Susanne Dahl jobbade som undersköterska på Universitetssjukhuset när hon för 10 år sedan råkade ut för en olycka när hon körde motorcykel.
– Jag blev påkörd av en bil från sidan, slungades iväg och blev förlamad från T7, sjunde kotan, och nedåt. Jag vistades på rehabmedicin under tre månader.
Hon har fått sin lägenhet handikappanpassad, men drömmer om en lägenhet på bottenvåningen. Inte minst för de båda katternas skull.
När Lennart Gustavsson såg hur krångligt det var för Susanne Dahl att handla mat satte han igång att klura, som den Gubben Pettson han är. Det är Susanne mycket tacksam för.
– De rullstolsvagnar som finns är ofta tunga och klumpiga och att sitta med en varukorg i knät är väldigt besvärligt. Att kunna handla på egen hand ger mig stor frihet, säger Susanne, som har daglig hjälp av en personlig assistent.
Lennart, som har ett långt yrkesliv av vagnkonstruktioner bakom sig och under många år drev Fixarsmedjan på Edsberga gård i Linköping, tänkte att det måste gå att konstruera en lätt, smidig vagn som Susanne själv kan koppla på och av.
Den behövde vara tillräckligt kort och smal för att få plats i hyreshusets minimala hiss, upp till Susannes lägenhet på andra våningen. I husets entré finns inte heller plats för en vagn, så Susanne behövde kunna få in den i den egna lägenheten.
Med en stor portion tankeverksamhet, svets, bågfil och vinkelslip föddes Susannes specialvagn. Resultatet är en sinnrik järnkonstruktion, den första i sitt slag.
– Jag gör aldrig några ritningar på papper, jag har konstruktionen inne i mitt huvud, säger Lennart.
Det handlar om en så kallad pivåvagn med ett enda hjul undertill, som svänger kring sin egen axel. Den kommer in en bit under rullstolen och har mycket kort svängradie.
Susanne kan enkelt koppla på och av den från rullstolen.
– Det är lätt för mig att ta varor från affärens hyllor och lägga ned dem bakom mig, i vagnen, där jag har en låg back med handtag.
När vagnen kopplas bort från rullstolen fälls automatiskt ett stödstag ner, så att den står stadigt. I lägenheten har den sin egen lilla p-ruta i vardagsrummet där Susanne backar in den.
– Så nu har man blivit med vagn, ler Susanne. Jag är tacksam och jätteglad för vad Lennart gjort för mig.
Lennart är också nöjd. Fixarsmedjan har han inte längre kvar, nu är det hemma i garaget i Sturefors han pular.
– Det är bara kul att kunna göra lite nytta.