Den som har social ångest är rädd för andras uppmärksamhet och känslan av att bli granskad, förlora kontrollen eller göra bort sig när andra ser på. Vanliga symtom är hjärtklappning, rodnad, muntorrhet och yrsel. Man kan känna sig väldigt varm eller alldeles kallsvettig, och uppleva att man blir svag och darrig i kroppen. För att inte riskera att det ska hända är det vanligt att man undviker sociala sammanhang och utvecklar ett så kallat säkerhetsbeteende. Det är inte en långsiktig lösning.
– I längden blir det bara mer och mer obehagligt om man undviker det, säger Jenny Hulterström, leg. specialistpsykolog och chefspsykolog på Psykiatripartners i Östergötland.
Hon förklarar att den vanligaste behandlingsmetoden för social ångest är kognitiv beteendeterapi, KBT. Patienten skriver en lista på vad den är rädd för tillsammans med en psykolog eller terapeut. Sedan graderas rädslorna innan patienten exponeras för dem, steg för steg. Det kan till exempel röra sig om att våga röra sig ute bland folk, befinna sig på en öppen plats, åka kollektivtrafik eller prata med nya människor. Men många av dessa sammanhang är sådana som allmänheten har uppmanats att undvika under pandemin. Hur har detta påverkat personer med social ångestproblematik?
– Jag tänker att det har varit ganska svårt att få behandling under den här perioden. Hur ska man kunna träna på att gå ut bland människor när man inte ska det? Det blir ju svårt att till exempel träna på att åka buss när detta är något man rekommenderas undvika på grund av pandemin. Jag tänker att det kommer bli följder av det.
Under pandemin har ett isolerat liv nästan blivit norm. Och än är smittan visserligen inte borta, men samhället börjar öppnas upp och det blir allt mindre tabubelagt att gå ut och träffa folk. Jenny Hulterström menar att detta kan kännas jobbigt även för personer som inte har diagnostiserad social ångest sedan tidigare.
– Många kommer tycka att det är lite obehagligt att börja träffa folk igen. Men det är inte farligt att det känns obehagligt, utan det gäller bara att gå ut och ta det gradvis då. Om man tycker det känns läskigt med stora folkmassor kanske man inte ska börja med att gå in på Ikanohuset, utan ta en liten sväng på stan i stället och känna hur det känns.
– Risken är att människor som har en sårbarhet för sådant kommer att utveckla social ångest på ett mer kliniskt sätt nu. Det finns en oro inom vården att den psykiska ohälsan kommer öka, och det här är ju en del av det.
Det kan finnas många olika förklaringar till varför en del känner obehag i sociala sammanhang. Man kan ibland koppla det till vissa händelser som har varit traumatiska, men det kan också handla om en generell rädsla för att bli negativt bedömd. Jenny Hulterström tror att detta är något som har ökat sedan sociala medier kom till. Hon berättar också att det kan finnas genetiska faktorer som påverkar.
– Många ångeststörningar har haft ett viktigt syfte för människans överlevnad. Om man tar det här med att inte våga vara på öppna platser till exempel: det var ju ganska smart när man bodde på savannen att inte springa ut och exponeras för rovdjur och andra människor. Och de här egenskaperna har följt med genom evolutionen, trots att vårt samhälle ser helt annorlunda ut idag.
