Sommaren 2015 kraschar Sofies då 14-åriga dotter. Hon har länge haft det svårt i skolan, både med närvaro och med kompisar. I skolan fick hon byta lärare flera gånger och hon upplevde att kompisarna inte var snälla mot henne.
– Genom hela livet har hon haft det svårt med kompisar. Hon har skaffat nya, men inte behållit dem. Hon har alltid haft en hög skolfrånvaro, men under sjunde klass var hon borta väldigt mycket, berättar Sofie.
Tidigare under våren har Sofie upptäckt att hennes dotter skadar sig själv genom att skära och bränna sig. Efter en lång tids väntan, under hösten 2015 får de en tid hos BUP.
– Alla säger att självskada handlar om ångest, men det är inte så enkelt. För henne var det en kombination av att ha fastnat i ett autistiskt beteende. Det blev ett tvångsbeteende för ångestlindring, men också för att straffa sig själv.
En psykolog på BUP uppmärksammar att Sofies dotter är väldigt fokuserad på ett intresse, och föreslår att autism kan ligga bakom det.
– Vi hade inte jättemycket kunskap om autism och tänkte aldrig i de banorna. Vi gick hem och läste på om autism bland flickor, och konstaterade att det inte lät orimligt.
Sofie och hennes man har ständig koll på sin dotter. De vågar aldrig lämna henne ensam och har ett joursystem där någon av dem snabbt ska åka från jobbet om något händer.
– Vi har styrt upp våra liv kring vår dotter, men vi har inte förstått det förrän efteråt. Vi har haft 24-timmars vak och sovit på en tältsäng utanför hennes rum. Vi hade aldrig några stora kalas och åkte inte ut till platser där hon inte trivdes.
Hösten 2016 försöker Sofies dotter att ta sitt liv för andra gången. Hon blir inlagd och en akututredning påbörjas. Det tar ett år innan utredningen är klar och hon får sin autismdiagnos vid 15 års ålder.
Sofie är upprörd över att det dröjer lång tid att upptäcka autism hos unga flickor. Undersökningen från Autism- och aspergerförbundet som visade att 170 flickor inte fått någon diagnos i Östergötland får henne att skaka på huvudet.
– Vi har en bild i vårt samhälle om att man får vara som man är, och det tycker jag är bra. Men det kan också leda till att vi inte tar upp de sakerna som är avvikande och låter bli att diskutera dem i förskolan och skolan. Det är lättare att se autism hos de som kastar grejer och slår andra, men den som bara sitter inne på rummet och läser skadar ingen.
*Sofie heter egentligen något annat.