– Det var ofta överbeläggningar med två, tre patienter i korridorerna. Vi hade också patienter på permission som kom till oss eller ringde under permissionen. Ibland kändes det som om vi skickade hem patienter för att få platserna att räcka. Och det var ett ständigt jagande på personal, vi sjuksköterskor fick gå in och täcka upp för skötare och ibland var det tvärtom.
Anna berättar att rapporten är övergripande och att hon känner igen de delar som berörde hennes avdelning. Sjuksköterskorna hann inte reflektera över omvårdnadsåtgärderna och inte heller utvärdera eller följa upp dem.
– Många gånger är det skötarna som utför omvårdnadsåtgärderna men som sjuksköterska ska du också hinna utvärdera dem för att kunna ta upp det vidare med läkarna. Det brast, helt klart. Man fick lösa situationen som uppstod just då.
I rapporten beskrivs hur det fanns slitningar mellan skötare och sjuksköterskor. Enligt Anna så fanns inte mycket utrymme för egna initiativ och mycket handlade om att ta order från läkare för att styra upp arbetet på avdelningen.
Vad tänker du kring hanteringen av den kritiska rapporten?
– Jag vet inte hur man tänkte från ledningens håll, men för oss sjuksköterskor som fick ta del av den blev det väldigt positivt. Vi fick en bekräftelse på att det man hade känt stämde. Här hade man ju en bra möjlighet att titta på problematiken kring psykiatrin, avdelningarna generellt och vad man ska satsa på.