Många har blivit förtvivlade över hur det kunde gå så snett med lilla Esmeralda, som hittades avliden hos sina biologiska föräldrar. Kammarrätten har slagit fast att man följt gällande lagar och att lagstiftningen, som den är utformad, är tillräcklig. Men vad fanns det mer att ta till ur verktygslådan? Kammarrätten menar att socialtjänstens ansvar inte upphör bara för att tvångsvården gör det. De har fortfarande möjlighet att ingripa om det skulle visa sig att barnet far illa.
I fallet med Esmeralda lämnades två orosanmälningar från barnavårdscentralen i Vadstena in under tiden hon slussades in hos sina biologiska föräldrar. De regerade bland annat på att flickan tappade i vikt och gick tillbaka i utvecklingen.
– Som alltid när vi får in orosanmälningar tittar vi på om det finns ett skyddsbehov och tar ställning till om vi ska inleda utredning. Vi hade en nyligen utverkad dom om att barnet skulle återanpassas, det var vad vi hade att förhålla oss till, säger Helena Borin, enhetschef på socialkontoret.
Men om barnet tappar i vikt, hur allvarligt måste det vara för att ni ska inleda en utredning?
– Vi uttryckte tydligt i domstolen vad vi ansåg att det fanns för brister i hemmet, men domstolen valde ändå att fatta beslut om att barnet skulle återanpassas. För att vi ska kunna motivera ett nytt omhändertagande, som rätten sedan beslutar om, behöver det ha tillkommit något ytterligare, något allvarligare i hemmet, som inte redan framförts i rätten.
Familjehemmet där Esmeralda bodde sina första år i livet vill inte att någon skugga ska falla över socialtjänsten. I stället riktas kritiken och ansvaret för det inträffade mot lagstiftningen. Även Helena Borin uttrycker att Lagen om vård av unga bör ses över.
– Vi behöver en lagstiftning som också bottnar i barnets känslomässiga behov, i dag tas ingen hänsyn till det alls. Om det hade funnits hade man kunnat beakta hur barnet reagerade under återanpassningen. Lagstiftningen behöver ta ett tydligare avstamp i vad som är bäst för barnet, i stället för att utgå ifrån de biologiska föräldrarnas rätt till barnet. Förhoppningsvis kommer det ske nu.
Hon vill också säga några ord om dem som är barnens ombud under domstolsförhandlingarna. Ett uppdrag som inte innefattar krav på kunskap om barns anknytning eller utvecklingspsykologi.
– Det är jätteviktigt att de som företräder barnen förstår vad som är bäst för barnet. De är utsedda att föra barnets talan och då behöver de ha rätt kompetens. Om nu lagen är utformad som den är så är det desto viktigare att den som företräder barnet kan tala för barnets sak. Den här bristen har vi inom socialtjänsten reagerat på vid flera domstolsförhandlingar, säger Helena Borin.
När ett barn ska återanpassas till sina föräldrar, oavsett om det varit föremål för tvångsvård eller varit frivilligt placerat, görs en plan som utgår från barnet. Helena Borin berättar att det är stor skillnad på om barnen kommit till ett familjehem som spädbarn eller om de kommit dit som tonåringar, men också skälet till omhändertagandet vägs in.
– Vi tar hänsyn till på vilket sätt föräldrarna brister i sin föräldraförmåga. Handlar det om missbruk, psykiska problem, kognitiva svårigheter eller andra problem? Om problemen upphör, exempelvis om föräldrarna kommer ur sitt missbruk, innebär inte det per automatik att man är en välfungerande förälder. Det kan vara så att föräldrarna behöver lära sig vissa färdigheter för att kunna ta hand om sitt barn.
När det gäller väldigt små barn görs ibland bedömningen att flytta vårdnaden permanent till familjehemmet. Det övervägs om barnet varit placerat länge, har knutit an till familjehemmet och föräldrarna inte visar någon bättring i exempelvis ett missbruk. Men det är inte alltid familjehemmen vill bli vårdnadshavare.
– Om familjehemmet övertar vårdnaden lämnas de ensamma utan stöd från socialen. Då är det deras ansvar att se till så att umgänget och kontakten med de biologiska föräldrarna fungerar. Det händer några gånger per år att familjehem säger att de absolut vill att barnen bor där men att de inte vill bära allt ansvar själva.
– Jag som jobbat med det här länge önskar att LVU-lagstiftningen ändras även i det här fallet, så att vården kan få fortsätta i de fall där familjehemmen inte vill ha allt ansvar. Då tar man hänsyn till barnets bästa och familjehemmet får stöd, säger Helena Borin.