Sjukvårdspersonal i hela Region Östergötland svarade på våra frågor. Flera hundra sa att de upplever en tystnadskultur på sin arbetsplats.
I början av sommaren skickade vi på redaktionen ut en enkät till närmare 8 500 vårdanställda inom Region Östergötland. Många av de 986 som valde att besvara enkäten, valde också att beskriva sina upplevelser med egna ord. Vi har sammanställt en del av de många svar vi fick.
Flera av frågorna hade fasta svarsalternativ, en av dem var om de upplever att det finns en tystnadskultur på sin arbetsplats. Därefter fanns det ett fritextfält där många valde att svara med egna ord. Frågan löd:
Finns det något du själv vill tillägga?
"Tyvärr är det så att man inte alltid törs säga sitt missnöje ibland, man är rädd att det får konsekvenser."
"Vårdpersonalen sliter. Dåliga arbetstider, långa dagar många patienter, mycket ansvar. Pissdålig lön, en industriarbetare som 'bara' har en gymnasial utbildning får högre lön än en sjuksköterska som gått tre år på universitetet. Därför väljer många sjuksköterskor att jobba med något annat."
"Problem som tas upp för cheferna kommer inte vidare högre upp i ledningen. Därav blir det inte heller något gjort åt dem."
"Man ska enligt chefen alltid vara positiv och prata positivt om sin arbetsplats även om det är ett stort missnöje hos personalen och problemen är uppenbara exempelvis brist på personal i alla kategorier. Vi blir tystade."
"Jättebra att ni frågar oss och informerar om meddelarfriheten, alla känner inte till den men den är grundläggande och viktig i vår demokrati!"
"Personalbristen och en tyst ledning ger en ohållbar arbetssituation."
"Chefer som stoppar huvudet i sanden och väljer att inte ta tag i problem."
"Det är ingen vårdplatsbrist, det är personalbrist och personalen mår skit ute på avdelningarna."
"Bra kontakt med alla chefer och högt till tak."
"Att media borde gå ut med varning för att medborgarna inte får den vård som de är berättigade till. [...] En skam för Sverige att man har skött sjukvården så dåligt i så många år, detta har inget med covid att göra. Det är möjligen så att covidpandemin snabbade på processen att köra vården i botten."
"På vår klinik finns det en enorm tystnadskultur. Så snart någon försöker lyfta uppenbara problem så ser man till att dessa personer försvinner på ett eller annat sätt. Antingen genom att frysa ut dem så de själva till slut väljer att sluta eller genom att flytta dem inom kliniken. [...] Vi har idag en omfattande sjuksköterskebrist där fler är på väg bort från kliniken pga dåligt chefs-/ledarskap och katastrofal arbetsmiljö. Skulle detta jag skrivit här nu komma fram så skulle jag inte kunna gå till mitt jobb imorgon, det är känslan. Att ingenting görs högre uppifrån är för mig ofattbart då man mycket väl känner till problematiken."
"Jag upplever inte att det finns en tystnadskultur. Däremot upplever jag att det finns noll förståelse och heller ingen vilja till förbättring gällande våra löner och arbetsvillkor. Våra närmaste chefer gör så gott de kan och får ta oändligt med obefogad skit från både golvet och högre chefer. Problemet ligger långt upp hos politiker som tar beslut utan att ha någon som helst inblick i vår verksamhet och allt den kräver."
"Aldrig stött på sådan tystnadskultur hos ledare som här. Vård- och verksamhetschefer håller varandra om ryggen i det mesta. Saker kommer inte fram och patientvården drabbas. [...] Medarbetare får försvara sig när avvikelser skrivs vilket gör att det ibland undviks."
"Missförhållandena och misären inom vården behöver verkligen uppmärksammas mer! Tack för att du engagerar dig!"
"Den personalbrist och sommaren som vi ställs inför är inte rolig. Detta vågar nog inte många prata med er om. Vi har länge gått på knäna och det är inte bara vår klinik som har det extremt svårt utan även andra kliniker."
"På min arbetsplats är vår arbetssituation väldigt bra just nu men det finns delar av kliniken som är svårt belastade och där sjuksköterskorna flyr."
"Jag tycker att sjukhusledningen och politiker borde fundera över att sjuksköterskors erfarenhet och kompetens ska man se som kapital. Att behålla erfaren personal är en besparing. Att lära upp ny personal kostar pengar och att använda sig av hyrpersonal leder inte till god kvalitet. Hyrpersonal kommer aldrig att föra utvecklingen framåt. Politikerna borde skämmas över att ha gjort ett så fruktansvärt dåligt jobb. Om de hade haft en yrkeslegitimation likt läkarlegitimation eller sjuksköterskelegitimation, då hade de blivit av med den vid det här laget."
"Jag tror egentligen inte att det råder någon regelrätt tystnadskultur på min arbetsplats. Det är dålig arbetsmiljö, mobbning på arbetsplatsen, massa övertid och oavsett hur mycket vi säger ifrån så händer ingenting. Vi har nog snarare gett upp."
"För min del så är hela arbetssituationen ohållbar så som den är just nu."
"Det uttrycks missnöje och problem belyses relativt ofta men det resulterar sällan i någon åtgärd. Alltså kvarstår samma problem."
"Jag upplever inte en tystnadskultur, men en uppgivenhet. Uppdraget inom vården är större än resurserna. Ändå vägrar man tala om att vården måste prioritera, dvs prioritera bort saker, och det är inte vårdens fel. Man måste öppet tala om vad vi INTE kan göra och varför. Vårdens ledning älskar även att uttrycka att "allt är bra" och "patientsäkerheten är inte hotad", något alla inom vården vet inte stämmer. Man känner därav en uppgivenhet att påtala det uppenbara, när ledningen & politiken bara blundar för det."
"Att situationen är ohållbar för både personal och patienter, speciellt för dom anställda. Det är ingen som orkar jobba kvar längre, det är ont om personal på vårdavdelningar och mycket svårt sjuka äldre patienter som behöver ha hjälp av flera kollegor och det hinner man inte med just nu. Patienterna kan ibland behöva byta avdelningar flera gånger under vårdtillfället på grund av platsbrist. Det är som en krigszon en del arbetspass, personalen hinner inte äta något på hela arbetspasset på grund av personalbristen."
"Den tystnadskulturen jag upplever rör inte i första hand medicinska behandlingsfel, utan snarare samma typ av konflikter som kan uppträda inom olika avdelningar även på andra arbetsplatser med utpräglade hierarkier. Dessutom rör det sig om en politiskt styrd organisation, vilket betyder att många icke direkt verksamhetsrelaterade moment spelar in."
"Jag känner ingen rädsla att uttrycka kritik på min arbetsplats kring arbetssituation eller ledning. Har själv funderat på att gå till media med löneskillnaden mellan primärvård i regionen och vad man tjänar i kommunen och där har jag ledningens stöd."
"Tystnadskultur vet jag inte om jag vill kalla det. Det är mer att ledningen utnyttjar att personalen är lojal mot patienten. [...] Detta gör att saker blir gjorda och avslutade även då vi inte har personal för att klara det. Arbetsgivaren ser bara att detta fungerar och saker blir gjorda."
"Verkar inte som om regionpolitiker eller nationella politiker förstår problemet som välfärdssamhället Sverige har. Det de gör är en modern slavverksamhet av de personal som de har kvar. Denna slavverksamhet bygger på att vi gör det frivilligt (för tredje person, den som är i behov av hjälp) och att ledningen blundar för att vi inte har resurser att göra det egentligen, då vi löser saken för att vi är måna om den sjuka."
"Jag har vid tidigare tillfälle fått utskällning av arbetsgivaren för att jag berättat för andra kollegor om missnöje avseende en specifik situation på arbetsplatsen."
"Vi har en mycket öppen och trevlig atmosfär."
"Höj lönen för personalen så kommer de stanna längre och stannar man längre blir det en stabilare arbetsgrupp och så trivs personalen bättre när den känner sig trygg rent arbetsmässigt. Saknas det personal tar man inhyrd och de tjänar runt 80 000 kronor per månad jämfört med ett snitt på 37 000 kronor per månad. Så det saknas pengar till dem som gör allt på avdelningen och inte bara som hyrpersonalen som tar godbitarna och inte gör obekväma pass. [...] Har kanske inte så mycket med tystnadskultur att göra men det ingår i problemet."
Uttrycket "utan vårdpersonalens kompetens stannar vården" är återkommande i vårddebatten. Men vad tycker egentligen personalen? Vi skickade ut en enkät till vårdpersonal inom Region Östergötland där vi ställde frågor om det går att berätta om missförhållanden anonymt, om de vågar uttala sig i medierna och om de upplever att det finns en tystnadskultur på arbetsplatsen.
Bilden är tagen i ett annat sammanhang.
"Det finns ingen tystnadskultur på min klinik och våra chefer är öppna och helt suveräna. Däremot cheferna ovanför (centrumchefer och vårddirektörer) och andra ledare - där finns det definitivt en tystnadskultur."
"Min avdelning kan vara ett undantag. Vi har bra chefer och struktur som för arbetet framåt på ett konstruktivt sätt."
"Osmaklig enkät som skickas ut enbart för att kunna skriva en sensationsartikel i tidningen. Är det inte bättre att till exempel skriva en artikel om att sjukvården behöver mer pengar för att höja lönen till sjuksköterskor så de stannar kvar på sin arbetsplats inom slutenvården, och vi slipper konstant vårdplatsbrist?"
"Rädd att klassas som icke lojal om jag offentligt påtalar brister."
"Jag tycker att det är konstigt att man inte har yttrandefrihet inom vården."
"Bra att det kommer fram hur det verkligen är med arbetsmiljön på avdelningarna. Hur vi får slita utan att få något tillbaka. Hur alla säger upp sig och alla dubbelpass som vi jobbar."
"Man ska inta tala illa om sin arbetsplats, de har påtalat att man i sitt anställningskontrakt har tystnadsplikt gentemot avdelningen."
"Det finns säkert en del tystnadskultur i vården och en anledning till det är säkert att man inte vill oroa allmänheten eftersom vården har en sådan fundamental uppgift. Fast det urholkar ju också förtroendet om man inte litar på vad som sägs offentligt angående situationen i vården."
"Tystnadskulturen gäller utåt. Inom organisationen upplever jag att jag kan säga ifrån."
"På min arbetsplats har vi ingen tystnadskultur, men det finns en stor klyfta mellan högre ledning och klinikerna. Exempelvis är vårddirektörernas uttalande om vårdplatsbristen i Corren senast helt skrattretande för en som arbetar på golvet och ser den ansträngda situationen varje dag."
I enkäten frågade vi också om vårdpersonalen upplever att de kan berätta om missförhållanden i medierna. Vi ställde först en fråga med fasta svarsalternativ om de själva eller någon på deras arbetsplats upplevt att de inte vågar berätta något för medierna av rädsla för att på något sätt bestraffas av arbetsgivaren. Därefter följde en fritextfråga som löd:
Om ja, vilken typ av bestraffning tror du att det skulle kunna handla om?
"Omplacering, avsked, särbehandling."
"Baktalad, man får veta att man gjort fel, att man får skylla sig själv om kollegor slutar eftersom man snackar skit i media."
"Utskällning, kallas illojal, utstött bland kollegor."
"Har fått kommentarer från närmsta chefer att: 'skaffa dig inte fiender för framtiden...' när man kritiserar ledningen."
"Utskällning - efter detta mail har regionen gått ut med att medarbetare får prata med pressen."
"Det framkommer i ett samverkansmötesprotokoll att vi inte får diskutera med media. Tror dock inte på bestraffningar mer än samtal."
"Kanske bli av med jobbet."
"Orättvis behandling."
"Jag tror att man är allmänt oroad för att man kan bli av med sitt jobb."
"Inte få den lön man borde ha. Inte får de arbetspass man önskar (få ett skitschema)."
"Utskällning, särbehandling, sämre arbetsuppgifter."
"Rädsla att bli bortprioriterad [...] Utskällning kan man nog också få, inte bli prioriterad i lönerevision, få mer "tråkiga" uppgifter..."
"Psykisk utfrysning, ifrågasättande från chefer."
"Omplacering, utfrysning (mobbing)."
"Inkallad till chefen och ifrågasatt."
Vårdplatsbristen är sällan orsakad av brist på sängar, utan innebär nästan alltid brist på personal. Många av vårdens anställda vittnar om en arbetsmiljö med stor arbetsbelastning och utan att våga påtala brister.
"Taskig attityd från chefer. Att man inte ska få utvecklas och få samma bemötande som övriga."
"Egentligen inte bestraffning, men ett ogillande kanske."
"Skuld, skam, negativ attityd från ledning."
"Utskällning, försämrad löneutveckling samt försämrad utbildningsutveckling."
"Utskällning, bli stämplad som krånglig vilket kan påverka löneutveckling."
"Karriärsinbromsning."
"Utfrysning, sämre behandlad än andra, orättvisor i schema osv."
"Rädsla för dåliga referenser när man ska söka ST-tjänst."
"Aldrig, vi har varit rätt kritiska i media tidigare."
"Oklart, men tänker mer på att man kan bli uppsagd samt arbetsmiljön kan bli tråkig."
"Utfrysning, ej delta i löneutvecklingen, ej bli tillfrågad, orättvist behandlad förekommer. Vi får inte uttrycka oss anonymt fast det efterfrågas. En liten grupp som styr som är vänner sen tidigare. Kompisanställningar."
"Man vill inte bli betraktad som 'den besvärlige'."
"Särbehandling, ej beviljad semester et cetera. Att man inte är 'lojal'."
"Subtila åtgärder som exempelvis sämre schema, fler jourer, 'slitigare' arbetsuppgifter, eventuellt sämre löneutveckling. Anses vara den besvärliga medarbetaren som bör få hjälp att rätta sig i ledet och inte protestera. Om man är tillräckligt trött och sliten orkar man inte protestera."
"Att man blir ansedd som illojal."
"Jag har inte hamnat i den situationen så jag kan egentligen inte svara på frågan. Tror dock att jag inte skulle bli bestraffad av mina chefer eller kollegor. Min närmaste chef har gjort allt vad hon har kunnat för att försöka förbättra situationen för sina anställda. [...]Det är våra beslutsfattare som inte förstår allvaret. Själv är jag van att ryta ifrån om det är nödvändigt."
När vi avslöjar missförhållanden inom vården vill de anställda ofta vara anonyma. De vågar inte kritisera sin arbetsgivare av rädsla för repressalier.
"Min förra arbetsplats hade som policy att vi inte skulle prata med media. Hade det varit något så hade jag gjort det ändå. Jag har rätt att få uttrycka mig så länge jag inte röjer min tystnadsplikt mot patienten."
"Omplacering, sparken med omedelbar verkan samt utskällning inför arbetsgrupp."
"Utfrysning, sämre pass, sämre uppgifter."
"Verbal reprimand och kanske otydliga 'hot' om ytterligare åtgärder."
"Jag har aldrig upplevt det. Kan ej tala för någon annan."
"Svårt att vara anonym, de vill väldigt gärna få reda på vem eller vilka som gjort uttalandet."
"Oklart, men en känsla av repressalier."
"Har personligen aldrig upplevt detta. Har ingen aning om vad mina kollegor känner kring frågan."
"Vet inte, säkert allt ifrån utskällning till omplacering. Är man obekväm och säger som det är så blir man inte populär."
"Att inte bli tagen på allvar. Att inte problemen finns. Förnekelse. Att vi hittar på."
"Att man blir 'inkallad' till chefen och får en 'grundkurs' i sekretess och att man inte ska måla upp skräckscenarier."
"Ja, både utskällning och ändrade arbetsuppgifter skulle säkert kunna bli aktuellt."