En period kunde hon inte gå alls, en annan behövde hon kryckor. Nu är det stavar, men snart slänger hon dem också. För första gången på decennier är Therese Renåker helt smärtfri och rörelseglädjen fullkomligt bubblar över.
Det är den 17 mars 2020. Familjen Renåker sitter fastspända i sina flygplansstolar på Arlanda. Snart taxar planet ut. Slutmål är Sydafrika, med mellanlandning i Etiopien. Äntligen ska den efterlängtade operationen bli av.
Therese och hennes man har tömt sina besparingar och kompletterat med banklån, sammantaget motsvarande en bättre bil, för att finansiera kalaset.
Bara en sak återstår före take off, att sätta mobilen på flygplansläge. Det är då Therese ser meddelandet från den belgiske ortoped som ska operera henne.
"Jag och teamet kommer inte iväg från Belgien på grund av corona. De stängde gaten framför våra ögon. Kliv av om ni kan!”
– Jag förklarar för kabinpersonalen att vi måste av, de är tillmötesgående. Vi går ut bakvägen, defilerar transfervägen åt fel håll, hittar våra väskor, hämtar ut bilen och åker hem.
– Jag satt och glodde i ett dygn. En sådan antiklimax, säger Therese Renåker. Biljettpengarna brann inne, men det värsta var ju att operationen ställts in. Hur skulle jag bete mig för att höfterna inte skulle bli sämre än de redan var?
Vi backar bandet till 1996. Therese har fött sitt första barn bara några månader tidigare och sitter på bilens förarplats. Plötsligt kommer en bil från vänster och rammar dörren som trycks in i hennes vänstra höft. Där och då började ett liv som har kantats av smärta i först nacke, sedan rygg och så småningom höfter.
En whiplash konstaterades direkt efter olyckan, men någon hjälp att komma till rätta med den fick hon inte. Hon gick istället till naprapater och massörer, gick milslånga promenader, styrketränade regelbundet och åt "nyttigt".
– Jag gjorde verkligen allt jag kunde. Jag började intressera mig för inflammationshämmande kost, uteslöt socker och mjöl, mådde betydligt bättre och fick dessutom bort en del envisa överflödskilon. Men det blev aldrig riktigt bra. Migränen kom visserligen inte lika ofta men nacken kunde braka ihop för minsta lilla.
När hennes mamma drabbades av cancer och diabetes, som en bieffekt av cancern, ökade intresset för kostens betydelse. Therese plöjde nätet och litteraturen och fick massor av aha-upplevelser som kom både henne och mamman till godo.
– Jag lämnade min karriär som informatör och utbildade mig till kostrådgivare och även hormonterapeut. Längs vägen blev jag lärare, utbildade andra kostrådgivare och var också med och startade sajten kostradgivarna.se.
Therese är övertygad om att modern, industritillverkad mat ligger bakom många kroppsliga besvär och inflammatoriska tillstånd.
– Alla dessa av industrin skapade hel- och halvfabrikat, fulla med kemikalier och tillsatser. Och brödet, som vi visserligen ätit sedan urminnes tider, men som idag bakas på ett helt annat vete och med extra tillsatt gluten. För att inte tala om allt socker och sötningsmedel som billig utfyllnad. Maten är död och saknar näring.
Vad är bra mat för dig?
– Sådant som växer, går eller simmar. Rena råvaror utan tillsatser. Grönsaker, rotfrukter och naturligt fett som smör och olivolja. Sådant som en stenåldersmänniska skulle känna igen och klassificera som föda. Vi har evolutionen på vår sida, så här har människan ätit fram till helt nyligen.
Tillbaka till nacken och värken. Den blev mer uthärdlig med kosten och träningen, men alltså inte bra. Dessutom hade ryggen börjat smärta och det var under tiden som lärare som hon fick höra av kollegor att hon haltade.
– Jag anade att ryggen, haltandet och den onda nacken hängde samman. Det är bra med en specialiserad vård, men en brist att så få ser helheten. När jag sökte för det ryggonda var det stört omöjligt att få en läkare att kolla BÅDE rygg och höfter och undersöka sambandet med nacken.
Efter alternativ behandling då atlaskotan lades rätt, blev nacken i stort sett bra, men den värkande ryggen och haltande gången fortsatte.
– Jag började få som knivhugg i ena höften. Jag fick tvärnita under mina promenader, lirka lite, och efter en stund la den sig till rätta igen, men det inträffade allt oftare. Haltandet blev värre och sträckorna jag kunde gå blev kortare. Ryggen sade ifrån och 2016 fick jag opereras för spinal stenos (förträngningar i ryggraden), troligen efter ett diskbråck som inte läkt riktigt.
Operationen gick bra, men nu hade höfterna blivit ett stort problem. Therese kunde inte längre träna och att gå längre promenader var omöjligt. Vänster ben gick inte att lyfta ens för en trottoarkant. En efterlängtad röntgen 2018 visade att det inte fanns något brosk kvar alls i vänster höft. Ben låg mot ben med pålagringar och cystor. En operation var nödvändig.
"Det finns en prestationshets till och med när det handlar om återhämtning och välmående. Jag skulle aldrig kunna utöva så kallad mindfulness i en lokal med 15 andra. Bättre att sätta sig på en sten i skogen och tomglo. Vi har alla den förmågan, även om den är slumrande och störd. Det är dessutom helt gratis."
Medan hon genomgick den obligatoriska artrosskolan började hon läsa på om en alternativ höftoperation där lårbenet behålls intakt, protesen ska hålla hela livet och rörelsebegränsningarna är obefintliga, så kallad ytersättning (resurfacing). Hon fann en belgisk specialist som använder metoden och tog kontakt med andra patienter.
– Han gör även operationer i Sydafrika. När han fick se mina röntgenplåtar sa han att det var bråttom om jag ville ha en ytersättning. Sydafrika låg närmast i tid, därav den planerade resan dit.
Så kom en pandemi och satte käppar i hjulet. Modet sjönk hos Therese och hon var inställd på en lång och overksam sommar.
Men så öppnades gränserna och ortopeden meddelade att han kunde genomföra operationen, i Belgien. Så den 3 juni opererade hon båda höfterna och fick sina proteser, ”custom made”, i Genth. Efter två veckors rehabilitering kunde hon flyga hem igen.
Nu lyser hon ikapp med solen hemma i trädgården och på sina långa promenader. Det går framåt med stormsteg och rörelseglädjen bubblar. För första gången sedan olyckan är hon helt smärtfri.
– Det är nästan för bra för att vara sant. Häromdagen gick jag 12 000 steg. Men egentligen handlar det inte om prestationen utan om friheten att kunna röra mig som jag vill.
"Mata inte skuggorna" är hennes debutroman. Nästa, "Där haven möts", beskriver två tidsåldrar och kärleken som sammanbinder dem.
Snart ska hon till Skagen och skriva på sin nästa bok. Hon är ju författare numera, denna egensinniga kvinna som aldrig ger upp, utan med en grundmurad positivitet letar nya lösningar och alltid har ett lekande skratt på lur i ögonvrån.
– Min första bok "Mata inte skuggorna" är en fiktiv berättelse som funnits i mig i tio år. Den handlar om kärlekens förmåga att bryta gränser och forcera barriärer. Det var skönt att få den på pränt.
Hon kan skriva hemma, men gör det allra helst i en hyrd stuga i Skagen. Där kan hon arbeta helt ostörd och har fullt fokus.
Att må så bra som möjligt och njuta av livet är hennes mål. Naturen är nyckeln och tillsammans med kokboksförfattaren Birgitta Höglund, har hon arrangerat flera resor där njutning och harmoni är i fokus, helt utan inplanerade träningspass.
– Till och med avslappning och återhämtning handlar ofta om prestation. Hinna till yogan och pricka av det på måste-göra-listan. Utöva mindfulness i en lokal med 15 andra, när det är mer effektivt – och helt gratis – att sätta sig på en stubbe i skogen och tomglo.
– Det naturen har att ge är underskattat och vill någon kalla mig häxa som tillbeder "hokus pokus", så varsågod!
Vad är du mest stolt över?
– Min första roman som innebar att jag förverkligade drömmen att bli författare. En dröm jag närt sedan jag var åtta år. Men man måste ju ha något att berätta också och det hade jag inte tidigare i livet.
Din största utmaning i livet?
– Att finna förmåga att på riktigt förlåta, mig själv och andra. Det är min livsläxa, tror jag, och jag har lärt mig den.
Beskriv dig själv med fem ord.
– Klok, kapabel, modig, otålig, levnadsglad.
Bästa bok du läst?
– Alla som berört mig, men om jag måste välja, Fredrik Backmans ”Mormor hälsar och säger förlåt” är en favorit, liksom hans ”Björnstad”.
Om du fick resa i tiden?
– Det låter nog jäkligt präktigt, men jag önskar att jag alltid, till hundra procent, förmådde vara i nuet och häret. Det är där kraften finns.
Vad gör du helst en ensam ledig dag?
– Läser. Njuter av sol och salta hav.
Något du är extra nöjd med?
– Att jag har nära till beslut och verkställighet, att jag kan drömma och prata, men också göra.
Ändra något hos dig själv!
– Lite större tålamod och uthållighet skulle vara bra.
Har du någon okänd talang?
– Jag har alltid huvudet ovanför vattenytan, bokstavligen. Det vill säga jag flyter som en kork. Även lodrätt i vattnet är huvudet ovanför ytan. Räknas det som talang?
Om du vore ett djur?
– Trollslända – så cool och vacker.
Hon älskar trollsländor för deras skönhet, fenomenala flygförmåga och kärlek till sol och vatten. De lever korta liv, men kvantitet är inte allt.
När är människor pinsamma?
– När de inte känner av omgivningen och stämningen utan bara tågar på, uppfyllda av den egna förträffligheten.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?
– Skingrar alla människors rädsla och låter kärleken styra i tjugofyra timmar. Jag skulle vilja se hur den värden såg ut.
Ett annat yrke som hade passat dig?
– Filmskådespelare. Haha, jag säger som Pippi, det har jag aldrig provat så det är jag säkert bra på!
Har du någon extravagans?
– Jag har nog ett eller annat par skor extra.
Var trivs du allra bäst?
– Vid havet. I Skagen. Ensam och skrivandes.
Vad äter du vid din sista måltid?
– Kokt gös med hackat ägg, skirat smör och primörer. Sedan en herrans massa vaniljglass och jordgubbar till dessert.
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?
– Jag samlar olika religioners profeter och historiska förgrundsfigurer runt ett bord för ett samtal om livet, döden, meningen och syftet, samhället och individen. Det skulle inte förvåna mig om de vore ganska överens.
Ett erbjudande du inte hade tackat nej till?
– Ett omfattande, internationellt bokkontrakt. Och när vi ändå är igång och drömmer så tar vi med filmrättigheterna också.