- Det är inte säkert att De som vi letar efter är alltid svåra att nå, både per telefon, brev och ute i fält, säger miljöskyddsinspektör Torgny Sylvan i Linköping.
Han och kollegan Adrian Sandin Sokolik är Linköpings representanter i Naturvårdsverkets "Uppströmsprojektet". Fram till augusti pågår en utökad granskning av skrothandlarbranschen (se faktaruta).
Vissa oseriösa skrotverksamheter bara finns men heter ingenting. Officiellt finns ingen ansvarig person. Ibland talar ingen svenska. Ibland jobbas det på nätterna.
Även när miljökontoret avslöjar ett upplag är det svårt att få tillräcklig bevisning för att sätta dit aktörerna för miljöbrott. Den som på "ett yrkesmässigt sätt hanterar farligt avfall" eller "transporterar avfall" måste enligt lagen ha tillstånd från länsstyrelsen för det och miljökontoret har rätt att kontrollera dem.
Men här transporterar skrotköparen godset inte mellan två firmor, utan från en plats till sin egen verksamheten. Det är oklart om det kan kallas "yrkesmässigt."
Gör personen pengar på godset är transporten yrkesmässig. Men - är godset ett avfall? Om det rör sig om en fallfärdig men dock fungerande bil blir svaret nej.
Skulle det i lasten finnas exempelvis ett trasigt lysrör begår personen ett lagbrott om han saknar transporttillstånd. Torgny Sylvan suckar.
- Det blir ju ett löjets skimmer över det hela om det där är det enda vi kan sätta dit dem för, säger han.
Han ser "Uppströmsprojektet" som en god satsning eftersom ett ökat samarbete mellan myndigheter behövs.
- Och fler goda exempel, om de finns. Hur har andra planerat och strukturerat samverkan mellan myndigheter för att komma åt det här? säger han.