Läs mer: Hyllade polisen Mustafa blir frilans för asylsökande.
Killarna sitter i vip-avdelningen i Linköpings Arena. Klädseln är foppa och mysbrallor. De är ett trettiotal asylsökande unga killar från Afghanistan. I snålblåsten på fotbollsplanen nedanför övar spelare på sina rusher. Här uppe sitter killarna nu och ser först ut att inte riktigt veta vad de ska tro.
Framför dem står en svensk polis i 60-årsåldern som talar lågmält och inbjudande och samtidigt med pondus. Intill honom den yngre polisen, mer intensiv och med vältaligt kroppsspråk.
– Man kan ha ett bra liv i Sverige. Men se till att ni aldrig hamnar i kriminalitet eller blir anmälda för brott. Då blir det stora problem, säger Mustafa Panshiri, på sitt och killarnas språk som är dari.
Mustafas äldre kollega är Håkan Stenbäck, med lång erfarenhet av polisiärt brottsförebyggande arbete och av polisinsatser utomlands. Detta är ett i raden av alla de informationsmöten som Stenbäck, Panshiri och kollegor till dem håller på akutboenden för asylsökande runt om i Östergötland, för att välkomna de asylsökande men också skapa ordning och förebygga brott genom att berätta om Sverige och vad som gäller för alla som vistas här.
– Sverige är en demokrati och en bra demokrati bygger på att alla människor har skyldigheter. Om man följer det så får man också vissa rättigheter, säger Håkan Stenbäck.
Mustafa slänger ut en fråga till killarna. Har de erfarenhet av polisen från sina hemländer, Iran och Afghanistan? Jo. Flera har blivit trakasserade. Mustafa säger att polisen i Sverige är till för att skydda alla, att de inte ska vara rädda för att kontakta polisen om de behöver.
Håkan på svenska och Mustafa på dari berättar om det de inser att de asylsökande ungdomarna behöver höra. Om Sveriges hårda vapenlagar som förbjuder innehav utan licens. Om åldersgränser för alkohol, om förbudet att hantera narkotika, om svenska myndigheter som registrerar allt. Arbetsgivare som kollar register och inte vill anställa den som har ett kriminellt förflutet. Transportstyrelsen som inte ger körkortstillstånd till den som är straffad.
Mustafa drar paralleller till killarnas bakgrund.
– Det är ingen idé att försöka muta en polis här. Det finns ingen korruption inom svensk polis, säger han.
Och så pratar han om möjligheterna till utbildning, om jämställdheten, religionsfriheten, rätten att älska vem man vill, och om simhallarna.
– Det har varit problem i en del svenska simhallar. Asylsökande som har gjort sexuella trakasserier, konstaterar Mustafa.
Nu finns det inga skratt i rummet, fötter som tidigare förstrött vippade på foppatofflor har stannat. Blickarna är uppmärksamma. Mustafa är inkännande men förmedlar allvar:
– Ni killar, ni har aldrig gått och badat ihop med en tjej. På simhallarna har tjejerna bara bikini. Jag vet att det kan bli mycket tankar, att det kan vara nästan som en chock. Men man måste lära sig hantera det.
Han håller upp handen i luften, håller osynligt i deras uppmärksamhet:
– Man kan titta. Men man följer inte efter någon. Man rör inte vid någon. Det är ett brott.
Gensvaret är mummel men killarna är med. Enas om att de tar avstånd från brottsligheter.
Sedan händer något. Poliserna byter ämne och då säger Mustafa:
– Killar, vad har ni för drömmar? Vad vill ni bli? Vad önskar ni er av framtiden?
Frågan tycks göra dem lite förvånade och smått blyga. Men Mustafa Panshiri och Håkan Stenbäck menar allvar; de går laget runt, en efter en, och killarna öppnar sig om sina drömmar. Ryggar som mjuknar lite, ansikten som slappnar av. Har killarna ens pratat med varandra om de här sakerna förut?
– Jag kanske vill jobba på bank.
– Jag vill bli bilmekaniker.
– Ingenjör.
– Fotbollsproffs. Haha!
– Kanske ett jobb på kontor.
– Jag vet inte, jag vill göra någon karriär så att mina föräldrar blir stolta över mig.
– Jag vill bli tolk.
– Läkare.
– Polis.
Det som från början var en smått avvaktande stämning har vid mötets slut bytts mot skratt och handslag med Mustafa och Håkan. Killarna vill ha bilder på sig själva ihop med Mustafa och de vill ha hans mobilnummer inlagda i sina telefoner. De samlas i klunga och vill prata personligt.
Mohammad Hassan Hosseini har tydliga ärr efter skärsår på sina armar, på halsen, i hårbotten. När Håkan Stenbäck frågar om ärren vänder sig Mohammad till Mustafa. Berättelsen han ger fängslar flera av killarna runt dem.
Mohammad förklarar att han togs tillfånga av utpressare då han var på flykt. De ville tvinga honom att lämna telefonnummer till familjen för att kunna pressa hans anhöriga på pengar för honom och torterade honom med knivar när han vägrade. Till sist stod Mohammed inte ut. När familjen försökte säga till utpressarna att de inte hade råd skar de Mohammad igen. Hans familj tvingades skaffa fram en mycket stor summa pengar för att få honom fri.
Mustafa lyssnar tyst på den långa historien. När Mohammad har tystnat landar Mustafas hand stadigt på hans axel.
– Du är trygg nu.
"Vi tror på det här sättet att arbeta"
ÖSTERGÖTLAND
Mustafa Panshiri anlitas av andra aktörer som socialförvaltningar, överförmyndarnämnd och Migrationsverket som också behöver hans kunskaper i dari och hans bakgrundskunskap.
– Jag vill träffa så många barn som möjligt över hela landet för att göra en påverkan, säger Mustafa Panshiri.
Hos Migrationsverket ingår han i ett ungdomsråd som verkets generaldirektör har inrättat. I samarbete med ensamkommande som idag redan har etablerat sig i samhället ska de lämna förslag på asylprocessen för ensamkommande unga kan förbättras.
Anna Lindqvist, Musatafas chef och ansvarig för polisområdet Linköping där Åtvidaberg och Kinda ingår, säger att polisen får förfrågningar från flertalet asylboenden där personalen önskar sig att polisen ska komma och föreläsa.
– Mustafa är förstås en väldig tillgång för oss, säger Anna Lindqvist.
De flesta förfrågningar kommer i förebyggande syfte, inte för att boendena haft problem med bråk eller kriminalitet, är Anna Lindqvists uppfattning.
Situationen med behov av polisiärt förebyggande arbete på akuta asylboenden är ny och därför har polisen ännu ingen uttalad strategi att arbeta efter. Det är också för tidigt att säga hur stor integrerande och brottsförebyggande inverkan polisens arbete med besök och kontaktskapande på asylboendena har. Men Anna Lindqvist tror att detta är rätt metod.