Lokal polisforskare: "Överdrivet resultat av Rimfrost"

– Polisen målar upp en bild av verksamheten som inte stämmer överens med verkligheten, säger Stefan Holgersson, redaktör till rapporten "Hur kan polisen tackla gängskjutningarna?" som publicerats av LiU.

Han menar att Rimfrost inte alls gett den effekt polismyndigheten vill ge sken av. I rapporten ges exempel på hur beslagtagna vapen i landet som redovisades som en effekt av operationen, egentligen konfiskerades inom ramen för polisens reguljära verksamhet.

– Det är så man ofta gör. Man blåser upp en insats och räknar in ordinarie verksamhet.

Det finns en fördel med att överdriva, menar han. Tilliten till polisen kan öka på kort sikt. Nackdelen är att polisens verksamhetsutveckling hämmas, och att förtroendet för polisen på lång sikt minskar.

– Man kommer inte tillrätta med problematiken när man jobbar med fasader. Risken är att människor inser att det som polisen presenterar liknar ett försök att sälja en produkt som inte håller vad den lovar. 

En annan slutsats är att polisen måste bli mer analytisk i sitt arbete mot till exempel gängskjutningar. 

– I England och USA kan polisen lägga ned ett halvår av arbete före en operation. Här kan det vara några dagar.

I rapporten tar han första veckan av Rimfrost som exempel. Polisen skulle försöka gripa cirka 300 personer i Malmö som kriminalunderrättelsetjänsten satt upp på en lista. Personal från landet skickades söderut för att bistå Malmöpolisen. 

Men när listan granskades av jurister, efter att utredare ifrågasatte den rättsliga grunden, visade det sig att av de 300 återstod endast en person som polisen hade rätt att gripa. Vissa av de poliser som åkt till Malmö skickades tillbaka.

– Polisen måste kartlägga problemet innan projekten startar. De analyser som görs är väldigt fokuserade på individer. Tar man bort en individ ersätts den snabbt av någon annan – och problematiken kvarstår.  

Rapporten belyser även andra forskares tidigare slutsatser: inom polisen domineras en ledarstil som inte gynnar verksamheten. 

– Forskarna har gjort psykologiska tester och observationer av chefer inom olika myndigheter. Polischefer sticker ut med lägst poäng och en ledarstil som skapar problem för medarbetarna. 

Forskarna beskriver organisationsfilosofin inom polisen som hierarkisk. Konsekvenserna blir att ledningen är oförmögen till förnyelse och att lyssna till poliserna ute på fältet. När ledarstilen bland runt 100 ledare inom kåren undersöktes 2018 visade det sig att var tionde chef hade en ledarstil som var direkt destruktiv för de underordnade. 

Holgersson är tydlig med att det självklart finns bra chefer inom poliskåren, men menar att de ofta måste undertrycka sin positiva ledarstil. 

– Annars riskerar de att få en annan tjänst. Den rådande filosofin är en "gammaldags" ledarstil som ligger som en våt filt över organisationen. Det gäller i högsta grad även för Östergötland. 

Är det för många "gamla gubbar"?

– Det kan vara tanter med. Och: de behöver inte vara gamla. Det kan vara en yngre som blivit rekryterad av någon som har samma synsätt. Men det nya synsättet, med en modern ledarstil, pockar på. Förhoppningsvis kommer det att bli en förändring.

I Ekots lördagsintervju hävdade biträdande rikspolischef Mats Löfving att det i dag finns minst 40 kriminella släktnätverk i Sverige, som har kommit hit enbart i syfte att organisera kriminalitet. I utsatta områden skapar nätverken parallella rättssamhälle, med egen lagskipning och logik. Uttalandet väckte många reaktioner. Vissa höll med Löfving, andra menade att han förenklade situationen.

Polisen var plötsligt öppna. Har du någon teori kring varför man kommer med det här uttalandet nu?

– Det är komplext. Det blir förenklat att säga att han pratar i nattmössan, men det blir också förenklat att säga att han har rätt. Det finns en problematik med bland annat parallella rättssystem – som jag just nu forskar om. Men det Löfving inte lyfter fram är att polisen har förstärkt den här problematiken. 

På vilket sätt har polisen förstärkt de parallella rättssystemen?

– Min tidigare forskning, där jag intervjuat både boende, poliser och andra aktörer i socio-ekonomiskt utsatta områden, visar flera exempel. Det gemensamma är att man är besviken på polisens agerande och att man upplever att polisen inte behandlar dem som de är en del av samhället utan som ett problem.

Stefan Holgersson säger att ett återkommande tema i forskningen är att polisen inte verkar ha ett intresse av att sätta sig in i problembilden. 

– Ett exempel är när en ensamstående mamma förväntas vittna mot gängmedlemmar när de bor i samma trappuppgång. Att de är intressanta så länge de kan bidra till polisens utredning, men efteråt lämnas helt i sticket. Ett annat exempel kan vara att när barn har anmälts försvunna har polisen inte mobiliserat på samma sätt som skett om det varit ett svenskt villaområde.  

Är det inte viktigt att berätta om att det finns 40 kriminella klaner i Sverige om det är så verkligheten ser ut?

– Absolut. Polisen ska berätta hur det ser ut, men när de fått följdfrågor så har de inte kunnat konkretisera hur de definierar de här 40 klanerna. Polisen informerar, men är inte transparenta. Flera gånger har det tyvärr visat sig att vi inte kunnat lita på polisens uppgifter, men att det finns en problematik med släktbaserade kriminella nätverk är viktigt att beakta. 

Framförallt frågar sig Holgersson varför det här uttalandet kommer nu. 

– Det har varit mycket fokus på polisens tillkortakommande i media den senaste tiden. Genom att gå ut med information om släktnätverken så hamnar fokus på något annat än polisens brister.

Stefan Holgersson tycker att polisen ofta menar att det är andras fel när de utsätts för kritik, medan det som har gått bra är deras förtjänst. 

– Samma retorik tycker jag finns i intervjun med Löfving.

Vi har sökt polisen och Mats Löfving för en kommentar till rapporten. I ett mejl svarar polisens nationella mediecenter:

"För närvarande bedrivs ett omfattande utvecklingsarbete mot den organiserade brottsligheten inom Polismyndigheten. Arbetet innehåller såväl utveckling av arbetsmetoder, ledning, styrning som uppföljning. Det finns många åsikter om polisens arbete och hur det bäst ska utföras. Vi tittar hela tiden på vad som kan vara av intresse för Polismyndigheten och hur det kan användas i det fortsatta arbetet".