Mathilda Ringdahl, sju år, hade en osannolik torsdag. På eftermiddagen befann hon sig vid Yxningens badplats i närheten av Gusum med familjen och badade. Mathilda dök efter musslor, som hon ofta gör, precis vid bryggan.
Plötsligt såg hon hur någonting närmade sig henne i hög fart.
– Jag såg hur någonting kom jättefort emot mig under vattnet. Så jag blev jätterädd och sprang upp på bryggan.
Väl uppe såg Mathilda hur det blödde ur låret.
– Det var typ ett hål i benet.
Ett stort bett syntes på låret. Och det var inte vilket bett som helst – det var ett bett från en gädda.
Men hon märkte inte när gäddan attackerade henne.
– Jag kände inte när den bet tag i mig. Jag såg bara att den kom mot mig, sedan när jag gick upp på land så sved det och bultade.
Mamma Alexandra Björk, 32, fyller i:
– Vi tog en handduk och höll över benet. Mathilda var jätteledsen, verkligen.
När förstod ni att det var en gädda?
– Vi träffade en familj vid badplatsen precis när det hade hänt. Pappan där var sportfiskare och sa direkt att "det här är en gädda" när han såg bettet. Han hade tydligen också blivit biten av en gädda en gång, så han var helt säker, berättar Alexandra.
– Dessutom liknar bettet andra gäddbett om man googlar på det. Då förstod vi att det måste vara en gädda.
Vad tänkte ni då?
– Nej, men att "det här är ju höjden av otur". Det är ingen som har hört om något liknande. Det är ju bara helt osannolikt. Maximal otur verkligen.
Mathilda berättar vad som hände sedan:
– Vi åkte in till sjukhuset och jag behövde sy. Och då blev jag jätterädd, för det har jag gjort förut.
Hur kändes det?
– Det gjorde lite ont direkt efter att de hade sytt. Jag kände inte mitt ben efteråt när jag gick, för att jag var bedövad. Jag fick en bedövningsspruta, men den kändes knappt.
På sjukhuset fick Mathilda sy fem stygn och ta emot antibiotika.
– I morse när jag vaknade hade jag lite ont i låret. Det bultade och sved och så. Men det känns ingenting nu. Jag har tagit medicin och det håller i sig i några timmar, säger hon.
Däremot har det senaste dygnet varit turbulent, menar Alexandra.
– Det har varit några intensiva timmar. Man har ju också ringt och pratat med många nära och kära som frågar hur det är med henne. Och sedan har vi ju varit på sjukhuset och sytt och fått antibiotika, säger hon.
Varför tror du att den bet dig?
– Den kanske hade sina ungar där och trodde att jag skulle ta dem, säger Mathilda.
Örjan Östman är forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet. När han får höra om gäddan som bitit Mathilda blir han förvånad.
– Det är mycket ovanligt. Risken att bli biten av en gädda är jätteliten skulle jag säga. Det är ytterst sällsynt att det händer.
Är gäddan aggressiv i sin natur?
– Ja, den är mycket aggressiv i sin natur. Men inte mot människor. Den uppfattar ju inte människan som ett byte, utan den är ju aggressiv mot andra fiskar som den äter. Vad jag vet så skyddar gäddor heller ingen avkomma eller territorium, utan de är bara aggressiva för att äta andra fiskar.
Kan man göra någonting för att undvika att bli biten?
– Gäddor gillar ju vegetation i vattnet, som vass eller växter, samt grunda vattendrag. Rent spontant så är väl gäddans favoritområden inte de områdena som vi människor gillar att bada i.
Bör man vara orolig för att bli biten när man badar?
– Det skulle jag absolut säga att man inte behöver vara. Risken för att bli biten är ju väldigt, väldigt liten.
Han har svårt att förklara varför Mathilda blev biten.
– Om gäddan biter på låret har jag svårt att tro att den uppfattar det som ett byte. Den kanske har blivit stressad och tänkt att "anfall är bästa försvar". Men det är svårt att säga, jag kan inte riktigt gissa varför.
Mathilda mår efter omständigheterna bra. Men hon är fortfarande begränsad.
– På lördag ska jag sova över hos min kompis som har en pool och jag hade gärna velat bada i den. Sedan hade jag velat rida också. Och springa.
Hur känns det att det här hände just dig?
– Jag har lite extra otur. Och jag tänkte "varför händer det just mig, varför kunde det inte hända någon annan?".
Nu väntar några lugna dagar innan såret har läkt och hon får bada igen. Om hon vågar.
– Mamma och pappa har alltid sagt att fiskar är rädda för människor. Men nu känner jag mig rädd. Om ett tag kanske jag kommer våga bada, men jag vill aldrig mer bada nära en brygga igen.