Undersökningen är en del av en rikstäckande kartläggning av arbetssituationen för socialsekreterare, genomförd av Novus på uppdrag av Akademikerförbundet SSR. Den visar att nästan sju av tio, 69 procent, av socialsekreterarna i Östergötlands län har övervägt att lämna socialtjänsten på grund av arbetsmiljön. Enligt förbundsordförande Heike Erkers är situationen allvarlig i hela landet trots att frågan har uppmärksammats de senaste åren och trots att flera kommuner tagit till flera åtgärder för en förbättrad situation.
– Vi har larmat länge om att situationen inom socialtjänsten har varit, och fortfarande är, väldigt tuff. Det är en svår arbetsmiljö och det innebär att många inte kan leva upp till socialtjänstlagens intentioner. I Linköping till exempel anstränger man sig en del men medlemmarna upplever ändå inte att det blir helt bra, ansträngningarna borde ge ett större genomslag i positiva siffror.
Lön, arbetsbelastning, personalomsättning och bristande resurser utgör de största problemen, enligt undersökningen. Nära sju av tio socialsekreterare inom socialtjänsten i länet tycker att de har en för hög eller hög arbetsbelastning, 80 procent av dessa uppger att det leder till stress och att de har svårt att göra ett bra jobb. Nästan var tredje socialsekreterare i länet upplever sig inte uppfylla socialtjänstlagens krav på kvalitet och rättssäkerhet.
– Det är ingenting av det här som förvånar mig. Det är ju såhär det ser ut, säger Christina Gustavsson, huvudskyddsombud för Akademikerförbundet SSR i Linköpings kommun.
Hon tycker att kommunen är bra på att lyfta frågan och att många åtgärder har vidtagits. Man har bland annat arbetat med den så kallade Göteborgsmodellen, där man kontinuerligt följer upp enskilda socialarbetares arbetsbelastning samt anställt fler administratörer. Men utvecklingen går för långsamt framåt och insatserna behöver utredas bättre, menar Christina Gustavsson.
– Det görs mycket, men utdelningen är mariginell. Man måste titta på vilka insatser som fungerar, vad vi ska fortsätta med och vad som faktiskt kan kanske kan avslutas och vilka nya åtgärder som kan tas. Man följer inte upp insatserna i tillräcklig utsträckning.
Men det ligger inte bara på kommunerna, menar Christina Gustavsson. Frågan måste prioriteras och det måste tillsättas tillräckligt med resurser, det hamnar då på kommunpolitikernas bord, säger hon. Enligt Elisabeth Gustavsson (S), ordförande i socialnämnden, har frågan prioriterats allt mer de senaste åren.
– Personalen är verkligen vårt viktigaste verktyg, så vi har uppmärksammat det här mycket sedan nästan fyra år tillbaka. Det är framför allt avdelningen som arbetar med barn och unga som har haft en väldigt pressad arbetssituation.
Enligt henne har man bland annat jobbat med att stärka gruppchefer och försökt identifiera arbetsuppgifter som kan plockas bort. Men hon håller med om att insatserna kan behöva följas upp.
– Min bild just nu är att det ändå är en bättre och mer hanterbar arbetssituation. Men det är nog kanske så att man behöver följa upp det bättre, så att man inte bara upplever att det har blivit lugnare utan att det faktiskt är så också, svart på vitt.
Också i Norrköping har flera åtgärder vidtagits. Enligt Roger Källs (S), ordförande i socialnämnden, har man bland annat anställt fler för att minska arbetsbelastningen.
– Jag tror att vi är på god väg ändå. Under en tioårsperiod har vi dubblerat antalet anställda på socialtjänsten. Vi har bland annat anställt jurister som kan hjälpa till med journalföring och utredningsarbete för att avlasta socialsekreteraren.
Han säger också att man har dubbelanställt personal och att det har hjälpt till att minska personalomsättningen.
– På så sätt kan nyanställda under första året få mer utbildning och stöttning och det vi har sett är att fler faktiskt har stannat kvar.
I Motala är insatserna liknande. Enligt socialnämndens ordförande Anne-Lie Liljedahl (S) har man jobbat mycket med frågan de senaste två åren.
– För två år sedan hade vi en väldigt jobbig situation på socialkontoret, vi hade svårt att rekrytera, det var många som bytte jobb och sjukskrivningen var hög. Det finns alltid mer att göra, men i dag har vi bara fast anställda och att vi har kunnat behålla våra medarbetare indikerar ändå att vi har kommit en bit på väg.