Den vita druvgurkan har ett mindre kärnhus och krispigare skal än den gröna varianten och skördas när de uppnått en längd på 120–150 millimeter.
Salt och frisk smak. Krispig konsistens.
Den vita saltgurkan är en typisk östgötsk specialitet. Varje östgöte vet att det är stor skillnad på "vår" gurka, och den inlagda gröna varianten som är vanlig i övriga Sverige.
Den vita saltgurkans förening (jo, den finns) har i flera år arbetat för att gurkan ska bli EU-skyddad. Processen har varit lång och snårig, med flera kompletteringar.
– Vi skickade in vår ansökan 2017. I början var jag peppad, nu är jag – om jag ska vara ärlig – rätt trött. Våra konsulter sköter det mesta, säger Maria Ström.
Hon är ordförande i föreningen och ägare av Kinda gurka, en av länets två större leverantörer av just vit, färsksaltad östgötagurka.
– Nu är jag förvisso part i målet, men jag tycker att gurkan är den i särklass mest typiska produkten från Östergötland.
Tanken med EU-skydd är att skydda lokala produkter med en historia.
Skyddet blir som ett "lokalt monopol". Det går inte att flytta tillverkningen till en annan ort eller land – eller ändra det ursprungliga receptet. Ett av de mer kända exemplen på en EU-skyddad produkt är champagne.
– Det är ett sätt att skydda vår produkt från plagiat. Men märkningen är också en kvalitetsstämpel för oss som gör gurkan, och värdefullt för Östergötland som region, säger Maria Ström.
Den östgötska traditionen att odla och lägga in vita gurkor kan spåras minst 100 år bak i tiden. Då, liksom nu, bestod lagen av salt och dillkronor. Den våghalsige kunde även slänga i vinbärsblad eller körsbär, men ättika och socker gör sig inte besvär.
Lagen ska vara rejält salt. Förr var måttstocken att ett ägg skulle kunna flyta i vätskan. Men den del av ägget som stack upp från ytan fick inte vara större än ytan på dåtidens 25-öring.
I dag ska den växthusodlad vita druvgurkan – som har ett mindre kärnhus och krispigare skal än sin gröna kusin – skördas när de uppnått en längd på 120–150 millimeter. Sedan tvättas och borstas gurkorna innan de åker ned i lagen. Där ska de förvaras 3–4 dagar.
Huruvida vår östgötska stolthet får EU-skydd nästa år återstår att se. Nu ska ansökan ut på remiss till övriga EU-länder.
– EU vill säkerställa att man inte gör exakt samma gurka i säg, södra Spanien, säger Maria.
Efter nyår hoppas hon på mer info från Livsmedelsverket och EU-kommissionen.
– Jag törs inte säga om eller när vi kan få EU-skyddet. Men vi håller tummarna.