Regionvalet
Egentligen skulle det ha blivit programmering. Den nu 31-årige Richard Svensson läste en programmeringsinriktning på gymnasiet och hade tankar på en karriär inom IT-branschen.
– Jag spelade datorspel och var intresserad av datorer och programmering. Det var väl det jag tänkte att jag ville hålla på med.
Istället blev det politik. Han växte upp i Grebo utanför Åtvidaberg. Som vuxen flyttade han till Linköping, men när han och sambon väntade sitt första barn 2011 köpte de hus i Åtvidaberg. Det var också det förestående föräldraskapet som väckte det politiska intresset.
– Jag tänkte på mina barns framtid och att de skulle kunna känna sig trygga. Så jag började titta på hur partierna ställde sig i olika sakfrågor. För mig var de viktiga frågorna trygghet och arbetet mot kriminalitet, men också sjukvården och de växande vårdköerna. Då kom jag fram till att det var SD jag stod närmast. Så 2012 började jag engagera mig politiskt.
Richard kom in i både kommunfullmäktige i Åtvidaberg och regionfullmäktige för Östergötland efter valet 2014. Han var då fritidspolitiker vid sitt ordinarie arbete. Det politiska engagemanget ledde till att Richard blev politisk sekreterare 2015 och sedan gruppledare sommaren 2020.
– Jag kunde snabbt fördjupa mig när jag blev politisk sekreterare och läste handlingar nästan dygnet runt. Nu försöker jag sålla lite mer.
De tre döttrarna är nu 11, 9 och 2 år gamla. Hans föräldrar, syster och sambo är alla engagerade inom kommunpolitiken i Åtvidaberg, men det är inte familjen som rekryterat Richard.
– Först engagerade jag mig och sen blev de andra också intresserade. Fast mitt fokus har hela tiden varit regionen.
Vilka frågor är viktigast i regionvalet?
– Personalfrågan är superviktig. Där är arbetsmiljön ett problem. De jobbar under oerhörd press. Det måste vi förbättra. Nu kommer många till jobbet och är stressade redan innan för att de vet att det kommer att bli en tuff dag.
Hur ska det gå till?
– Det behövs mer resurser, där man prioriterar vårdpersonalen. Vi behöver minska beroendet av bemanningsföretag. Det är ett jätteproblem att vi blir mer beroende av bemanningsföretag. Schemaläggning tar också mycket resurser utan att personalen blir nöjd. Man använder ett uråldrigt system fast det finns digitala lösningar. Det måste finnas ett enklare system och vi vill också att personalen ska få vara delaktiga i att lägga schemat.
Hur ska pengar bli vårdplatser?
– Vi tror att karriärmöjligheter kan locka tillbaka personal och att man behöver höja lönerna. Lönerna inom vården har inte gått upp i samma mån som lönerna i stort. Även minskad stress och arbetsbörda. De tre kombinerat tror jag kommer att hjälpa.
Vad menar du med karriärmöjligheter?
– Det kan vara att man får utbilda sig på betald arbetstid. Exempelvis från undersköterska till sjuksköterska, eller till specialistsjuksköterska. Då kan man behålla personalen under tiden de utbildar sig och även när de är färdiga.
En av Richards hjärtefrågor är den psykiska ohälsan.
– Det är en jätteviktig fråga, särskilt för barn och unga, men även för äldre. Nu är det otroligt lång kö, ett barn kan behöva vänta i två år. Det är väldigt lång tid och ohälsan försämras under tiden. Vi vill även förbättra kommunikationen med kommunernas elevhälsa. Då kan man fånga upp unga som mår dåligt tidigt. Regionen har kunskap att förmedla till kommunerna.
Hur ska kön kortas?
– Ett förslag som vi tidigare lagt fram är att man ska anställa fler psykoterapeuter, många samtal sker idag utan legitimerad psykoterapeut. Det finns psykoterapeuter att anställa, det handlar om att avsätta resurser för att locka hit dem.
Vad vill ni med kollektivtrafiken då?
– Det är en fråga vi drivit hårt de senaste åren. Vi avsatte ganska mycket medel för landsbygdstrafiken. Det har varit en felprioritering att ha ett högt antal resande. Man kan inte bara titta på statistik för då blir det bara stadstrafik, utan även se till behovet på landsbygden.
Men om det inte är många som reser?
– Det bor få på landsbygden, det blir inte samma siffror som i städerna. Istället för att straffa dem som bor på landsbygden kan vi utöka samhällsservicen så att fler vill bo där. Vi har ett ansvar att göra det möjligt att bo på landsbygden. Det handlar om att göra omprioriteringar i budgeten och få in mer intäkter från exempelvis reklam.