Artikeln publicerades den 9 november 2013 under rubriken Utredning om falska fakturor till åklagare. I ingressen stod att polisutredningen kring de runt 40 falska fakturor som lurade en kommun på nära två miljoner kronor hade lämnats över till åklagare. Misstankarna rörde grovt bedrägeri, men ingen person var ännu misstänkt för brott.
Fakturorna gällde arbeten som aldrig blivit gjorda eller utförts av helt andra företag. De hade skickats från nio olika aktiebolag. De flesta hade kopplingar till vaneförbrytare och flera var försatta i konkurs. Samtliga fakturor hade attesterats av en tidigare fastighetschef.
I en faktaruta stod också att fastighetsförvaltningen i kommunen hade ett stort underskott. Ansvaret hade lagts på chefen som först avstängdes och senare avskedades. Därefter upptäcktes falska fakturor och efter revision polisanmäldes bluffen.
Östgöta Correspondenten hade fortlöpande rapporterat både i papperstidningen och på hemsidan, där länkar till äldre artiklar fanns.
Anmälde för smutskastning
Publiceringen anmäldes till PO av den före detta fastighetschefen, som anförde att tidningen smutskastade henne. På hemsidan kunde serien av artiklar enkelt följas. Detta gjorde kränkningen och skadan större.
Anmälaren reagerade också mot uppgiften att hon attesterat fakturorna. De hade attesterats av ytterligare två tjänstemän. Eftersom artikeln handlade om ett allvarligt brott, grovt bedrägeri, antyddes en koppling till vaneförbrytare och grov brottslighet.
Dessutom hade anmälaren inte kommit till tals. Journalisten hade inte tagit kontakt för ett samtidigt bemötande av kritiken.
Tidningen: Ingen idé ta kontakt
Östgöta Correspondenten svarade genom sin utgivare att anmälaren konsekvent hade avstått från att bemöta kritiken från kommunledningen i tidigare artiklar. Reportern försökte därför inte ta kontakt denna gång. Reportern bedömde det som utsiktslöst. Anmälaren hade inte heller begärt rättelse, komplettering eller kommentar efter publiceringen.
Tidningen hade varit medveten om att man bara hade utsagor från ena parten och försökt väga upp detta. Endast i de första artiklarna namngavs anmälaren, eftersom det då fanns ett stort allmänintresse. Det handlade om en kommuntjänsteman i framskjuten position och ett rekordunderskott. När fastighetschefen avstängdes valde tidningen att anonymisera henne, men allmänintresset motiverade fortsatt rapportering.
Tidningen hade beskrivit den rättsliga processen. Det stod tydligt att ingen person delgivits misstanke om brott. Ingen otillbörlig koppling mellan bluffakturorna och anmälaren gjordes. Artikeln redogjorde endast för kommunledningens agerande och polisanmälan.
Att det fanns länkar till tidigare artiklar om bluffakturorna var högst rimligt, menade utgivaren, eftersom det handlade om samma historia.
Anmälaren undrade i en kommentar om tidningen verkligen kunde friskriva sig från bemötanderätten för att man sökt kontakt ett halvår tidigare. Hon menade att tidningen var skyldig att ge korrekta nyheter, höra båda sidor och kontrollera sakuppgifter.
PO: Kopplades till vaneförbrytare
Pressombudsmannen konstaterade att Östgöta Correspondenten under lång tid rapporterat om rekordunderskottet i fastighetsförvaltningen i X och de falska fakturor/bluffakturor som uppdagades.
PO konstaterade också att det fanns ett allmänintresse av att bevaka hur ärendet utvecklades. Hur kommunens medel används är av stor betydelse för kommuninvånarna. Den nu aktuella artikeln hade ett nyhetsvärde som var föranlett av att åklagare skulle utreda frågorna om de falska fakturorna.
Genom publiceringen blev anmälaren utpekad för en stor krets, eftersom hon beskrevs som tidigare fastighetschef. PO menade dock att hon får acceptera detta utpekande i samband med den i artikeln fortsatta rapporteringen i ärendet. Utpekandet innebär emellertid en ökad risk för att misskrediterande uppgifter medför oförsvarlig publicitetsskada.
Genom artikeln kopplades anmälaren ihop med misstankarna om allvarlig brottslighet. Det stod att misstankarna gällande de falska fakturorna avsåg grovt bedrägeri. Kopplingen till anmälaren skedde inte minst genom att uppgifterna om att hon hade attesterat samtliga fakturor följdes direkt av polisens uppgifter om att det rörde sig om grovt bedrägeri. Visserligen framgick därefter att det inte ännu fanns någon person misstänkt, men det förtog inte betydelsen av den tidigare gjorda kopplingen. Anmälaren associerades också med vaneförbrytare då artikeltexten bland annat framhöll att styrelserna i de flesta bolag som skickat fakturorna bestod av vaneförbrytare.
En tidning bör som regel låta en kritiserad part komma till tals samtidigt. Tidningen har anfört att den ansåg det meningslöst att söka anmälaren för kommentar, eftersom hon inte velat medverka vid tidigare rapportering. Detta var dock många månader sedan. Mot den bakgrunden ansåg PO att tidningen borde sökt henne på nytt.
Den gjorda kopplingen mellan anmälaren och grov kriminalitet, parad med utpekandet, har förorsakat henne en oförsvarlig publicitetsskada. Uppgifterna var av så allvarlig natur att hon borde ha fått tillfälle till samtidigt bemötande. Att hon ett halvår tidigare inte velat medverka och inte vänt sig till tidningen med en begäran om uppföljning medför inte någon annan bedömning. Därför bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnades till Pressens Opinionsnämnd där både anmälaren och tidningen yttrat sig.
PON klandrar tidningen
Opinionsnämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Östgöta Correspondenten ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds (PON:s) beslut. Beslutet i dess helhet kommer att finnas tillgängligt på PO:s och PON:s hemsida www.po.se