På fredagen kom nyheten om att Näringsdepartementet ämnar att inleda en räddningsplan för kanalen. Men behovet av en renovering har varit känt i många år. Kanalbolaget som i mars lämnade in en utredning till staten där man sammanfattade problemen.
– Jordskredet i Söderköping förra året satte i gång något. Det finns risk att vi måste stänga kanalen. Det är bara tur att inte människor har skadats. Jag har varit vd för kanalen i sju år. Redan efter två år insåg jag att det är kanalen som håller i taktpinnen, inte vi. Den är 200 år gammal och allt fungerar ungefär som det gjorde då. Det ska man ha respekt för. Då påbörjade vi renoveringen av kajerna som höll på att rasa, säger kanaldirektören Anders Donlau till Corren.
Näringsminister Mikael Damberg (S) uppger för TT att han nu snabbt vill ha i gång räddningsplanen.
– Det vore ett nederlag för Sverige om vi inte räddade den. Det är ganska akut med stora säkerhetsproblem. Jag skickar nu ned min statssekretare som på plats får ta reda på vad som är mest akut på kort sikt och bedöma vad som behöver göras på lång sikt, säger Damberg till TT.
Det är något Anders Donlau välkomnar:
– Staten är vår ägare. Göta Kanalbolag är till för att hantera den här typen av svårigheter. Vi är stolta över att vi har vågat ta i den här frågan och det vi nu gör är något historiskt.
Var är problemen som störst?
– Nära sjöar och samhällen. I Ljungsbro och Söderköping är risken för människor störst. Det är på platser där kanalen ligger högre än bostadssamhällena. En sådan sträcka finns i Motala också. Det finns hela tiden en risk att kanalbanken inte håller och det skulle vara förödande. I Söderköping får vi kontinuerligt fylla upp kanalbanken, säger Donlau.
Det finns liknande problem i Västergötland, men inte alls lika omfattande. I Östergötland finns de längsta grävda sträckorna och här finns instabila jordar, längs hela vägen genom länet enligt Donlau.
Kanalen är handgrävd och färdigställdes 1832. På den tiden byggde man så kallade bigravar, alltså diken på sidorna som skulle fånga upp vattnet. Men de har ofta lagts igen i takt med att bebyggelsen krupit närmare. Det fanns också andra sinnrika lösningar mot vattenläckage som med tiden förlorat sin funktion.
Hur är läget vid akvedukterna?
– Där är det ganska bra. De är relativt unga i kanalens mått mätt, svarar Donlau.
Vad behöver ni göra?
– Vi behöver muddra och stärka kanalbanken, och täta slussar. Vi behöver också bygga nya kulvertar för korsande vattendrag för att minska vattentrycket mot kanalbanken.
Och hur mycket kan det kosta?
– I våra kalkyler handlar det om cirka en halv miljard kronor. Det är ju förstås inget som vi har tillgång till. Därför är det c här, säger Donlau.
Hur lång tid tar en renovering?
– Cirka fem år. Vi räknar med att hålla kanalen öppen som vanligt under tiden.
Göta kanal är ett av de största byggnadsprojekt som genomförts i Sverige. Den 19 mil långa kanalen från Sjötorp vid Vänern till Mem vid Slätbaken stod klar 1832 och har 58 slussar. Den anses mycket viktig för svensk besöksnäring.
– Det är en näringsgren som växer hela tiden i Sverige. Det finns hundratals företag längs med kanalen som är helt beroende av att vi räddar dess kvarlevnad. Det är en hel miljardindustri, säger Anders Donlau.
ulrik.svedin@corren.se