"Jag blir förbannad över att det fungerar så här i kvinnodominerade branscher, med låga löner och dåliga arbetsvillkor", säger Margareta Fransson (MP), här med Jack Russell terriern Emma.
Regionvalet
Den nu 51-åriga Margareta Fransson växte upp i Norrköping med fyra syskon. Hon beskriver att familjen var intresserad av politik, följde nyheterna och diskuterade samhällsfrågor, men inte själva var politiskt engagerade. Margareta röstade på MP för kommande generationer, men trodde inte att hon skulle engagera sig politiskt.
– Det var en tuff arbetsmiljö som sjuksköterska redan då, i början av 2000-talet och jag undrade hur länge man skulle orka. Jag kände att det fanns två alternativ, att gnälla eller att göra något för att förändra. Så jag valde att göra något.
Efter valet 2010 fick hon plats i landstingsstyrelsen och sedan blev hon gruppledare för partiet.
– För mig har det varit regionen som gällt från början. Det är jättespännande med sjukvård, det är långa processer och det passar mig.
Margareta är gift med regionpolitikern Martin Tollén (S) sedan 2014. De hittade varandra i fullmäktige och första dejten var på en flyguppvisning. Minnet får henne att skratta.
– Vem bjuder ens ut en miljöpartist på en flyguppvisning?
Tio år senare är de gifta och har Jack Russell terriern Emma tillsammans.
– Det kan vara skönt att ha andra saker att prata om och vi har väldigt stor förståelse för varandra. Vi tycker inte alltid lika, men har liknande grundvärderingar.
Till vardags arbetar Margareta som sjuksköterska på barn- och ungdomshabiliteringen på US. Under den senaste mandatperioden har hon varit ersättare i riksdagen och hon har tidigare varit regionråd. Från september förra året till maj i år fick hon tillfälligt ta plats som riksdagsledamot.
– Jag trodde att jag bara skulle hålla ställningarna, men det har varit en galen period. En partikamrat la förslaget att Sverige inte skulle handla med rysk olja och gas. Sedan blev vi extrainkallade för att fatta beslut om att ge tillstånd att exportera vapen till Ukraina. Känslan av krig kom så nära inpå. Men också känslan av att inte kunna göra mer.
Vad är viktigast i det här regionvalet?
– Oavsett om det är nationell, regional eller kommunal nivå så hänger det ihop och det vi kan göra för klimat och miljö är otroligt viktigt. Det vi kan göra på regional nivå är att se över vilka engångsprodukter vi kan minska och hur vi minskar våra utsläpp. Men allt hänger ihop med nationella beslut. I regionen behöver vi också arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande.
Hur vill ni lösa personalförsörjningen?
– Jag önskar att jag kunde lösa den här Gordiska knuten, men det är inte så enkelt. De beslut vi fattar måste skapa lugn och ro och framtidstro. Det otroligt viktiga arbetsmiljöarbetet måste prioriteras upp. Där vill vi se en nollvision mot arbetsrelaterad ohälsa på alla arbetsplatser, men vården borde gå före. Arbetsmiljöverket får idag besluta om vite för fysiska brister, men de borde de få göra även för sociala brister. Lönerna måste prioriteras för personalen inom dygnet runt-vården. Det här är otroligt viktiga frågor. Jag blir förbannad över att det fungerar så här i kvinnodominerade branscher, med låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Hur ska arbetsvillkoren förbättras rent konkret?
– Man måste möjliggöra att orka ha fritid. Det skulle även locka tillbaka personer som valt att lämna yrket så att de kan komma tillbaka till det som jag tycker är det finaste man kan göra, att arbeta med patienter. Sedan handlar det om ledarskapet. De chefer som finns har många under sig. De behöver ofta jobba med att släcka bränder, men det behöver finnas tid för utvecklingssamtal och att jobba med arbetsmiljön så att den blir dräglig. Det behöver också finnas tid för reflektion i det dagliga arbetet när man upplever svåra fall, men också för vidareutveckling och vidareutbildning.
Vad vill ni med kollektivtrafiken?
– Det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Vi vill utveckla och förbättra kollektivtrafiken. Exempelvis kan den anropsstyrda trafiken öka och bli bättre.
Men de orter som vill ha en egen busslinje då?
– Det är en balans mellan reseunderlag, kostnad och miljönytta. Det är våra gemensamma skattepengar som vi måste hantera varsamt. Jag tänker att man måste hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är så mycket bättre för miljön att åka kollektivt, men blir också dyrt om det inte finns underlag. Det finns potential att utveckla den anropsstyrda trafiken mer. Den är viktig.