När det gäller flödet av bränsle till kärnreaktorer runt om i Europa har rutten S:t Petersburg–Norrköping länge varit viktig. En stor del av det anrikade uran som kommer från Ryssland till Sverige och kärnbränslefabriken Westinghouse i Västerås går via Norrköpings hamn.
Vi har granskat Sjöfartsverkets transportlistor för perioden 1 januari 2020 fram till strax före Rysslands invasion i Ukraina 24 februari 2022. Alla fartyg måste före ankomst rapportera om man har farligt gods ombord och vilken sort det är. Där framgår att anrikat uran i form av uranhexaflourid med en transportvikt på drygt 750 ton, från S:t Petersburg, passerade via Norrköpings hamn under perioden.
Uranhexaflourid används vid tillverkning av kärnbränsleelement vid Westinghouse kärnbränslefabrik i Västerås. Westinghouse hanterar enligt egen utsago cirka 600 ton uranhexaflourid per år och det är också en siffra som stämmer överens med SCB:s statistik över de svenska handelsflödena i form av varuimport och varuexport för 2021.
Nära hälften av det importerade anrikade uranet under 2021 kom från Ryssland, enligt SCB. Bara en bråkdel av det uran som används vid tillverkningen av kärnbränsleelement går till svenska kärnkraftverk.
– Förra året levererade vi bränslepatroner till över 30 reaktorer runt om i Europa, säger Johan Lövqvist, kommunikationschef på Westinghouse Sweden.
– Det är viktigt att poängtera att vi aldrig äger eller inhandlar uranet, det gör våra kunder. Vi förädlar det uranhexaflourid som kommer till oss till färdiga bränslepatroner.
I dagsläget är kärnkraftverket i Oskarshamn den enda svenska kunden.
Både Norrköpings hamn och Westinghouse är förtegna om transporterna av det radioaktiva och klyvbara ämnet uranhexaflourid till Sverige. De hänvisar till säkerhetsskäl.
– Vi pratar inte om transporterna överhuvudtaget, säger Johan Lövqvist.
Ola Hjärtström, vice vd för Norrköpings hamn, vill inte heller närmare kommentera hanteringen av uranhexaflouriden.
– Vi är en av flera hamnar. Angående flödet av ett sådant gods är det en fråga för avsändare och mottagare och där har vi ingen kundrelation. Vår kundrelation är med agenten som får uppdraget att förmedla transporten och vi måste också följa de bestämmelser som finns för oss som allmän hamn.
Utmärkande för en allmän hamn är att alla fartyg i princip har rätt att i mån av plats anlöpa hamnen och utnyttja dess resurser. Bestämmelserna för en allmän hamn regleras i Sjöfartsverkets författningssamling och Norrköping är en av Sveriges drygt 50 allmänna hamnar. Dessa bedöms vara av särskilt betydelse för sjöfarten och fyller ett allmänt samhällsintresse.
I dagsläget finns inga ytterligare väntade ryska fartyg med anrikat uran till Norrköping, enligt Ola Hjärtström.
– Vi ser inte någon trafik av ryska fartyg eller den typen av gods. Vi har för övrigt inte haft några anlöp under 2022.
Det finns dock inget stoppbeslut vare sig i Sverige eller EU. Energisektorn, med undantag för ryskt kol, är ännu så länge inte inkluderad i sanktionerna mot Ryssland.
Urantransporterna omgärdas av både sekretess och omfattande säkerhetsbestämmelser.
– Oavsett situationen i Ukraina är det ju rigorösa kontroller och säkerhetsåtgärder, säger Ola Hjärtström.
Det är Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, som är tillsynsmyndighet när det gäller hantering av uranhexaflourid på svensk mark.
– Transporter förekommer regelbundet till Westinghouse. Vi utövar tillsyn mot transporterna, i hamnar, på terminaler, på väg och på Westinghouse. Även transportörerna har tillstånd från SSM, säger Anita Hartman Persson, tf enhetschef på avdelningen Tillsyn på SSM, som svarar via mejl.
– Transportbehållarna är mycket robusta och transporten sker med en extra yttre ”overpack”, som skyddar mot bl.a. stötar och fall. Transportbehållarna kräver internationellt godkännande samt validering av SSM.
Transporterna av den radioaktiva uranhexflouriden via Norrköping har pågått i många år. Senast 2014 kunde NT berätta om transporterna. Mellan 2012 och första halvåret 2014 kom då drygt 950 ton uranhexaflourid till Sverige via hamnen.
Det är dock inte strålningsrisken som är den största faran med uranhexaflourid. Odd Runevall är utredare på SSM.
– Strålningsmässigt är det inte särskilt problematiskt alls under rätt hantering. Det som utsöndras är en heliumatomkärna och det är en relativt stor kärnpartikel så den bromsas upp av ett papper. Det är ingen fara alls i behållarna så länge det inte utsätts för fukt eller man får i sig det, säger han.
I kontakt med vatten blir dock uranhexaflourid extremt giftigt och frätande och utvecklar väteflourid.
Kärnbränsle är en komplex produkt som kräver att flera steg i tillverkningskedjan upphandlas. Det handlar om råvaran uran, konvertering av det brutna uranet till ett mer hanterbart ämne, anrikning av uran, samt bränsletillverkning. Alla dessa varor och tjänster upphandlas på världsmarknaden och det finns aktörer inom ett fåtal av världens länder. Ryssland är ett av dem. Handeln med inköp och anrikning inom EU koordineras av Euroatom och Euroatom Supply Agency (ESA).
– Euroatom är en parallell union till EU som bara sysslar med kärnkraftsfrågor. Där koordineras upphandlingen för att undvika att alla köper från den billigaste gruvan. Om en aktör faller ifrån har man säkerställt att man köper ungefär lika mycket från de områden som har uran, säger Carl Berglöf, kärnkraftsexpert på branschorganisationen Energiföretagen.
Inom Euroatom-området kommer ungefär en femtedel vardera av det anrikade uranet från Ryssland, Kanada, Namibia, Kazakstan och gruppen övriga länder, främst Australien.
– Om en av de fem faller ifrån finns en kapacitet hos de andra att täcka upp. Sedan jobbar varje kraftverk med att alltid ha minst två, helst tre, leverantörer av kärnbränsleelement.
Svenska Vattenfall hade avtal med ryska TVEL för leveranser av bränsleelement till Ringhals, men har nu på eget bevåg stoppat de leveranserna.
– Vattenfall hade bara två leverantörer till Ringhals och ville få in en tredje från Ryssland för att öka konkurrensen. Tack vare att de hade två andra leverantörer etablerade sedan tidigare har de snabbt kunnat ställa om, säger Carl Berglöf.
Det visar, menar han, att systemet fungerar och att Sverige inte är beroende av enskilda länder för uranförsörjningen och att det inom EU finns en etablerad struktur för att säkra urantillförseln.