Marie, 45, är orolig för att på nytt få kämpa för att få vård när regionen organiserar om den vuxenpsykiatriska öppenvården.
Marie har varit patient inom vuxenpsykiatrin i flera år och innan dess även inom barn- och ungdomspsykiatrin. De senaste åren har hon fått vård hos en av de privata vårdgivarna i Linköping. Hon har tagit del av vår rapportering om förändringarna som pågår inom den vuxenpsykiatriska öppenvården och är rädd för att falla ur vårdsystemet.
– Det tog lång tid innan jag fick någon hjälp. Jag var 35 år innan jag fick min ADHD-diagnos. Det var en fruktansvärt jobbig tid fram till dess och jag har mått väldigt dåligt. Jag har gjort ett antal självmordsförsök i min ungdom, berättar hon när vi ses i Trädgårdsföreningen i Linköping.
Vid sin sida har hon sin åttaåriga dotter och mamma.
– Hon var inte heller självklar, säger Marie och nickar mot dottern. Jag trodde inte jag skulle klara av att vara mamma men tack vare min diagnos har jag fått rätt behandling och nu klarar jag sådant jag inte trodde att jag skulle klara av. Jag fungerar bättre socialt, kan sova och brusar inte upp och är inte lika speedad.
Maries mamma nickar instämmande. Det är med hänsyn till dottern som Marie väljer att använda ett påhittat namn.
I flera artiklar har vi berättat om vårdval som avskaffas, en upphandling som överklagats, vårdmottagningar som inte kan starta och att tusentals patienter ska slussas över från de privata vårdaktörerna till den regiondrivna vuxenpsykiatrin. Två psykologer som vi har pratat med och som i dag jobbar privat har uttryckt oro för alla tusentals patienter som ska slussas över till regionen. I en tidigare intervju har företrädare för sjukvården berättat att man ser en viss risk för att vårdköerna kan bli längre för vissa patientgrupper. Det handlar framför allt om patienter som i dag får specialistpsykiatrisk vård hos privata aktörer och som vid en övergång till regionen kan komma att bedömas höra hemma i primärvården.
Det här oroar Marie som ännu inte har fått någon formell information om vad som ska hända framöver.
– Jag frågade min läkare som sade att hon kommer gå över till regionen. Och går hon dit så ska jag dit. Hon betyder allt för mig. Det var för att min läkare bytte till en privat vårdgivare som jag också gick över privat. Det är så viktigt att få ha kvar sin läkare.
Psykiatrins vårdpersonal behöver prata mer med de anhöriga, säger Maries mamma som är glad att hennes dotter idag är öppen med hur hon mår.
Företrädare för regionens psykiatrivård har även tidigare berättat hur man ska rigga verksamheten för att ta emot alla tusentals nya patienter. Bland annat kan patienter i Linköping i vissa fall få åka till Norrköping (eller tvärtom) för att få en basutredning som alltid görs vid första besöket inom vuxenpsykiatrin.
– Att slussa folk mellan Norrköping och Linköping kommer inte att funka. Man måste få hjälp i den kommun man bor i. Och man måste ha fasta vårdkontakter, säger Maries mamma.
– Jag tror många hellre skiter i att åka om man mår väldigt dåligt, säger Marie. Först skäms man för att man mår dåligt och om man sedan ska berätta samma sak för olika läkare eller psykologer så kanske man inte orkar.
Det finns dock vissa nyheter som har presenterats som de tror kan bli bra, däribland det kontaktcenter som ska starta framöver. Det ska bli en mottagning som ska hjälpa patienterna att få kontakt med vården.
– Man får hoppas att det blir bra nu när regionen ska bli så stor igen, även om jag tycker det är fel väg att gå, säger Maries mamma. Man borde även prata mer med oss anhöriga. När man har vuxna barn så får man inte veta något om hur de mår.