Regionens plan är att patienter som har sin medicinska behandling hos regionen kan välja att få samtalsbehandlingen hos privata vårdaktörer (på bilden syns det nya "psykiatrihuset" i Linköping.
I en tidigare intervju berättade verksamhetschefer i Linköping hur man ska klara uppdraget att få över tusentals nya patienter från de privata vårdaktörerna de kommande månaderna. Bland annat sa de att det kan bli aktuellt för patienter att resa mellan städerna i Östergötland för att få en basutredning. Det lyftes som ett exempel på en samordningsvinst för den vuxenpsykiatriska vården.
– I vår planering finns inga tankar på att det är patienterna som ska transportera sig mellan våra verksamheter, säger Bjarne Olinder. Om vi ser samordningsvinster så handlar det mer om våra egna verksamheter, med digitala lösningar så man kan sitta lite var som helst. Det är viktigt att vi behåller närhetsprincipen och vi vill att patienter ska söka vård där de bor.
Vår rapportering kring förändringarna inom vuxenpsykiatrin har skapat mycket reaktioner bland läsare, några framför oro för att inte få specialistpsykiatrisk vård.
– Vi har en väldigt tydlig planering för det här, säger Bjarne Olinder. Dels har vi en arbetsgrupp som jobbar med att göra övertagandet på ett bra sätt. Där ingår representanter för hela länet som tittar på patientflödet och patientövergångarna så att det sker så säkert som möjligt. Vi har bra dialog med Capio och Psykiatripartners. Och vi välkomnar verksamhetsövergång, det är en bra lösning både för personal och patienterna som får behålla kompetenta och bra medarbetare. Vi genomför också en noggrann riskanalys över hela länet.
Region Östergötland har även för avsikt att teckna avtal med tolv privata företag som ska erbjuda specialistpsykiatrisk samtalsbehandling för personer med depression och ångest. Regionen har gjort en särskild upphandling av dessa till ett värde på 20 miljoner kronor. I februari blev det klart vilka företag som får uppdragen och planen var att de skulle köra igång sin verksamhet från 1 juni 2021. Den juridiska processen som pågår kring den upphandlade psykiatrivården, som vi tidigare har berättat om, har dock gjort att regionen ännu inte kunnat skriva avtal med de privata samtalsbehandlarna.
Vilken betydelse har de privata mottagningarna för den regiondrivna vården?
– Det blir en stor valfrihet för patienter med ett visst behandlingsbehov. Då blir de en verklig resurs i länet och sätter fokus på en viktig del av psykiatrisk behandling, nämligen samtalsbehandling. Enligt de riktlinjer vi har för ångest och depressionstillstånd så har samtalsbehandling en hög prioritet.
Regionens kontakt med de tolv utförarna har nu försenats vilket påverkar planeringen.
– Men det kommer bli väldigt viktigt att vi etablerar goda kontakter mellan regionens psykiatri och de här utförarna. Delvis så att pengarna används på ett bra sätt så att patienterna får den här vården. Men också för att vi har ett helhetsansvar för patienternas vård och då behöver vi också bra kontakter för att följa upp så att utfallet av behandlingarna blir bra.
Upplägget med samtalsbehandlarna är att patienter som har sin medicinska behandling och läkare i regionen kan välja att få samtalsbehandling hos en privat aktör.
Ser du någon risk att patienter kan hamna mellan stolarna när vården delas upp?
– Nej, däremot tycker jag det är viktigt att det är god kontakt mellan den privata utföraren och regionen. Det måste vi hitta en väldigt tydlig samarbetsform för. För att behålla patientsäkerheten måste man behålla en bra uppföljningskontakt.
De förändringar som görs inom vuxenpsykiatrin med slopat vårdval, upphandlad vård och tusentals nya patienter grundar sig i politiska beslut. Men för Bjarne Olinder är det mindre viktigt hur organisationen ser ut.
– För mig är det viktigast att vi bedriver en god och långsiktig vård, både i patientmöten och att vi behåller personal samt utvecklar våra metoder. Det andra som är viktigt är att vi utgår från hälso- och sjukvårdslagen och värnar om de svagaste grupperna, de som har svårast att komma till sjukvården och som har stora behov. De grupperna är stora inom psykiatrin. Vi har grupper där vi har stor samsjuklighet mellan beroendesjukdomar och psykiatriska problem, människor med funktionshinder som till exempel autism som ibland kan ha svårt att företräda sig själva.
Får ni rätt förutsättningar att göra det nu?
– Jag tycker vi har fått gehör för synpunkter från viktiga delar inom professionen.