På fredagen invigdes formellt teamen med en utbildningsdag kring barn som far illa. Fler ska våga anmäla med kunskap om hur man ska upptäcka barnen som utsatts för misshandel, sexuella övergrepp eller inte tagits om hand på rätt sätt, så kallad omsorgssvikt.
– Gå på er magkänsla, konsultera teamen och anmäl hellre en gång för mycket än en gång för lite, uppmanade Monika Hagman, närsjukvårdsdirektör i Östra Östergötland när hon hälsade de 300 anställda inom regionen som fyllt salen i Missionskyrkan i Linköping välkomna. Sedan lämnade hon scenen fri för dagens första föreläsare.
Vårdanställda är skyldiga att göra en orosanmälan till socialtjänsten om de misstänker att ett barn de möter i sitt jobb far illa. Med stor sannolikhet har de flesta som jobbar inom sjukvården någon gång mött ett sådant barn, för de är många. Det finns studier från enskilda verksamheter och sjukhus som visar att alla kategorier anställda inom sjukvården missar och de missar ofta.
– Ni har träffat barnen. Det finns tre barn i varje klass. Men de berättar inte själva, ni måste fråga, inledde Åsa Kastbom, tillförordnad överläkare på Bup Elefanten i Linköping, sitt föredrag hur man som anställd i vården kan upptäcka barnen.
Hon är en av dem som redan för fem år sedan startade barnskyddsteam på Linköpings universitetssjukhus. Det har arbetat med att utbilda och stötta kollegor på eget initiativ. Ofta på fritiden.
– Men nu finns vi på riktigt, sa Åsa Kastbom.
Det finns tre team; i centrala, västra och östra delen av länet. På arbetsplatserna finns ombud som länk till teamen. På regionens intranät finns information och blankett så att det ska vara lätt att göra en anmälan. På ett journummer svarar alltid en av de tre koordinatörerna för respektive team.
En av dem är Lina Johansson. Hon jobbar på barnkirurgiska avdelningen på US som barn- och ungdomssjuksköterska och var med för fem år sedan då det informella barnskyddsteamet startades. Nu får hon jobba på deltid med verksamheten.
– Jag får väldigt ofta frågor från kollegor. De vill ha råd om det de sett kan vara skäl till en anmälan. De har nästan alltid rätt. Det är ett väldigt jobbigt beslut att ta, men vi måste tänka på barnen i första hand och det blir lättare att ta steget om man får stöd. Barnen får hjälp om vi anmäler, säger hon.