Så blir lokalt skrot en global miljörisk

Handeln med el-avfall, kablar, metaller, bilar, kylskåp, bilbatterier och elektronik är nu ett så utbrett problem internationellt att EU driver ett projekt för att spåra varorna till ursprungsplatsen.

Sverige deltar via Naturvårdsverket och just nu driver miljökontoren i landet en granskningskampanj för att avslöja de oseriösa skrotköparna och exportörerna.

- Skrotbilar man vill bli av med ska INTE lämnas gratis eller säljas till vem som helst, det leder alltid till kriminell verksamhet, säger inspektör Torgny Sylvan, som jobbar med granskningen för miljökontoret i Linköping.

I den oseriösa handeln med skrot korsas vägarna för skattebrott, miljöbrott, människohandel, barnarbete och stöld. Följderna visar sig på lokal nivå i Linköping och förgrenar sig ut över landet, Europa, världen.

Det kan handla om företagaren som vill blåsa staten på skatter och avgifter och ägnar sig åt svarttransporter och försäljning av skrot på den inhemska marknaden eller till utlandet. Missbrukaren, som behöver femhundringen han får i handen om han levererar en last mässing eller koppar till en större skrotfirma. Eller organiserade ligor som utnyttjar människor på samhällets botten för att stjäla eller köpa upp skrot, packa och transportera det och föra ut det ur Sverige.

En avdankad bilmotor från Sverige kan vara värdefull i Nigeria. Den som fyller en havscontainer med gamla motorer gör, trots transportkostnader till Afrika, en lönsam affär.

Annonserna om uppköp och/eller gratis avhämtning av el-skrot, bildelar och metall är fler än någonsin. I Corren, på Blocket och andra ställen raggar aktörer material. En del av dem är oseriösa och agerar i en härva av svarta pengar, obetalda skatter och avgifter, utnyttjande av arbetskraft och miljöbrott.

Och tillgången är god, konstaterar miljöskyddsinspektör Torgny Sylvan. Folk äger en massa skrot som i större volym kan omsättas i pengar. Ett enkelt sätt att bli av med sin uttjänta bil, kylskåp eller nedslitna däck är att nappa på en annons. Det kan betyda att bilens eller kylskåpets delar snart dumpats och förorenar ett vattendrag i Nigeria eller Litauen eller att däcken eldas och sprider gift.

Förutom miljökontoren och Naturvårdsverket är de kriminella skrotaktörerna en fråga för en rad myndigheter som Skatteverket, Transportstyrelsen, länsstyrelsen, Migrationsverket, polisen. Trögheten i myndigheternas samarbete lämnar fältet tämligen fritt för kriminella aktörer i branschen.

Seriösa företag tappar andelar till den svarta marknaden och tvingas samtidigt investera för att skydda sig. I Linköping måste Stena Recycling, med stor sortergård på Tornbyområdet, anlita vaktbolag och investera i bättre lås och grindar. För fyra år sedan drabbades Stena av en fräck stöld där gärningsmännen, med en stulen lastbil, körde in på området och lastade på metaller värda 500 000 kronor, drog därifrån och förde ut frakten via Göteborgs hamn. Troligen fraktades godset till Frankrike. Men vilken slutstationen blev är okänt.

Centralt har Stena Recycling infört hårda krav på dokumentation från alla som försöker sälja in skrot till dem och betalar numera aldrig kontant.

- Så de oseriösa kommer inte till oss, det är ingen ide för dem. Men de går till andra, säger Bjare Darwall, kommunikationsansvarig vid Stena Recycling i Göteborg.