Robin Runard arbetar på Jacobssons Svets och Maskinentreprenad AB vars huvudkontor brann ner under natten till lördag.
Under söndagen var röklukten påtaglig och fortfarande stod en svart rökpelare från byggnaderna upp i skyn efter fredagskvällens jättebrand på Melby gård strax norr om Norsholm.
Utanför polisens avspärrningar stod Robin Runard, 32, i sin firmabil från Jacobssons Svets och Maskinentreprenad AB där han arbetar.
– Det är hemskt att titta på det här för det är inte bara ett jobb utan hjärtat av verksamheten. Det är en tom känsla och det känns overkligt för jag har varit här varje dag i flera år och nu är allt helt borta. Jag har en egen liten verkstad i Norsholm som vi som är ute på fältet kan använda så länge.
Robin Runard uppskattar att det normalt sett är ett tiotal personer som rör sig i området dagligen.
– Vi hade vårt huvudkontor här, sen fanns det lackeringsfirma, en annan svetsfirma, andra verksamheter och sen flera som hyrde garage. Hur det kommer att bli i framtiden för oss vet jag inte.
En av dem som hyrde garage vid Melby gård var Mikael Andersson som redan under fredagskvällen begav sig ut till platsen, för att där konstatera att hoppet om ett lyckligt slut var förlorat.
– Jag har haft garage där i 17 år. Folkrace och rallybil men även andra saker som jag samlat på mig under 29 år. Jag såg på bilder att någon hjälte hade lyckats rädda någon eller några bilar. Jag har dock inget hopp om att mina saker ska ha klarat sig.
– Man har varit där stora delar av fritiden så det känns som att förlora sitt andra hem. Rent ekonomiskt så rör det sig nog om cirka 250 000.
Polisen har spärrat av platsen och under söndagen syntes både svart rök och även små eldflammor.
Charlotte Hesselgren bor med sin familj på Melby Mangård bara ett 50-tal meter från brandplatsen.
– Vi blev evakuerade vid 01.30 inatt. Vi bor nära så det var läskigt för vi både kände och såg när det exploderade. Det var en kraftig smäll, våra rutor skakade och vi kände i fötterna hur marken skakade. Med tanke på att jag har två barn som också såg det så var det otäckt.
När de kommer att få återvända till sitt hem är oklart.
– Vi får inte komma tillbaka nu och vi vet inte när det kommer att ske. Vi har fått inhysa oss hos en släkting i närheten och får inte ens hämta saker och vår bil. Det är extra olyckligt då min familj åker till Spanien och har inte ens kläder att packa ner. Det löser sig såklart, men känns lite tråkigt.