Den ideella föreningen som byggt och driver järnvägen håller öppet för besökare varje helg under högsommaren och just denna söndag har varit museijärnvägen varit välbesökt.
– Det har varit jättemycket folk idag, säger Lena Djurström som jobbar i kaféet på Lakviks stationshus. Stationshuset kommer ursprungligen från Bersbo station och flyttades till Lakvik 1987.
När föreningen köpte marken så bestod den bara av en 70 000 kvadratmeter stor, avlång bit mark med övervuxna banvallar. Men genom idogt slit har järnvägsentusiasterna sedan 70-talet kommit en lång väg. Och fler järnvägsträckor planeras för framtiden. På markerna finns fortfarande två kilometer överväxt banvall att jobba med.
– Man kan väl kalla det för modellbygge i full skala, säger Lennart Holm som beskriver sig som föreningens allt-i-allo.
En klocka ringer och besökarna tar plats för dagens sista färd. Det vedeldade loket tjuter och långsamt rullar tåget med sina två vagnar ut från stationen på den 60 centimeter smala järnvägen.
– Det här kallas för en symaskinsvagn. Den brukade köra symaskiner från Husqvarna om vintrarna och får om somrarna, säger tågets konduktör Hans Blomberg efter att ha inspekterat allas biljetter.
Tåget stannar till i en växel vid Rosenhill och rullar sedan ner till Risten och plockar upp en familj som stannat där för att bada mellan två tågavgångar.
John Johansson, elva år, jobbar sin fjärde sommar i Lakvik och håller på att lära sig loket.
– Du anar inte hur varmt det kan bli där inne, säger han.
– Tåg mot Lakvik, tag plats! gastar Hans Blomberg innan vi åter puttrar upp för backen, tillbaka till Lakvik.