– Hur länge ska personalen orka? Det är som en tickande bomb, säger en sjuksköterska på US i Linköping som vill vara anonym.
Regionstyrelsens ordförande Kaisa Karro (S) har också nåtts av vittnesmål från sjukvårdspersonal.
– Vi har hela tiden befunnit oss i ett allvarligt läge. Vi försöker se till att det finns en plan för återhämtning och arbetar med de fackliga organisationerna och kommer att göra det mer framöver, säger hon.
På Universitetssjukhuset i Linköping är överbeläggningen av vårdplatser 9,2 per 100 disponibla vårdplatser. Där gör Östergötland näst sämst i landet.
– Det finns alltid en risk för patientsäkerheten med fler patienter. Vi försöker jobba på så gott det går, men ju fler patienter man har desto svårare är det att hålla koll på hur de mår, vilket är mitt ansvar hela arbetspasset, säger sjuksköterskan.
Kaisa Karro (S) menar att det är svårt att göra direkta jämförelser mellan olika regioner:
– Det är många faktorer som påverkar. Vårdplatsbristen är i grunden en sjuksköterskebrist. Det är inte unikt för Östergötland utan är så i hela Sverige.
Samma sjuksköterska berättar:
– Det känns inte bra i magen på jobbet, men man lämnas med ganska lite att välja på. Det känns varken bra för patienternas integritet och säkerhet eller ur ett smittsäkerhetsperspektiv. På vissa salar får flera patienter trängas och de får ta dit varsin anhörig. Det blir många människor på liten yta som kan smitta varandra, men patienterna blir också väldigt utlämnade. Någon på en gemensam sal hade diarré och hann inte till toaletten exempelvis.
Regionstyrelsens ordförande understryker att läget är allvarligt. Hon har inte hört just den berättelsen, men andra vittnesmål från vården:
– Jag tycker att det är positivt att man vill dela med sig av sina upplevelser inom sjukvården, säger Kaisa Karro.
Sjuksköterskan på US vittnar om att det är många som slutar.
– Många erfarna sjuksköterskor väljer att sluta för att arbeta inom kommunen eller i annan verksamhet med bättre arbetstider och bättre betalt. Det tar tid att utveckla det som vi kallar för klinisk blick, så det är viktig kompetens som försvinner.
Enligt Kaisa Karro är kompetensarbetet ständigt pågående:
– Vi arbetar för att vara en attraktiv arbetsgivare genom att se till att det finns möjlighet att vidareutbilda sig och tillfälle för återhämtning.