Forskare vid Linköpings universitet är först i världen med tekniken. Och nu har den framgångsrikt testats på råttor.
– Det är första gången någon opererat in pumpen i levande djur, säger Amanda Jonsson, doktorand vid Linköpings universitet och som tillsammans med dr Zhiyang Song vid Karolinska Institutet utvecklat pumpen. Vi ser att den fungerar och att djuren mår bra.
Den lilla elektroniskt styrda pumpen består av en behållare och en så kallad leveranskanal. I behållaren finns joner från en av kroppens egna smärtlindrande substanser. Med hjälp av mikroskopisk elektronik skickas jonerna från behållaren, via leveranskanalen, och ut genom fyra leveranspunkter som är placerade där den skadade nerven går in i ryggmärgen. När substansen levereras vid ryggmärgen, blockeras smärtimpulsen från den skadade nerven så att den aldrig når hjärnan.
– För att kunna använda den här tekniken måste man veta precis var det går fel i nervsignaleringen, säger Amanda Jonsson.
Men pumpen är också tänkt att kunna utnyttjas för att rikta mediciner vid behandling av olika sjukdomar.
– Om du tar en medicin mot något, sprider den sig i hela kroppen. Om vi kan leverera läkemedlet exakt dit där det behövs kan vi minska både doserna och biverkningarna.
Professor Magnus Berggren är ansvarig för den här forskningen vid Linköpings universitet. Han berättar att, när det gäller smärtlindring, kan människor med exempelvis svårbehandlade fantomsmärtor bli hjäpta av tekniken. Men inte idag.
Forskarna kan visa att metoden fungerar. Men sedan handlar det om att få den godkänd för användning på människa och att kontakta industrier som kan tillverka pumpen.
– Och det kan ta upp emot tio år, säger han. Men intresset är stort. Vi hoppas att jonpumpen ska bli lika stor som pacemakern.
Magnus Berggren tillägger att ett forskarägt bolag (OBOE IPR AB)) vid Linköpings universitet har patent på tekniken att använda elektronik för att leverera substanser till olika delar i kroppen - men att många andra varit - och är- inblandade i den här forskningen. Och nu fortsätter arbetet.
Amanda Jonsson har ägnat tre och ett halvt års arbete åt att ta fram pumpen.
– Nu jobbar vi vidare med att utveckla tekniken. Vi försöker få upp hastigheten på hur snabbt substanser skickas iväg och förfinar styrningen av dem till olika punkter, säger hon.
Forskningen kring jonpumpen är en del av centrum för organisk bioelektronik - OBOE. Inom detta centrum samarbetar forskargrupper från Linköpings universitet, Karolinska institutet samt Acreo Swedish ICT. Forskningen har finansierats av SSF, Vetenskapsrådet och Vinnova.