I Region Östergötlands ungdomsenkät "Om mig", som vänder sig till alla ungdomar i länet i årskurs 8 och år 2 på gymnasiet, uppger mer än hälften av alla tjejer (55 procent) och en fjärdedel av alla killar att de känner sig stressade i skolan. För båda könen har andelen stressade ökat med sju procentenheter från 2006 till 2018.
– När vi har frågat ungdomarna varför tjejer mår sämre än killar svarar de att de tror att det beror på normer och ojämställdhet – att det finns mer krav och press på tjejers utseende och beteende. Men också på att killar kanske inte vågar berätta hur de känner, säger Sofia Lindstrand, ST-läkare i Socialmedicin och specialist i barn och ungdomspsykiatri.
I Region Östergötlands rapport "Har hälsan blivit bättre" uppger mer än hälften av kvinnorna i åldern 16–29 år att de har besvär av oro eller ångest. Och var tionde tjej i åk 8 och år 2 på gymnasiet anger att de känt sig deprimerad nästan varje dag. Tuffast är situationen för de med annan könsidentitet där mer än var tredje känt sig deprimerad i stort sett dagligen.
– Ungas egna förslag till lösningar är förändringar av skolan och betygssystemet, relationer, att ha någon vuxen att prata med samt ökad kunskap om psykisk hälsa. De vill få hjälp att veta vad de själva kan göra för att må bra, var går gränsen för när man behöver söka hjälp och vart vänder man sig då, säger Lindstrand.
Det har nämnts från flera håll att ångestbegreppet kan tolkas annorlunda av unga i dag. Kan det ha relevans i statistiken?
– Unga använder begreppen ångest och depression på ett annat sätt än den äldre generationen, mer vardagligt, och behöver inte mena lika allvarliga symptom. Det är absolut en faktor att ta hänsyn till och det är viktigt att vi tolkar data med försiktighet. Samtidigt ökar trenden över tid och även andelen unga som av specialistsjukvården får diagnoserna ångest och depression ökar. Det är därför viktigt att vi agerar, inte bara slår oss till ro och tänker att det nog bara är unga som ”överdriver”, säger Sofia Lindstrand.
Tilia är en ideell organisation med nio anställda och cirka hundra unga volontärer som arbetar för ungas psykiska hälsa. Hanna Sperling pluggar till fritidsledare på Valla folkhögskola i Linköping och leder Tilias lokalavdelning i Östergötland.
Allt fler unga uppger att de är stressade och har ångest. Vad beror ökningen på?
– Det diskuteras just nu mycket om en ökning egentligen skett eller om det är så att vi blivit bättre på att upptäcka ohälsa och att vi pratar mer om de här frågorna. Det är lättare att få kunskap om psykisk ohälsa i dag. Sociala medier har skapat sammanhang där unga delar med sig av sina erfarenheter och tar del av andras tankar, säger Hanna Sperling.
Kan sociala medier och utsattheten där som många vittnar om även göra att unga mår dåligt?
– Jag tror inte sociala medier är negativt. Det handlar snarare mer om skolan och samhället i stort. Det räcker att gå ut på stan. Överallt möts du av reklam om hur du ska ändra dej och bli bättre. Och du placeras hela tiden i boxar, som med könsnormer till exempel. Och människan är för komplex för att passa in i en box. När det gäller skolan möter vi många unga som säger att betygsystemen är orimliga till exempel.
Att lyssna på de unga själv är enligt Hanna Sperling en nyckelfråga i sammanhanget.
– Ibland är det psykisk ohälsa, ibland handlar det om att livet i stort känns jobbigt. Det krävs inte mycket av de vuxna egentligen. Det som behövs är närvarande vuxna som lyssnar.
Samtidigt som många unga uppger att de mår dåligt är det många som inte söker hjälp. Varför?
– En orsak skulle vara att det saknas ett stödalternativ för unga som upplever oro, ångest och stress. Det är svårt att kunna söka hjälp och stöd då man känner att man kanske inte är ”tillräckligt sjuk” för det.
I projektet #jagmed samverkade de fem regionerna i östra Mellansverige, bland dem Östergötland, för att få unga att påbörja och fullfölja sina gymnasiestudier. Man riktade sig till unga i åldern 15–24 år med oroväckande hög frånvaro i skolan eller som helt hoppat av sina studier och därmed hamnat i riskzonen för att hamna i arbetslöshet och få hälsoproblem.
– Vi gav bland annat ungdomar nycklar för att ta itu med skolarbetet. Det viktigaste var att de blev sedda och uppmärksammade av vuxna, att de hade någon som pushade dem, säger Lasse Jonsson, strateg på Region Östergötland.
Även Jonsson är inne på att det inte alltid behöver kosta så mycket för att nå positiva resultat.
– Det handlar ofta mer om hur man använder sig av de resurser som redan finns. Men det krävs också en systematik i arbetet från skolornas sida. Man måste ha koll på elevernas närvaro och frånvaro för att kunna avgöra hur stort problemet är och vilka resurser som behöver sättas in. Och där såg vi i projektet att det finns klara brister.