Tack vare kvinnor som de båda Emmorna och Carola i gårdagens tidning har strålkastarljuset riktats mot att kvinnor som gör det naturligaste i världen, nämligen föder barn, kan få livslånga handikapp med både fysiska och psykiska skador. Alla tre hamnade till slut hos överläkare Eva Uustal för att få hjälp med sina skador och för alla tre blev det en vändpunkt, mycket för att de äntligen fick prata med någon som inte väjde för problemet.
De är alla förstföderskor som var medvetna om att det gör ont att föda barn och att man kan brista. Men de hade svårt att bedöma vad som var normalt och inte. De drabbades dessutom av problem som ingen precis gillar att dryfta vid middagsbordet. De fick ingen vägledning på efterkontrollen sex till åtta veckor efter förlossningen.
– Kanske undviks problemet inom vården på grund av rädsla för att man faktiskt inte vet vad man ska göra för att lösa det, spekulerar Eva Uustal.
Det finns nämligen väldigt lite vetenskap kring förebyggande, diagnostik och behandling av förlossningsskador.
Det framkommer i två rapporter om kunskapsläget kring förlossningsskador som presenterades i våras, gjorda av SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering). Eva Uustal medverkade till båda.
– Vi behöver en strukturerad diagnostik i hela landet, så att vi kan börja göra på samma sätt, samla kunskap och få ett vetenskapligt underlag, säger hon.
Det finns troligen ett stort mörkertal av missade skador.
– På sina håll saknas kunskapen för att hitta skador. På andra skuldbeläggs personal om det uppdagas ”för många” bristningar. I ett nationellt utbildningsprogram som jag hoppas snart är klart, finns riktlinjer för hur undersökningen ska gå till och det rekommenderas att det är två barnmorskor som hjälps åt så att de kan stötta varandra.
Även om muskelbristningarna konstateras direkt efter förlossningen misslyckas ibland det första försöket att laga dem.
– Det är verkligen inte lätt att operera en nyss förlöst kvinna. Det är svullet, det blöder. Anatomin kan vara väldigt förbryllande vanställd. Men problemet är att det inte funnits någon plan för vare sig barnmorskors eller gynekologers utbildning att behandla dessa skador, säger Eva Uustal.
Om Eva finge bestämma skulle ett antal av de miljoner som regeringen riktat till förbättrad förlossningsvård (se artikel här intill) gå till en regional organisation för uppföljning och behandling av kvinnor som drabbats av förlossningsskador och då gäller det inte bara de svåraste, utan också de som är något mindre omfattande men ändå orsakar betydande besvär.
– Man skulle mycket väl kunna utveckla ett nätbaserat verktyg för uppföljning. Ett frågeformulär som vägleder kvinnorna att antingen avvakta eller söka vård.
Som det är nu kan det gå månader, ibland år, innan missade eller felbehandlade skador tas på allvar. Då hamnar de drabbade i Östergötland ofta på bäckenfunktionsenheten i Linköping. Åtta av tio blir botade, men rehabiliteringen kan ta lång tid och en del får lära sig att leva med kvarstående problem livet ut.
Lite pengar till förlossningsskadade
ÖSTERGÖTLAND
I Östergötland har bara några få av de statliga miljonerna riktade till förbättrad förlossningsvård nått vården av förlossningsskadade kvinnor.
Förra året aviserade regeringen en stor satsning på förlossningsvård och kvinnohälsa. En satsning som omfattar kring tre miljarder från år 2015 till 2019. Östergötland tilldelades för de två första åren 31,7 miljoner kronor. För 2017 till 2019 beräknas tillskottet bli knappt 23 miljoner per år.
Det nya färska statliga bidraget har hittills inte lett till särskilt många nya färska satsningar i Östergötland. Det finns i huvudsak två skäl till det.
Det första är att syftet med bidraget i vissa fall redan är genomfört i Östergötland. Så är det med avgiftsfri mammografi. Beslut om avgiftsfrihet togs 2014. Ett annat exempel är ökad bemanning inom förlossningsvården till följd av ett ökat antal riskgraviditeter. Det beslutet togs redan 2012.
Det finns fler exempel på hur satsningar som redan gjorts används som redovisning för vad de statliga medlen för 2015 och 2016 använts till i region Östergötland.
– Vi redovisar hur duktiga vi redan är. Det pågår verksamhet för över 20 miljoner som är i linje med överenskommelsen om vad bidraget syftar till, säger Gunvor Rundqvist på regionens ledningsstab och som sammanställt redovisningen.
Det andra skälet är att statsbidraget är tidsbegränsat. Egentligen kan det bara användas till projekt som sträcker sig fram till 2019.
– Det skulle vara mycket bättre att få permanenta pengar så att man vågar starta verksamheter som får leva vidare. Bidragen är lånta pengar, säger hon.
Det finns några sådana projekt redovisade för 2016. Åtta miljoner har avsatts till att sjuksköterskor som vill vidareutbilda sig till barnmorskor får behålla sin lön under utbildningen. Ett ettårigt projekt som syftar till att nå de 8 000kvinnor som uteblir från gynekologisk cellprovtagning med undersökning och behandling, är ett annat exempel. Det kostar närmare fyra och en halv miljon kronor.
Det närmaste vi kommer ett av de uttalade syftena med bidraget, att förbättra vården för kvinnor som drabbas av förlossningsskador, är att tre miljoner kronor i höst avsattes till vård av personer med långvarig bäckensmärta, varav en del har smärtor till följd av förlossningsskador. Bäckenfunktionsenheten behövde egentligen fyra miljoner, men fick tre.
Det pågår en behovsanalys av vad som behöver göras mer för de förlossningsskadade. Den ska presenteras i början av november.
– Då vet vi mer var statsbidraget för kommande år ska sättas in, säger Gunvor Rundqvist.
Få anmäls enligt lex Maria
ÖSTERGÖTLAND
Få förlossningsskador som drabbar kvinnor anmäls enligt lex Maria
Enligt patientsäkerhetslagen ska en händelse som orsakar eller hade kunnat medföra en vårdskada anmälas till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Vårdgivaren ska göra anmäla och utreda händelsen. Syftet är att förbättra vården, göra den säkrare.
Men när en förlossning orsakar skador på kvinnan anmäls det inte alltid. De händelser som lett fram till de skador som de tre kvinnorna i gårdagens tidning berättade om, har exempelvis inte anmälts.
Hans Rudstam är medicinalråd på IVO. Han säger att de skador som kan uppstå vid en förlossning orsakas av ett naturligt förlopp och inte alltid är undvikbara. Det är förklaringen, menar han, till att de sällan anmäls enligt lex Maria.
Om skadan inte upptäcks eller om man misslyckas med att åtgärda den?
– Det är vården själva som avgör vad som anmäls, det viktiga är inte att det anmäls utan att vården själva tar itu med förbättringsarbete.
Ska inte anmälningsförfarandet leda till att man samlar kunskap för att förbättra vården?
– Jo, någon nytta gör det säkert, men det viktigaste är att vården tar tag i förbättringsarbetet.
Eva Uustal på kvinnokliniken i Linköping tror att skadorna inte anmäls på grund av att det är så vanliga.
– Det är snarare ett strukturellt problem. Dessutom ger en missad eller felbehandlad skada konsekvenser först långt efter händelsen som orsakat dem.
Hon tror att det skulle göra mer skada än nytta att anmäla.
– När det görs en lex Maria känner sig vårdpersonalen utpekad trots att de agerat enligt praxis. Därför har jag i stället startat bristningsregistret. Det ger oss en återkoppling utan att någon skuldbeläggs.