16-åringen, som är hemmahörande i Östergötland, har en hälsosituation som innebär att han måste äta medicin två gånger om dagen. Gör han inte det kan hans tillstånd bli livshotande.
Socialnämnden i hans hemkommun ansökte på sensommaren 2014 om att han skulle beredas vård enligt LVU, främst på grund av att han misskött sin medicinering och därmed utsatt sig själv för livsfara. De påtalade även att han misskötte sin skolgång, uppträdde aggressivt, umgicks i kriminella kretsar och brukade alkohol och tobak.
Tvångsvård
Enligt LVU ska tvångsvård beslutas om en ung person utsätter sig själv för hälsorisker genom missbruk, brottslighet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Förvaltningsrätten i Linköping ansåg att slarvet med medicinering var att betrakta som ett exempel på sådant beteende. De beslutade därför om tvångsvård och pojken placerades på ett så kallat HVB-hem - något som även föräldrarna samtyckte till.
16-åringen själv överklagade beslutet till kammarrätten och krävde att vården skulle upphöra. Han sa sig vara villig att gå med på frivillig vård och hävdade att han insåg behovet av att ta sin medicin.
Får rätt i rätten
Men kammarrätten gick på förvaltningsrättens linje och avslog överklagandet i oktober förra året. 16-åringen vände sig då till högsta förvaltningsdomstolen som nu prövat ärendet.
Rätten delar de tidigare instansernas uppfattning att 16-åringen utsätter sin hälsa för mycket stora risker och att misskötseln av medicineringen är potentiellt livsfarlig för honom.
Ändå anser de inte att medicinslarvet kan betraktas som socialt nedbrytande beteende i den mening som lagen avser. Rätten bifaller därmed 16-åringens överklagan och avslår socialtjänstens ansökan om vård.