Polisen i Östergötland deltar i EU:s operation mot ligor som smugglar flyktingar. Satsningen ska ge bättre information om smugglingsvägar och människosmugglare för att i förlängningen kunna arbeta emot smugglare, säger Per Johansson på utlänningsenheten i Östergötland som samarbetar med polismyndigheterna i Sörmland och Jönköping.
Enligt Migrationsverkets beräkningar uppehåller sig mellan 10 000 och 50 000 papperslösa personer i Sverige varje år. Enbart i Skäggetorp i Linköping finns uppskattningsvis ett tusental papperslösa flyktingar.
Exakt var och när insatsen genomförs här är Per Johansson förtegen om. I praktiken koncentrerar sig den aktuella insatsen till att hitta papperslösa eftersom det är de som kan berätta hur de har tagit sig in i landet.
– Det finns många olika sätt att göra det här på. Insatserna liknar vanliga kontroller i trafiken och vid flygplatserna.
Människosmuggling medför också problem som trafficking och slavarbete, och det händer att papperslösa betalar för att få ett arbete. Därför kontrollerar polisen till exempel krogar och jordgubbsodlingar i jakten på papperslösa flyktingar. Däremot kommer polisen inte i den här operationen att gå till skolorna för att leta efter barn utan giltiga handlingar. Sedan 2013 har barn till papperslösa rätt att gå i skola. Socialnämnd och skola har ingen skyldighet att anmäla papperslösa barn till myndigheterna. Men oron som många papperslösa känner i samband med polisens ökade aktivitet är helt befogad, medger Per Johansson.
– De får ju inte vara Sverige men vill vara kvar så ja, då har de anledning att vara rädda. Men man behöver inte vara rädd att skicka sina barn till skolan.
Han tycker att polisen har bra befogenheter att leta efter papperslösa men säger att man måste bli bättre på att utnyttja möjligheterna.
– När vi stoppar bilar i trafikkontroller kan vi kontrollera vem som kör bilen. Om polisen upplever att det finns misstankar om brott har man rätt att kontrollera alla som sitter i bilen. Det får vi göra också då föraren visar upp ett utländskt körkort.
Trots att möjligheterna och metoderna är många är det ändå ett fåtal papperslösa flyktingar som hittas och återbördas till sina hemländer.
Nyligen pensionerade diakonen Jan Johansson har jobbat i trettio år med gömda och papperslösa flyktingar. Han har mött tusentals gömda människor och vittnar om den rädsla för att bli gripen som många lever med.
– Det finns alltid skäl till varför de papperslösa inte vågar åka hem. EU har satt upp en mur kring Europa så att man inte kan söka skydd. Då tvingas en del flyktingar ty sig till kriminella nätverk, som tjänar bra med pengar.