Nära stan, men ändå i lantlig idyll ligger Slaka djurhem. I en handfull faluröda hus ryms såväl hunddagis som inackorderingsplatser för hundar och katter. Men det är det gamla boningshuset som är djurhemmets hjärta. Det är här som de hemlösa katterna tas om hand i väntan på nya ägare.
– Just nu har vi 20 katter här, berättar Annelie Daging, ordförande i Linköpings djurskyddsförening som driver Slaka djurhem.
De flesta är ännu så länge på övervåningen i karantän, vilket är det första som sker när djurhemmet tar emot en hemlös katt. Där avmaskas de, får en id-märkning, vaccineras och kastreras, om de har åldern inne.
Men sex nyfikna katter i olika storlek och pälsfärg samsas i rymliga burar på bottenvåningen när vi hälsar på. Annelie Daging lyfter vant upp de två oemotståndligt söta kattsyskonen Annie och Olof och kelar med dem en stund.
– Det gör mig så arg att katter fortfarande inte anses ha samma värde som hundar, utbrister hon.
Men det har ändå blivit mycket bättre sedan mitten på 80-talet när hon började jobba på djurhemmet.
– Nu har vi ingen kö, utan kan ta emot i princip alla som behöver hjälp.
Vad har du för råd till den som funderar på att skaffa katt?
– Det allra viktigaste är att man är medveten vad som krävs och vilket ansvar det faktiskt innebär. En katt kan leva i 20 år och ska helst ha möjlighet att vara ute.
Fotnot: På hemsidan www.slakadjurhem.se finns aktuell information om vilka djur som man kan köpa och ta hand om.