Räddningsdykarna Stefan Hultberg och Mathias Lagerman är kritiska till beslutet att skära ned på dykverksamheten.
Dykarna ska bli ungefär hälften så många som de är idag. Det beslutet fattades av Räddningstjänsten Östra Götalands direktion i december. Eftersom fyra miljoner kronor måste sparas – samtidigt som anställda måste utbildas inom fler kompetenser, gjordes bedömningen att dykarna kan tas bort från en station i länet, antingen Linköpings eller Norrköpings.
Räddningsdykarna Stefan Hultberg och Mathias Lagerman är kritiska. De menar att det kommer bli en försämring för hela regionen då dykarna blir färre och bara finns på en station. Det kommer innebära väsentliga tidsfördröjningar, påpekar de. I situationer då varje minut är viktig.
– Om man åker från Norrköping till Linköping är det i bästa fall 25 minuters framkörning, sen gäller det att hitta dit och leta efter personen – 45 minuter får man nog räkna med. Och det inser de flesta att det är svårt att få någon att överleva på den tiden, säger Mathias Lagerman.
– Ja, den fördröjningen kan kosta liv, säger Stefan Hultberg.
Ledningen beslutade i veckan att det blir Linköping som blir av med sina dykare. Vilket innebär att Norrköpings dykare nu måste täcka för drunkningslarmen i hela regionen.
Linköping kompenseras med att personalen där får extra utbildning och övning i så kallad ytlivräddning. Då har räddningspersonalen torrdräkt (en luftfylld dykdräkt), cyklop och simfenor, men inga lufttuber. De flesta drunkningsolyckor sker på mellan noll och fyra meters djup och där är ytlivräddning möjlig, menar ledningen. Det håller Mathias Lagerman och Stefan Hultberg inte med om. De påpekar att även om personen inte ligger särskilt djupt är de flesta vatten i Östergötland mörka med dålig sikt. Det är kallt och ibland strömt.
– Att fridyka med torrdräkt utan fri sikt ser inte jag som görbart, säger Mathias Lagerman.
Stefan Hultberg tillägger att sådana fridyk är en potentiell livsfara för dykarna – i vattnen finns ofta föremål man kan fastna i.
– Fastar man med tuber har man i alla fall luft, när man fridyker har man inga sådana marginaler. Det kan få katastrofala följder, säger han.
Mathias Lagerman håller med. Som skyddsombud ser han stora risker med en sådan organisation. Om räddningstjänsten kommer fram till en drunkningsolycka kommer de göra allt de kan för att rädda personen, säger han – trots att de då inte har utrustningen till det:
– De kommer försöka, fast med mycket sämre förutsättningar och skyhöga risker.
I räddningsbilen sitter dykutrustningen redo på sätena. Dykarna klär sig och gör sig redo under färden.
I utredningen tas även upp att Räddningstjänsten i Östra Götaland är den enda räddningstjänst som har dykare i två kommuner – trots att antalet drunkningsolyckor i Östergötland ligger under riksgenomsnittet. Men Stefan Hultberg och Mathias Lagerman tycker att man istället borde se det som något positivt för andra att ta efter.
– Och i så här stora städer med så mycket vatten är det kostnadseffektivt att ha dykare på två ställen, menar Mathias Lagerman.
I utredningen lyfts fram att endast två personer räddats av dykare med dykapparat de senaste 15 åren. Det låter inte särskilt mycket?
– Nej, det gör det kanske inte. Men man kan också se det som att om du räddar ett liv på 20 år så är det värt det.
Vad ska man spara på istället då?
– Det finns säkert andra organisatoriska lösningar inom förbundet som kan göras för att budgeten ska gå ihop. Att rädda människoliv kostar pengar, så är det bara.