Det sitter en ny problemgrupp i de svenska fängelserna, som Kriminalvården ännu inte vet hur man ska hantera, berättar myndighetens generaldirektör Nils Öberg.
– Tidigare gäng har varit ganska lättidentifierade: De är självmarkerande och talar gärna om att de är med i gänget. Nu ser vi mer av kompisgäng, som inte har något namn eller bär några symboler, säger han.
De nya kriminella kommer enligt Kriminalvården ofta från socialt utsatta områden och rör sig i lösa nätverk. Medlemmarna beskrivs som tungt kriminella sedan unga år, saknar utbildning och har ofta missbruksproblem. Förtroendet för samhället och Kriminalvården är lågt, liksom intresset för att lämna kriminaliteten eller delta i några insatser.
– De visar ett väldigt starkt motstånd mot myndighets-Sverige, vilket försvårar vårt arbete, säger Nils Öberg.
Både inne i fängelserna och ute i samhället ser man att den nya generationen beter sig annorlunda. Till exempel är det inte alltid pengar som är motivet bakom deras våldsbrott.
– Vi ser i domar och förundersökningar att kränkningar, och sånt som vi andra skulle se som bagatellartade händelser, kan provocera fram ett extremt grovt våld, säger Nils Öberg.
Även tidigare problemgrupper i fängelserna, som kriminella mc-gäng eller vit makt-grupperingar, har använt grovt våld – men då på ett mer beräknat och förutsägbart sätt. Där finns nämligen hierarkier och ledare som ger order om vad som ska göras – och det finns oftast ett mål med våldet.
– I de nya gängen är agerandet mycket mer impulsivt och känslostyrt. Det är svårare att förebygga det våldet. Vår tidigare modell, där gängmedlemmar inte får sitta tillsammans på samma anstalt, har varit väldigt framgångsrik. Men det är svårare att göra nu, när gängen förändras, säger Nils Öberg.
Kriminalvården arbetar därför på en ny strategi mot gängen. Bland flera punkter på "att-göra"-listan står ett vässat underrättelsearbete inom frivården – men då behövs också lagändringar.
– Det är samma klienter inne på våra anstalter som vi sen får ute i frivården. Men lagstiftningen har styckat upp de områdena, så vi kan inte jobba på samma sätt inom frivården, säger Nils Öberg, som inte vill gå in på några detaljer om hur en önskad lagändring kan komma att se ut.
– Men vi har inlett en diskussion med regeringskansliet om det och har gott hopp om att nå dit.