Christina Wiklund och dottern Victoria Wiklund har bott i Skäggetorp under många år. Nu bor dottern i centrala Linköping och modern i Mjölby.
– Det är något jag ärvt från mamma, att inte klaga utan istället tänka: Vad gör vi åt det här?
Själv tycker Christina Wiklund att det är värst att hon inte kan sköta sina ideella uppdrag:
– Jag är god man och behöver kunna hjälpa min huvudman med vardagliga saker i livet. Då kan jag inte vara beroende av hemtjänst som kör runt mig, jag måste kunna klara mig själv.
Typiskt Christina, enligt dottern Victoria Wiklund:
– Hon tänker alltid mer på andra än på sig själv. Hela min uppväxt i Skäggetorp har hon hjälpt andra och det var alltid andra barn hos oss som mamma hjälpte på olika sätt.
Christina föddes utan höftleder, med klumpfötter och roterade knän. En stor del av barndomen tillbringades på sjukhus och hon har genomgått många operationer. För att ta sig fram är Christina beroende av rörelsehjälpmedel. Under många år har hon haft en trehjulig elscooter som förskrivet hjälpmedel från Region Östergötland.
– Tack vare den har hon kunnat leva ett aktivt liv, där hon själv kan ta sig runt, gå ut med hunden och träffa vänner, säger dottern Victoria.
Ett förskrivet hjälpmedel underhålls av regionen. Därför ringde Christina som vanligt när det var dags att byta batteriet.
– Då sa de att de inte längre har förskrivna elscootrar och att de skulle ta tillbaka den jag hade.
Christina fick istället ha sin manuella inomhusrullstol även utomhus.
– Jag har sån artros att jag inte orkar dra runt mig själv i en manuell rullstol. Minsta ojämnhet i marken blir en stor belastning.
Då återstod istället att köpa en elscooter för egna pengar. En som är anpassad för Christinas specifika behov skulle kosta 26 000 kronor.
– Det är helt orimligt att hon med sin låga sjukersättning själv ska bekosta det. Då blev jag riktigt arg och tänkte att så här kan det väl ändå inte få gå till? Men det fanns ingen hjälp att få, berättar Victoria.
Därför startade hon en insamling på Facebook.
– För mamma är det självklart att hjälpa. Hon ställer alltid upp för alla andra, så jag kände att det finns att hämta ut på karmakontot.
När hon vaknade på morgonen hade insamlingen passerat målet. Med råge. Till slut fick Victoria stänga insamlingen.
– Många hörde av sig även efter det och ville skänka pengar ändå. Det var så fantastiskt och många hade tagit sig tid att skriva så fina hälsningar. Vilken värme och medmänsklighet! Men till slut fick jag säga nej tack, vi har redan fått så mycket, vi behöver inte mer.
Insamlingen slutade på 42 000 kronor. När vi träffar dem hemma hos Victoria är den specialanpassade elscootern redan beställd.
Helena Balthammar (S) är förste vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden. Hon kan inte kommentera enskilda fall, men berättar att utbudet av hjälpmedel reviderades 2009.
– Då beslutades att elrullstol av scootermodell inte längre skulle finnas i utbudet. De som redan hade ett sådant hjälpmedel fick ha dem kvar tills tekniker bedömde att de inte längre går att reparera. Eftersom det var många år sedan har jag tyvärr inga detaljer om beslutet.
I Östergötland finns en gemensam överenskommelse om hjälpmedel mellan Region Östergötland och kommunerna.
– Det är för att säkerställa att personer med behov har samma rätt till hjälpmedel i hela regionen. Det pågår hela tiden ett systematiskt arbete tillsammans med brukarorganisationer för att se vilka hjälpmedel som ska ingå.