– Min första tanke var att det visade fel, så jag tog fem till, minns Therése Wedin, som nu är mammaledig med lille Felix som föddes i december.
Hon njuter av tiden i bebisbubblan och känner en enorm tacksamhet över att det gick vägen. För nu vet hon att det är långt ifrån en självklarhet.
2018 var Therése 27 år gammal och hennes man Viktor lyfte frågan om barn. Therése tyckte att det var för tidigt.
– Jag visste att jag ville ha barn någon gång, men trivdes med livet som det var och ville vänta tills allt kändes mer stabilt.
Två år senare, år 2020 hade Therése hunnit ikapp makens barnlängtan och kände att det var dags att försöka. Hon slutade med sina p-piller, men märkte ganska snart att något inte stämde när hennes mens inte kom igång.
– Då fick jag så fruktansvärt dåligt samvete för att vi hade väntat och för att jag hade trott att jag kunde bestämma själv när jag ville skaffa barn.
Snart tillkom fler symptom. Hon ökade snabbt i vikt trots att hon levde lika aktivt som tidigare, hon fick problem med akne och började tappa hår. Hon kontaktade vården och en undersökning visade att hon led av hormonrubbningen PCOS och hon fick börja ta mediciner för att få igång ägglossningen.
– Man kan säkert reagera olika på hormonbehandling, men jag mådde skit, säger Therése.
Från att ha varit en aktiv tjej som gillar att hålla igång och att arbeta handlade plötsligt precis allt om att försöka bli gravid. Och självförtroendet gick i botten.
– Vad var jag för en kvinna egentligen som inte kunde få barn? Det mest naturliga i hela världen liksom.
Therése berättar att hon under den här tiden knappt kunde glädjas åt sina vänner eller svägerskor som fick barn, trots att hon verkligen ville. Och de mest välmenande kommentarer kunde få henne helt ur balans.
En fråga som hon tycker att människor borde sluta ställa helt och hållet är "När ska ni ha barn då?". Hon förstår att den sällan är elakt menad, men säger att den kan såra oerhört mycket.
– Dels är den ett slag i magen för ofrivilligt barnlösa, dels vill inte alla par ha barn.
Therése tycker att det är viktigt att öka kunskapen om ofrivillig barnlöshet hos allmänheten för att få utomstående att åtminstone förstå lite av den press det innebär att kämpa för att få ett barn.
– Du är helt utelämnad till din kropp.
Efter nästan två år med mediciner och sprutor var Therése redo att ge upp. Hon sa till sin man att hennes kropp inte orkade mer just nu. Kanske kunde de gå vidare med provrörsbefruktning senare.
Hon skulle ringa sin läkare och berätta om beslutet och gjorde ett graviditetstest bara för att säkerställa att hon inte var gravid och därmed sätta punkt för den här delen av resan. Men så visade stickan ett plus.
– Jag var gravid, men bara försiktigt glad. Inte förrän ultraljudet visade ett pickande hjärta kunde jag faktiskt tro på att det var sant.
Graviditeten förlöpte normalt, men tankarna på att något skulle gå fel fanns där hela tiden.
– Den som levt som ofrivillig barnlöshet lär sig att vara försiktig med sin glädje.
Men så i december kom Felix till världen. Paret har redan börjat fundera över syskon och har planen klar.
– Vi vill ha ett syskon till Felix om det funkar med enbart medicinering, men vi kommer inte att betala för en IVF. Blir det inget syskon kommer vi att glädjas fullt ut över vår son.