– Fram till 2013 ansågs samlarsyndrom vara en form av tvångsbeteende, men numera ses det som en egen diagnos, berättar Elin Olaisson.
Hon är verksamhetschef på OCD-föreningen i Stockholm där OCD står för Obsessive Compulsive Disorder (tvångstankar och tvångshandlingar).
Vad kännetecknar en hoarder – en person med samlarsyndrom?
- att man inte kan använda delar av sin bostad för att det är belamrat med saker.
- att man känner oro och olust inför att slänga saker.
- att samlandet orsakar begränsningar, till exempel i ditt sociala liv eller att du mår psykiskt dåligt över ditt beteende
I de svåraste fallen övergår samlarmanin i ren misär. Sakerna som sparas kan belamra nästan hela bostaden och värdelösa saker som förpackningar eller omslagspapper kan blandas med matrester och skadeinsekter.
– Det kan utvecklas till en sanitär olägenhet, risk för brand eller vattenskada, menar Elin Olaisson.
Många med OCD-diagnos tar antidepressiva mediciner, men forskning visar att dessa inte på samma sätt hjälper en hoarder. Även en annan typ av KBT krävs. Därför har forskningen skilt ut diagnosen samlarsyndrom från övriga tvångssyndrom. Bit för bit får patienten lära sig slänga saker och hantera de jobbiga känslorna. I Stockholm sker nu en studie på hur KBT kan kombineras med besök från socialtjänstens boendestödjare, som stöttar personen att själv komma ur sitt tvångsmässiga samlande.
Elin Olaisson berättar att orsakerna till denna sjukdom inte är helt klarlagda. Man tror att det finns ärftliga faktorer. Men händelser i livet kan också utlösa eller förvärra ett beteende som vi alla till viss del har. Det är normalt att ha ägodelar som man inte använder. Det är ju när sakerna så att säga äger sin ägare som det blir ett problem.
När föreningen kontaktas angående samlarsyndrom är det vanligen anhöriga som ringer och är oroliga. Svenska OCD-förbundet stöttar drabbade och deras anhöriga. Någon lokal förening finns inte just nu i Östergötland. Däremot finns ett antal nät-grupper på sociala medier.
– Det här kan vara den diagnos som har den lägsta självinsikten. Många ser inte sitt beteende alls som ett problem. Anhöriga som går in och röjer riskerar att försämra relationer. Jag har träffat personer som fått lämna sin lägenhet och flyttat in hos anhöriga, och ändå inte ser det som ett problem. Utan bara tyckt att "bra, då har jag ett annat ställe att ha mina saker", berättar Elin.