Den sjunde rättegångsdagen i Linköpings tingsrätt inleddes dock med polispådrag – utanför Norrköpings tingsrätt. Där fruktade man nämligen ordningsstörningar när många åhörare väntades till den särskilda sal där rättegången kan följas på videolänk från Linköping. Polisen undersökte därför bland annat bilar utanför lokalerna innan förhandlingarna kunde dra igång.
I säkerhetssalen i Linköping var det lugnare, när de första förhören med de åtalade hölls. Först ut var den man som vi tidigare har kallat ”Lockbetet” och som nekar till brott.
Han medgav dock att han hade kontakt med det blivande mordoffret på Ingelsta och att han körde iväg för att möta honom. Men plötsligt fick "Lockbetet" en ”dålig magkänsla” och vände hem.
– Jag litade inte på dem. De kunde göra nån fuling eller vara beväpnade, sade han i rätten.
"Lockbetet" påstår att han sedan glömde sin mobiltelefon i den bil han hade lånat av en anonym vän. Då måste någon annan ha tagit mobilen och använt den för att rigga fällan, menar han.
– Men jag kan inte säga vem.
Efter honom hördes ”Vapenmannen”, som även han nekar till brott och pekar ut en annan möjlig gärningsman.
En vän, som han inte vill namnge, följde nämligen med på den Stockholmsresa där åklagarna anklagat "Vapenmannen" för att ha hämtat upp ett magasin till ett automatvapen. Själv säger han sig inte vet något om några vapen, men han menar att vännen betedde sig misstänkt.
– Jag såg att han tog emot en vit påse och stoppade in den innanför jackan, säger han och antyder att vännen är den skyldige till de brott han själv anklagats för.
Vännen ska också ha haft tillgång till det fritidshus som tillhör en anhörig till ”Vapenmannen” och där man hittat ett automatvapen.
Men varför har du inte berättat det här tidigare, undrade kammaråklagare Karin Sandén.
– För att samma dag som jag skulle säga det här i förhör med er så fick jag reda på att ”de” hade bränt ner (min företagslokal). Så jag kände en hotbild.
Sist ut på eftermiddagen var ”Chauffören”. Även han nekar till brott och säger att han inte har skrivit de aktuella meddelandena i Encrochat, även om kontot är hans.
– Andra har också använt min telefon, säger han och svarar ja på sin försvarares följdfråga om huruvida Encro-telefonerna har ”gått runt” bland folk i bekantskapskretsen.
När åklagarna kom med frågor var dock svaret detsamma varje gång: ”Ingen kommentar”.
Förutom förhör med de åtalade skulle tingsrätten under dagen också höra ”Ådalamannen” – som överlevde först bombdådet på Ådalagatan i Linköping och sen Ingelstamordet i Norrköping. Men han dök aldrig upp.
– Min klient har meddelat att han inte har för avsikt att medverka, sade mannens målsägarbiträde Lars Hurtig.
Det gjorde däremot frun till den 37-åring som sköts till döds på Koppargatan. Hennes vittnesmål är viktigt för åklagarna, eftersom hon pekar ut ”Lockbetet” som den person som hennes make skulle möta under mordkvällen.
Hon kunde också berätta att ”Lockbetet” hade anklagat hennes make för att vara en ”tjallare”, som samarbetade med polisen.
– Min man var väldigt upprörd och ville få ut alla förhör från polisen för att kunna visa vad han faktiskt hade sagt.
Under det känslosamma vittnesmålet berättade kvinnan också om hur hon och parets fyra barn har mått efter mordet.
– När han dog så dog jag med honom. Jag går till graven och hälsar på honom varje dag, så att jag får träffa honom.