Lisa, som Àr i 25-ÄrsÄldern, har alltid varit social och haft lÀtt för att fÄ vÀnner. UppvÀxten med familjen i Linköping beskriver hon som bra.
Men nÄgot saknades. Hon sökte spÀnning och tog, för cirka fem Är sedan, kontakt med mÀn pÄ nÀtet. Till en början var hon nyfiken.
â Jag tĂ€nkte till en början att jag hade kontroll och bara skulle trĂ€ffa en man en gĂ„ng. Men han fick mig att gĂ„ över mina grĂ€nser och jag kĂ€nde mig Ă€cklad av mig sjĂ€lv efterĂ„t.
Vi fÄr kontakt med Lisa genom Novahuset. Hon orkar inte trÀffa mig, men gÄr med pÄ att intervjuas pÄ mejl.
Lisa berĂ€ttar att det inte tog lĂ„ng tid innan hon hamnade i nĂ„got hon knappt sjĂ€lv kan beskriva. MĂ€nnen tjatade. Vissa smörade â andra sa nedtryckande ord. NĂ„gon hotade henne med att han skulle sprida bilder pĂ„ henne.
â Jag blev en hora. NĂ„gon som var sĂ„ lĂ„ngt bort frĂ„n den Lisa jag egentligen var. Jag var rĂ€dd.
Under nĂ„gra mĂ„nader sĂ„lde Lisa sex till mĂ€n i framförallt Ăstergötland. Hon uppskattar att de var mellan 20 och 60 Ă„r.
Vad ville mÀnnen att ni skulle göra nÀr ni sÄgs?
â De ville ligga. De flesta ville komma och gĂ„. NĂ„gon ville mysa först â skitĂ€ckligt!
Var sÄgs ni?
â Hemma hos mĂ€nnen, i bilar, ute, pĂ„ hotell.
PÄ vilket sÀtt betalade de dig?
â I början var jag krĂ€sen och gick inte under nĂ„gra tusen. Till slut mĂ„dde jag skit och ville inte ha deras pengar, klĂ€der eller sprit. Det var bara sĂ„ smutsigt. Och mycket vĂ„ld.
TÀnkte du sjÀlv pÄ det som prostitution?
â Nej, inte riktigt. Först var det som att vi utbytte tjĂ€nster, men snart gick det över till nĂ„got annat. MĂ€nnen hjĂ€lpte mig att skada mig sjĂ€lv. Ibland ville jag bara dö. MĂ„dde dĂ„ligt men vĂ„gade inte berĂ€tta eller ta livet av mig. Jag var sĂ„ rĂ€dd för att mĂ€nnen skulle visa foton de hade pĂ„ mig.
Fanns det i ditt fall nÄgon hallick?
â Nej, men hade jag fortsatt hade jag nog varit ett lĂ€tt byte.
Var det nÄgon som visste att du sÄlde sex?
â Nej, ingen. Sedan mötte jag en kurator som hĂ€nvisade mig till Novahuset.
Vad fick dig att sluta sÀlja sex?
â NĂ€r jag fick hjĂ€lp förstod jag att jag utsatte mig för livsfara.
Har du fÄtt stöd frÄn samhÀllet för att ta dig ur det hÀr?
â BĂ„de ja och nej. SvĂ„rt Ă€mne att söka hjĂ€lp för. Och det kĂ€nns inte som att myndigheter vet om varandra.
Hur ser ditt liv ut i dag?
â Det Ă€r bra. Mina förĂ€ldrar och jag fĂ„r stöd. Jag pluggar och kĂ€mpar pĂ„. Ibland kĂ€nns det overkligt det jag varit med om. Jag mĂ„r rĂ€tt bra, Ă€ven om det gĂ„r upp och ned.