hade kunskap, det var maskiner vi aldrig hade sett. Och det är mycket frågor om covid-19-patienterna. Man vet inte riktigt allt som vi vill ha svar på för att det ska bli en säker arbetsmiljö för oss. Och på en sådan här avdelning är det så viktigt att man har rutiner som följs av alla. Från fackets håll har vi drivit på arbetsgivaren och jag tycker ändå att de har lyssnat på oss, när det gäller utbildning av maskiner till exempel.
Dialogen med arbetsgivaren fungerar bra, men oron finns ändå kvar hos personalen. Både för att själva bli smittade och för att göra fel. Ytterst är det varje medarbetares yrkeslegitimation som står på spel.
– Det är bra kamratskap på sjukhuset och vi hjälper varandra. Men sen ska man inte behöva vara på ett ställe där man får ont i magen av att gå till jobbet. Det finns, och jag har drivit det här att man inte ska göra något man känner att man inte kan. Men vi pratar om det, man ska inte bära sin oro för sig själv. Nu är det skarpt läge och alla säger till om de är osäkra på något.
På fredagen skulle IMA utöka vårdplatserna från fyra till nio men det fungerar inte om inte bemanningen utökas, enligt Marie Yngvesson. Hittills har bemanningen bestått av två sjuksköterskor och fyra undersköterskor. Patienterna är väldigt resurskrävande.
– Häromdagen stod vi och jobbade med en patient i två timmar. När de får problemen går det väldigt fort och då kan vi stå upplåsta hos andra patienter, säger hon. Vem ska ta hand om de andra då? Det måste vara patientsäkert.
Patienterna de möter som insjuknat i covid-19 har svåra luftvägsproblem och ofta en lunginflammation som är långt ifrån den de är vana vid att se.
– Vid en vanlig lunginflammation har du lite mer tid på dig, du kan ta prover och kontroller, men här går det fort.
Är de flesta patienter äldre?
– De flesta är det, men det börjar krypa ned i åldrarna.
Marie Yngvesson funderar på vad som ska hända om personalen blir sjuka.
– Vi kommer ju säkert bli smittade. Vi utsätts hela tiden. Materialet börjar att ta slut, det är också en oro. Jag måste kunna skydda mig när jag går in till en patient. Det ändras hela tiden.
Hur är det just nu?
– Vi har munskydd, plasthandskar och plastförkläden. Vi har tunna munskydd som allmänheten har köpt på sig, men vid viss behandling måste vi ha mer avancerade eftersom smittorisken är hög då.
Är du orolig för smitta?
– Nej, skulle jag tänka på det skulle jag bli galen, jag skjuter det framför mig.
Avdelningsordföranden Emma Klingvall är glad över alla tillrop om hur Vårdförbundets medlemmar ställer upp och hjälper till att ställa om vården. Men hon är också kritisk:
– Vi får ingenting för det, inga risktillägg eller extra ersättningar. Man följer våra lagar slaviskt och går inte utanför dem alls. De vill snarare försämra, göra passen längre, ta bort raster och dra in semestrar. Det är ett extraordinärt läge, men det här kommer att ta tid och flyter vi ut och tar allt nu när vi knappt har börjat så kommer de inte orka hela vägen.
Zilla Jonsson, HR-direktör på Region Östergötland, bekräftar att sjuksköterskor som används inom regionens kompetens- och resursverksamhet snabbutbildas för att vårda patienter i den avancerade vården.
– Ja, vi utbildar personal för att kunna vara på de avdelningar där de behövs och kan komma att behövas under den kommande perioden. Vi är måna om att medarbetarna ska få möjlighet till introduktion och utbildning nu när vi kan komma att behöva använda dem på arbetsplatser där de inte varit tidigare.
Vad tänker du kring den oro som era medarbetare berättar om?
– Vi har regelbundna möten med våra huvudskyddsombud för att fånga oro av vilket slag det än är. Vi gör så mycket snabbt nu, riggar verksamheter och styr medarbetare där de behövs mest så det är mycket som ska falla plats. Vi riktar in stöd till de ställen där det är mest oro just nu. Vi har också inrättat särskilda samverkansgrupp på varje sjukhus för att facket och arbetsgivaren ska kunna ha en dialog och fånga upp oro. Vi försöker bygga strukturer så det ska bli så hållbart som möjligt. Vi uppmanar alla medarbetare som känner sig osäkra på sin uppgift att ha en dialog med sin chef så vi kan säkra att man känner sig trygg i sin uppgift.
Får inte personalen några extra ersättningar för det jobb de gör nu?
– Vi följer de avtal vi har just nu, vi har inte några tankar på att införa några nya ersättningar för det innebär också att vi förflyttar fokus från det vi behöver ha att koncentrera oss på. Vi har den satsning som är beslutad och som kommer att genomföras nu, det är 40 miljoner extra till de medlemsgrupper som Vårdförbundet har.
Ett risktillägg kan ju låta rimligt?
– Då är det krislägesavtalet som ska aktiveras och det har Vårdförbundet inte skrivit på förrän de här sista dagarna. Det betyder att när det aktiverats, vilket vi inte kan göra själva utan måste begära det från SKR, då frigörs frågor om arbetstid, till exempel arbetstidslagen sätts ur spel och ersätts med andra regler, och likadant hur man ser på ersättningar. Men där är vi inte nu.
Vad säger du till dom som är oroliga för sin egen hälsa?
– Det är viktigt att prata om det, lyfta det och ta hjälp. Vi försöker rikta så man får fakta, information och förståelse för varför riktlinjerna ändras från tid till annan. Samtidigt är det så att det är experterna vi förlitar oss på. Men det gäller att man inte håller sin oro för sig själv.
Hur tänker ni med riskanalyser med tanke på att personal vårdar andra typer av patienter?
– Det pågår hela tiden, sen behöver vi bli bättre på att dokumentera det. Men riskanalysen görs varje gång en medarbetare ska få en ny arbetsuppgift.
Under vecka 13 låg den genomsnittliga sjukfrånvaron bland personalen mellan åtta och tio procent (vanligtvis) runt fyra, fem procent), men trenden visar att färre är borta från jobbet, enligt Zilla Jonsson. Räknar man in personal som vårdar barn hemma så stiger siffrorna något men även där visar trenden att färre är hemma.