Torgny Lindgren, författare och medlem i Svenska Akademien har avlidit efter en tids sjukdom, uppger Svenska Akademien. Han blev 78 år gammal.
– Han lämnar ett hål efter sig, säger Eva Gedin, förlagschef på Norstedts, som gav ut Torgny Lindgrens böcker, till TT.
– Hans författarskap hör till den stora västerbottniska författartraditionen som han och PO Enquist har varit förgrundsgestalter för. Jag minns att han alltid hade sin lätt ironiska ton. De första gångerna jag pratade med honom så kunde han slänga till med någon finurlig ironi som man först tog på dödligt allvar. Sedan log han, säger hon till TT.
Lindgren föddes i Västerbotten och utbildade sig till lärare i Umeå. Det internationella genombrottet fick han som författare med Ormens väg på hälleberget 1982. Romanen filmatiserades av regissören Bo Widerberg 1986 med Stellans Skarsgård i huvudrollen. Lindgren belönades vid ett stort antal tillfällen för sitt författarskap. Bland utmärkelserna finns Aniarapriset som han fick 1984, Augustpriset 1995, Sveriges Radios Romanpris 2003 och Piratenpriset 2009.
Från 1991 var Torgny Lindgren ledamot av akademien och har innehaft stol nummer nio. Han var även hedersdoktor vid Linköpings universitet. Han senaste roman ”Klingsor” kom ut 2014. Han bodde på äldre dar i en prästgård i Tjärstad utanför Rimforsa.
Åsa Christoffersson intervjuade honom så sent som i december förra året. Bland annat pratade de om beslutet att ge Bob Dylan Nobelpriset i litteratur.
– Han försvarade valet så klart och sa bland annat att "Vi åldringar måste inse att detta är poesins väg till människorna, mycket mer än någon diktsamling!", säger Åsa Christoffersson.
Hon menar att Torgny Lindgren var unik som författare.
– Hans språk är så utmejslat, det har sån pregnans. Han tänkte ut allting och skrev sedan ner det för hand, mening för mening. Och det märks. Han såg också med mycket varm blick på de udda personer från svensk glesbygd och Norrlands inland som han skildrar.
Hur stort blir det litterära tomrummet efter honom?– Oerhört stort. Det finns ju ingen annan röst som hans. Han skrev ju närmast på dialekt, men också på ett ålderdomligt sätt som leder tillbaka i historien och till de bortglömda delarna av Norrlands inland.
Hon lyfter fram boken "Minnen" från 2010, där Torgny Lindgren ger minnesbilder från sitt liv. Vad som är sant, och vad som inte är det, är inte så lätt att veta.
– Den är jättefin – och rolig! Man måste komma ihåg att han också var väldigt rolig. Han sa just det när vi pratade om Bob Dylan, "man får aldrig skriva tråkigt". Och det gör han inte heller. Det finns alltid humor och ironi i det han skriver, säger Åsa Christoffersson.