Omskärelse på pojkar är lagligt i Sverige sedan 2001 men frågan väcker fortfarande debatt, inte minst efter att barnkonventionen skrevs om till svensk lag 1 januari i år. I höstas fick frågan extra fokus när Centerpartiets stämma röstade igenom en motion om ett förbud som partistyrelsen sedan tog avstånd ifrån.
Men en central fråga är om det går att hänvisa till barnkonventionen i debatten om omskärelse. Där går meningarna isär.
– Omskärelse är en fråga som ställs på sin spets, vi har två motstridiga lagar just nu. Juridiken behöver ses över hur man förhåller sig till lagen om omskärelse och barnkonventionen, säger Reidar Källström, centrumchef på Centrum för kirurgi, ortopedi och cancervård i Region Östergötland (CKOC).
Delegationen för medicinsk etik inom Svenska läkaresällskapet (DME) anser att icke medicinsk motiverad omskärelse strider mot barnkonventionen med tanke på barnens rätt till integritet, självbestämmande och med hänsyn till barnets bästa. Därför är inställningen att vänta med ingreppet tills barnet kan ge sitt samtycke. Det framförde de redan i en skrivelse 2010 när delegationen på eget initiativ granskade frågan om icke medicinska omskärelser ur ett etiskt och juridiskt perspektiv, detta för att ge läkare etisk vägledning om frågan blir aktuell i verksamheten.
– Vi har inte sett några skäl att förändra detta ställningstagande, svarar Mikael Sandlund, professor/överläkare vid Umeå Universitet, ordförande i DME, i ett mail. Utgångspunkten är att barnets bästa bäst tillgodoses genom att den unge själv får bestämma över sin kropp, särskilt när det gäller irreversibla (inte återställbara) ingrepp.
I Östergötland utförs omskärelser i regionens regi till självkostnadspriset på 11 000 kronor. Men kostnaden gör att ingreppen i princip är obefintliga i den offentliga vården. På barn- och kvinnocentrum i Region Östergötland möter personal ibland pojkar som fått komplikationer av omskärelser. Enligt tillförordnade centrumchefen Tobias Ekenlie är det är en tydlig konfliktsituation mellan barnets rätt till sin egen kropp och att omskärelser görs utifrån religiösa traditioner:
– Det är absolut en diskussion som ska föras och inte primärt ur ett sjukvårdsperspektiv. Det handlar om vilket samhälle vi vill skapa och vilka principer som ska gå före andra och det är en politisk fråga.
I debatten om barnkonventionen stöds argument på olika lagar. Barnkonventionen anger att barnens rätt ska komma först, barn har rätt att utöva vilken religion de vill eller ingen alls, alla beslut ska utgå från barnets bästa och skadliga sedvänjor ska avskaffas. Å andra sidan deklarerar barnkonventionen att föräldrar/vårdnadshavare ansvarar för barnets uppfostran och utveckling. FN:s barnrättskommitté, som övervakar efterlevnaden av barnkonventionen har uttalat att omskärelse som görs under medicinskt trygga former inte strider mot konventionen.
Enligt svensk grundlag (regeringsformen) och Europakonventionen, till skydd för de mänskliga rättigheterna, gäller religionsfrihet. Svensk lag värnar också om att minoriteter ska få behålla ett eget kultur- och samfundsliv. Den svenska lagen om omskärelse från 2001 tillåter omskärelse av pojkar som görs av läkare eller personer som fått särskilt tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg.