"Det är värst så här på försommaren som ormarna är lite slöa och behöver försvara sig", säger veterinär Anette Glad, Gistad veterinärpraktik
Det är framför allt under semester i skärgården och på lantställen som hundar drabbas av ormbett. Och ofta så här på försommaren.
Totalt i landet blev mer än 2 000 hundar bitna av orm förra året, en ökning med 41 procent jämfört med året innan, enligt färsk statistik från Agria Djurförsäkring. Stockholmsregionen och Västra Götaland är i en egen division på listan, men som trea kommer Östergötland när det gäller ormbett som krävde besök hos veterinär.
– Närheten till skärgården och ett aktivt båtliv kan vara bidragande orsaker till att fler hundar drabbas i Stockholmsområdet och på västkusten. Här gäller det att hålla ett extra öga på var hunden stoppar ned nosen, säger Patrik Olsson, affärsområdeschef sällskapsdjur, Agria djurförsäkring.
De flesta hundar blir bitna i nosen, men ett bett i tassen är ofta farligare och kan ha dödlig utgång. En katt klarar sig oftast bättre, trots att den undersöker saker med tassen.
– Nosen är inte så farligt, där är det inte så mycket cirkulation, säger veterinär Anette Gladh vid Gistad veterinärpraktik. Det är värre i halsen. Och ett bett i tassen är problematiskt eftersom hunden vill röra på sig och då ökar cirkulationen.
– Det är jätteviktigt att hålla hunden i stillhet. Man ska bära den från platsen, fortsätter hon.
Hon berättar om när hon själv var ute på golfbanan med sin labrador, som plötsligt gnydde till. Hon fick inte tag i någon hjälp och orkade inte bära hunden, så hon blev tvungen att gå sakta till bilen. Men sedan blev det ambulansfart hem och hunden fick dropp redan i hallen.
Huggormens pupill är svart och vertikal, som på en katt, till skillnad mot snokens runda.
– Ormgift består av en mängd olika gifter. Hunden eller katten kan få blodtrycksfall och koagulationsrubbningar och dessutom gör giftet att det blir blödningar runt bettet, så det är bråttom. Ett ormbett är något av det mest akuta som en veterinär får in.
– Man måste få igång cirkulationen. Ett djur som är påverkat behöver dropp och smärtstillande. Giftet kan även ge påverkan på inre organ, som hjärtat och njurarna. Sedan bör man också följa upp efter ett par veckor.
Några hundraser sticker ut i statistiken – dansk-svensk gårdshund, staffordshire bullterrier och wachtelhund. Men självklart drabbas även de populäraste raser som labrador, golden retriever och tax.
Ormars gift har två funktioner; att döda bytet, men också att underlätta spjälkningen av maten. Bytet består av små däggdjur, ödlor eller andra smådjur.
Så här års värmer sig gärna ormar på solstekta stenar och slänter. Av våra svenska ormar är det bara huggormen som är giftig, men den går aldrig till anfall och hugger inte om man inte trampar nästan rätt på den. De andra ormarna är ofarliga.
Ormar är fridlysta, liksom alla grod- och kräldjur. Det innebär att det är förbjudet att döda eller skada dem. Om du hittar huggorm på tomten kan du flytta den, men det krävs att den flyttas ett par kilometer. Det går att fånga den med en lövräfsa och lägga i en hink med lock, för att kunna köra iväg den.
Huggormen är kanske ingen favoritgranne, men den är ett nyttigt djur som håller efter sorkar och möss. Den kan vara obehaglig att ha på tomten om det finns småbarn och hundar där, men annars bör den lämnas i fred.
Den som vill göra tomten ormfri bör se till att det inte ligger ris- eller lövhögar där, att gräset är kortklippt och att det sitter nät för källarventiler eller hålrum i husgrunden.
Man känner igen en huggorm på det mörka sicksackbandet på ryggen. Annars är ormen ofta ljusbrun, även om det finns mörkgrå och helsvarta huggormar också. Svarta snokar och helsvarta huggormar är mycket lika, men snokar har oftast en gul eller vit fläck på var sida av huvudet.
Huggormen har också svarta och vertikala pupiller, precis som en katt. En snok har runda pupiller.