– Många vill testa saker de sett i porren.
"Mimmi", som inte vågar framträda med sitt riktiga namn, är 17 år, bor i Norrköping – och säljer sex.
Hon har ställt upp på att låta sig intervjuas via mejl. Mimmis uppväxt har kantats av våld och missbruk i hemmet. Skolan har varit tuff eftersom hon har svårt att koncentrera sig.
Som barn blev Mimmi utsatt för övergrepp. Vid 12 års ålder blev ångesten för stor och hon behövde pengar.
– Att börja sälja sex låg nära till hands. Jag kände att jag ändå inte var något värd.
Via nätet hittade hon snabbt män som ville betala för hennes kropp. Plötsligt fick Mimmi bekräftelse.
– En del gav mycket komplimanger. De gillade att jag var yngre och oskyldig. Vissa ville lära mig att ha sex.
Mimmi träffar männen hemma i deras bostad, i bilar, utomhus och på hotell. De flesta av sexköparna bor i Östergötland eftersom Mimmi inte orkar åka så långt. Männen är mellan 20 och 60 år.
– Många är våldsamma, vissa rätt schyssta. Men jag försvinner ju liksom... så även de går över gränsen.
Hur mycket hon får betalt beror på.
– Det är den summan jag behöver just då.
Finns det någon hallick i ditt fall?
– Nja. En gång såldes jag och en annan tjej på en fest. Men annars har jag varit själv.
Vet någon om att du säljer sex?
– Ja, men ingen har riktigt brytt sig. Socialen, skola och en psykolog har vetat om det men inte gjort något.
När socialen fick reda på att Mimmi sålde sex som barn kallades hon, och hennes föräldrar till möte, enligt Mimmi. Föräldrarna, själva missbrukare, nekade till att dottern sålde sex. Själv vågade Mimmi inte säga emot under mötet.
– Mina föräldrar bryr sig inte och fattar inget.
Varför fortsätter du att sälja sex?
– Jag vågar inte söka stöd fullt ut hos myndigheterna. De har svikit mig hela livet. Jag tänker att jag bara duger till det här. Ibland känner jag att det iallafall finns någon, alltså torskarna, som tycker om mig. Men jag mår skit. Allt är kaos. Tänker att jag får skylla mig själv.
Tycker du att du fått hjälp av samhället att ta dig ur det här?
– Nej. Jag har försökt få hjälp men gett upp. Ingen tar det på allvar. Skolan har varit oroliga, men inte gjort något. Just nu får jag hjälp, men det är typ 17 år försent. Jag borde ha fått hjälp för flera år sen och fått flytta. Jag hittade Novahuset nyss – en kontakt någon borde ha gett mig mycket tidigare.