Williams familj är kritisk mot att han inte fick sluten psykiatrisk vård efter händelsen i februari. Verksamhetschefen för psykiatrin på US kan inte uttala sig i Williams fall, men berättar att slutenvård kan förvärra ett självskadebeteende.
Vi har tidigare berättat om William Angelöf som i augusti tog sitt liv under en permission från psykiatrins tvångsvård.
I februari fördes han till kirurgiska kliniken (Kava) på US i Linköping med svåra skador, men skrevs ut efter knappt två dygn. Transporten tillbaka till Motala skedde med sjukresa som kliniken beställt. William, som bland annat hade en punkterad lunga, fick åka sittande tillsammans med andra, som bland annat stannade i ett köpcentrum för att handla på vägen. Med sig hade han en påse med narkotikaklassade läkemedel.
Inte ens två dygn senare kom William åter akut till Kava, då med högt infektionsvärde och blodförgiftning.
Bärbel Jung är verksamhetschef för kirurgiska kliniken på US i Linköping. Hon minns händelsen.
Hur kommer det sig att han skickades hem efter mindre än två dygn utan psykiatrisk vård?
– Vi gav honom den somatiska vård vi kunde ge honom och bad psykiatriska kliniken om hjälp med bedömning av hans psykiska hälsa. Jag tyckte att de borde ha tagit med honom till psykiatrin, men psykiatrikern bedömde att han inte behövde sluten psykiatrisk vård. Så han skrevs ut med ganska höga doser lugnande läkemedel.
Han skickades hem i sjukresetaxi med flera andra, som stannade för att handla. Är det rimligt med punkterad lunga?
– Nej, det är inte rimligt, men enligt våra vårdutvecklare kan enkeltransport bara bokas för liggande transport och patienten ville inte ha det.
Ska man verkligen få med sig narkotikaklassade läkemedel efter ett självmordsförsök?
– Han fick inte med sig så stora mängder att det hade kunnat vara så farligt. Det som ordinerades av psykiatrin har vi inget att säga till om. Det är svårt med patienter med psykiska problem, det är inte kirurgins område.
Vad tänker du om att han kom tillbaka efter ett par dagar igen?
– Då var det ju med en infektion, men det känns självklart inte bra. Det är gräsligt att se vad patienterna gör mot sig själva. Vi kan inte göra så mycket mer än att ge somatisk vård, men psykiatrin har inte heller en lätt uppgift.
Marita Ström är verksamhetschef för psykiatriska kliniken i Linköping. Hon berättar att hon bara kan svara generellt och inte i det specifika fallet, som hon själv inte heller är bekant med.
Varför fick William ingen psykiatrisk vård när han kom in efter ett så allvarligt självmordsförsök?
– Det är ett individuellt beslut om det finns behov av sluten psykiatrisk vård eller inte. Det kan vara nödvändigt om det finns kvarvarande suicidtankar, men slutenvård kan också göra att en person mår sämre. Det är vanligt att självmordsbenägenheten minskar efter ett försök. Man behöver också ta med patientens önskemål. Tvångsvård kan exempelvis förstöra vården på sikt genom att exempelvis skada förtroendet. Så det är väldigt komplext.
Hur kommer det sig att man inte rutinmässigt skrivs in för slutenvård?
– Just patienter med självskada kan försämras av slutenvård, vilket kan trigga och leda till ännu mer självskada. Det är inte alltid det hjälper med tvång.
Är det rimligt att man skickar hem en person med narkotikaklassade läkemedel när den nyss försökt avsluta sitt liv?
– Om man redan medicinerar på ett visst sätt kan man inte bara avbryta behandlingen när patienten mår sämre, då riskerar patienten att må ännu sämre. Det är viktigt med kontinuitet. Däremot om självmordsförsöket gjordes med tabletter kanske man får tänka annorlunda.
Innan 21-årige William Angelöf avslutade sitt liv i augusti i år hade han överlevt flera självmordsförsök. I februari kom han svårt skadad till sjukhus efter ett sådant försök, men skickades ändå hem utan psykiatrisk vård.