Det sägs att 17 procent av Sveriges markyta täcks av blåbärsris.
I Östergötland, som nästan består av två tredjedelar skog, är blåbärstillgången ofta god.
Men de vilda, östgötska blåbären är hotade. Blåbärsriset, liksom många andra växtarter, påverkas av klimatförändringarna. Det kommer helt enkelt att bli för torrt och varmt för blåbären i södra delen av landet.
– Väldigt mycket av blåbären i södra Sverige försvinner. Prognoser pekar på att de kan vara borta om 30 år, säger Kimmo Rumpunen, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Av de blåbär som finns i svenska skogar plockar vi människor bara några få procent. Resten ruttnar bort.
Så är det då ett problem att de vildväxta blåbären försvinner, när vi ändå inte tycks vilja ha dem?
Ja, menar Kimmo Rumpunen. Men det är inte främst klimatet som engagerar honom – utan folkhälsan.
Blåa bär, som blåbär och vinbär, innehåller mycket antocyaner som har visat sig ge många positiva hälsofördelar.
Antocyaner har en antiinflammatorisk effekt och påverkar tandkött på ett positivt sätt, ökar den kognitiva kapaciteten och stimulerar de fina blodkärlen i kroppen vilket leder till ökad syresättning. För att man ska få hälsofördelarna av blåa bär bör man äta dem dagligen. Helst 1-1,5 deciliter per dag, enligt Kimmo Rumpunen.
– Får man i sig den mängden kan antocyaner förebygga en rad sjukdomar. Med det inte sagt att genetiska faktorer spelar roll, för de gör det, men den allmänna folkhälsan skulle förbättras.
Kimmo Rumpunen är tydlig: Vi måste äta mer blåa bär.
Men det räcker bevisligen inte att blåbären finns gratis att plocka i skogen. Nej, de måste finnas i affären – och bli billigare.
Men hur? Svaret stavas en helt ny blåbärssort, om man ska tro Kimmo Rumpunen.
I Nya Zeeland arbetar man sedan några år tillbaka med att korsa odlade trädgårdsblåbär, även kallade amerikanska blåbär, med vildväxande blåbär.
Skillnaden mellan sorterna är att de vilda bären har blått fruktkött och högre halt av nyttiga antocyaner i jämförelse med trädgårdsbären, vars fruktkött är vitt. Målet för växtförädlarna är att överföra de vilda bärens egenskap till trädgårdsbären, och bibehålla en hög produktion.
Kimmo Rumpunen vill, och har lobbat för i flera år, att Sverige ska göra samma sak som nyzeeländarna.
– Vi måste säkra en årlig produktion av blåbär som har bättre avkastning och kan skördas maskinellt. Odlade blåbär går att skydda mot frost och torka vilket gör att de inte blir lika väderkänsliga.
Det finns många olika sorters trädgårdsblåbär. Vissa trivs i varmare klimat, andra klarar kyla väl.
– Vi skulle alltså kunna odla dem blåbär i hela Sverige.
Är det inte bättre att arbeta för att de vildväxta blåbären kan finnas kvar, än att skapa nya sorter i ett laboratorium?
– Självklart måste vi jobba för att medeltemperaturen och koldioxidutsläppen minskar. Jag ser det som två olika frågor. Faktum kvarstår: I dag tar vi inte tillvara på våra blåbär. Konsumenterna har inte tillgång till tillräckligt billiga och välsmakande bär.
Det som driver Kimmo Rumpunen är detta:
Enligt Livsmedelsverket ska vi äta 500 gram grönsaker, frukt och bär per dag.
I genomsnitt äter vi dock bara 362 gram per dag. Av dessa är endast 6 gram bär.
– Det är katastrofalt lite! Därför tror jag att en odlad korsning skulle vara ett bra sätt att få folk att äta mer nyttiga bär. För de allra flesta gillar blåbär.