Hon hade haft lite ont i halsen för drygt två veckor sedan och hade varit hemma några extra dagar. Sedan återgick hon till jobbet på vårdmottagningen på US. Men efter ett par dagar på jobbet började Åsa känna sig lite småkrasslig igen.
– Jag kände mig ruggig, frusen och hade allmän sjukdomskänsla. Jag hade lite ont i halsen och det kliade lite och blev lite värre, det gjorde ont även utanpå halsen.
Eftersom hon har ett jobb på en vårdmottagning hör hon till en yrkesgrupp i sjukvården som inte prioriteras för provtagning. Men hon har också 18 års erfarenhet av att jobba i intensivvården och skulle bli utlånad till IVA där hon egentligen har sin anställning. Därför blev hon skickad till provtagning i gula tältet utanför sjukhuset.
– Eftersom jag hade så lite symptom trodde jag aldrig att det skulle visa något. Det är verkligen lurigt. Nu mår jag bra, det kliar lite i halsen och hade jag inte vetat om det här hade jag varit på jobbet för länge sedan. Jag känner mig inte speciellt sjuk och har ingen hosta.
När vi pratar har hon varit isolerad några dagar i bostaden som ligger ett par kilometer utanför Linköping. Häromdagen lade hon ut en film på Facebook där hon berättar om att hon har fått coronaviruset. Hon tror att det är bra att vara öppen, både för att lugna och för att få folk att tänka efter lite mer. Inte minst nu när många Linköpingsbor njuter av vädret på stadens uteserveringar.
– Man måste visa att det här viruset är bedrägligt om man tror att man bara smittar om man är jättesjuk. Jag är inte det minsta sjuk på det sättet. Visst jag känner mig lite sliten. Jag skulle gå en promenad i går och den kalla luften gjorde att det gjorde ont i luftrören, men det är inget jag skulle tänkt på annars.
Hon vet inte var och när hon kan ha blivit smittad. I sitt jobb på vårdmottagningen har hon inte någon nära patientkontakt så som hon skulle ha haft på intensivvården.
Sambon som kör färdtjänst sitter i frivillig hemkarantän just för att han möter riskgrupper. Nu har de laddat upp kyl och skafferi för att kunna vara hemma de kommande veckorna. Åsa är inte orolig men känner sig lite frustrerad.
– Det som är synd är att jag inte får testa mig igen för att se att det är borta. Jag får bara gå efter hur jag känner mig. Det är lite slöseri om jag inte kan få komma tillbaka till IVA tidigare.
