"Vi vet hur Sverige mår, i realtid", står det på SOS Alarms hemsida.
Och i år har landet mått sämre än på länge. Coronapandemin har gjort att samtalen till SOS ökat kraftigt.
– 2020 har varit ett extremt år. När svenskarna stannar hemma innebär det fler drunkningar, fler skador i samband med husrenovering och fler som mår psykiskt dåligt, säger Christian Larsson, platschef på SOS Alarm i Norrköping.
Men framförallt fick SOS i våras en helt ny typ av samtal att hantera: befarad covid-19. Inte sällan har inringaren svårt att andas. Det är operatörens ansvar att reda på om det rör sig om misstänkt corona, eftersom det ställer andra krav på ambulanspersonalens skyddsutrustning.
– Samtalen är ofta långa och det är inte helt lätt att avgöra om det kan vara covid-19, säger Linda Jonsson, operatör.
SOS Alarm har sitt länskontor i Norrköping. Östgötar som ringer 112 får – i de flesta fall – prata med en operatör som sitter just här. Det är inget arbete som passar alla.
– Det är inget lätt jobb. Den du pratar med är ofta chockad. Du får helt ofiltrerad information och detaljerna från olycksplatsen rätt in i örat, säger Christian Larsson.
I det öppna kontorslandskapet kan stämningen förändras på en sekund.
– Jag ser tydligt på mina kollegor när det är allvar, säger Håkan Axén, som har arbetat på företaget i 30 år.
Kollegan Carina Swärd håller med.
– På en sekund går jag från en avslappnad position till att sitta på helspänn längst ut på stolskanten.
När personal rekryteras till SOS Alarm läggs stor vikt vid personlig mognad och livserfarenhet. Det är viktigt att prata om händelser som personen själv varit med om.
– Vi hade en nyanställd vars första larmsamtal handlade om något traumatiskt hon själv upplevt. Hon slutade direkt, det gick inte, säger Christian Larsson.
Linda, Håkan och Carina har alla arbetat som operatörer vid stora händelser som Malexandermorden, terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, Dubbelmordet i Ljungsbro och sprängningen på Ådalagatan i Linköping.
Men det är sällan händelserna som får rubriker i media som berör gänget på SOS Alarm mest.
När akuta händelser som trafikolyckor eller skjutningar sker finns det tydliga rutiner och operatörerna kan göra det de är bäst på: lugna, prioritera resurser och rädda liv.
Men många samtal handlar om sådant som både ligger utanför medarbetarnas kompetens och arbetsbeskrivning. Eller som en anställd har uttryckt det: "Det är inte de traumatiska olyckorna som är problemet, utan allt det vi inte kan göra någonting åt."
– Vi kan hjälpa till i akuta situationer med chockade och skadade människor, men det är svårare med alla de andra samtalen, säger Christian Larsson och syftar på alla som ringer och mår psykiskt dåligt.
– Man får uppleva samhällets skuggsida. Det är väldigt många som mår dåligt, än fler som är ensamma. De samtalen har blivit fler under åren, säger Håkan Axén.
– Ibland berör ett samtal med en ensam dam mig mest, säger Linda Jonsson.
Vad gör jobbet kul?
– Att man aldrig, verkligen aldrig, vet vad man ska mötas av. Och att arbetet är meningsfullt, säger Linda.
Vad handlar de flesta samtalen om?
– Människor som ringer och har ont i bröstet.
Vilket är det vanligaste misstaget vi gör när vi ringer SOS?
– Att människor inte har en aning om var de är. Se till att stanna på olycksplatsen om du larmar SOS, kör inte förbi, säger Carina Swärd.
– Det viktigaste är att lyssna och svara på operatörens frågor – de finns där av en anledning, säger Håkan Axén.
Operatörerna tycker att vuxna kan lära sig av barnen när man pratar med SOS Alarm.
– Barn är de bästa inringarna. De pratar inte i onödan utan svarar rakt upp och ned på allt man frågar, säger Linda Jonsson.
Håkan Axén tar en av de stora olyckorna på E4 utanför Linköping i somras som exempel.
– Jag hade kontakt med en liten kille som var jätteduktig. Han var själv drabbad men kunde ge en väldigt bra bild, säger Håkan Axén.
Det är sällan som operatören får veta hur det gått för personerna de pratat med. Deras ansvar är att dirigera blåljuspersonalen till olycksplatsen och ofta avslutas ärendet när ambulansen lastat de drabbade.
Ytterst sällan, och bara vid speciella fall, kan operatören få återkoppling.
– Att få höra att en människa, som man trodde dog under samtalet, faktiskt överlevde är en fantastisk känsla, säger Linda Jonsson.