Länsstyrelsen väntar på provsvar från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) om vargtiken som fälldes under skyddsjakten 9 juli i Långbogenområdet hade kull eller inte.
– Vi vet inte säkert om honan har haft någon kull. Den veterinär som ska titta noggrannare på fallet har haft semester och ska kolla livmodern senare på tiken, säger Mia Kjällander, vilthandläggare på Länsstyrelsen.
Frågan är efterspelet till den fällda vargen i Östergötland, då vuxen varg i sällskap av årsvalpar inte innefattades av beslutet om skyddsjakt.
Det råder inga tvivel om att det var alfatiken som fälldes, som spårats tillbaka till 2016 av Länsstyrelsen.
Varghonan var ett få sällsynta undantag i Sverige, då hon vandrat ned till Östergötland.
– Unga tikar vandrar inte gärna så långt. Det är mest hanar som utvandrar från "vargbältet" (Värmland, Örebro län, Västmanland, Gävleborgs län och Dalarna, reds anmärkning). Den här Långbogentiken är en av de som vandrat längst söderut i Sverige. Det fanns en tik som var nere i Småland för några år sedan men hon blev skjuten på skyddsjakt för hon tog så mycket får. Samma som med Långbogentiken. Så det är ett problem, säger vargexperten Olof Liberg.
Han anser att det negativa med den fällda honan är mer lokalt i Östergötland än regionalt för vargstammen.
– Det är mer den policyn att man vill smeta ut vargarna i Sverige som lider av det. När vargen kommer ut mer mot tätbebyggda områden ställer den ofta till så mycket problem att det blir skyddsjakt ändå. Det är en rävsax man sitter i. Vargarna skiter i policys. I Sverige är nu stammen frisk och tillräckligt stort antal för att klara sig. Jag har förståelse för skyddsjaktbeslutet även om det var olyckligt, säger Olof Liberg.
De senaste årens milda vintrar har gjort att vargstammen beräknas ligga på 365 djur. Svenska jägarförbundet vill att den minskas till maximalt 150 djur och vill införa licensjakt igen.
Förespråkarna vill se vargen som ett naturligt inslag i den svenska näringskedjan.
– Det är det gamla vanliga. Man ska inte lyssna på någon av de där två parterna, för de är lika opålitliga båda två, de driver sina agendor. Vi ligger ganska bra till, det har varit en kraftig ökning på vargstammen när vi hade den sista inventeringen i vintras, så inavelsnivån sjunker. Men den sjunker inte i sig för att vi får fler vargar, utan för att det kommer in nya djur utifrån. Men just nu ser det ganska bra ut där också, säger Olof Liberg.
På Länsstyrelsen passerade vårens licensjakt på lodjur diskret förbi. Men vargfrågan är fortsatt infekterad. När nötkalvar attackerades gavs klartecken för skyddsjakten.
– Det verkar inte vara lika känsligt med lodjur. Det finns de som inte tycker det är bekvämt med att ha varg i sitt närområde, det finns de som tycker att vargen ska finnas. Vi ska se till båda sidorna. Det finns ett riksdagsbeslut på att vi ska ha varg i Sverige. Samtidigt som tamdjurshållningen inte ska försvåras. Vi måste göra en avvägning.
– Sedan är det alltid svårt då Östergötland är ett väldigt tamdjurstätt område, det är inte lätt att få det att fungera, säger Mia Kjällander på Länsstyrelsen.
Vad kan man göra?
– Det är en bra fråga. Många av fårägarna får bidrag för att ha rovdjursavvisande stängsel. När det gäller nöt som det inte är så vanligt att vargen ger sig på så är de inte prioriterade för att få bidrag för stängsel. Det är ett problem.